Ja ni ser ju själva.
Det är inte svårt att som snart sexåring och treåring att tycka att nedervåningen hos My och Maja är rena rama paradiset att vistas i.
Som en liten mini-gymnastiksal där man kan öva akrobatik och inte nudda golv och jordens alla möjliga alv-lekar och prinsesssagor, i egen tappning.
Vi for till vännerna så snart vi kunde efter frukosten med en falukorvsring nerpackad för att ha gemensam lunch så snart vi bara kunde efter ankomsten.
Och sen swisch så var dagen förbi och timmarna bara passerat.
Konstigt hur snabbt timmar kan gå.
Och veckor.
Dagarna bara tar slut innan dom ens börjat.
Och måndagen var helt plötsligt över snabbare än vi hann blinka och när väl barnen var inpackade och bältade i bilen så somnade Alice så snart motorn började spinna.
Tänk vad det kan vara utmattande för en liten skrota att träffa sina vänner i några timmar.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar