Det var nästan så jag girade in på två hjul till parkeringen på sommarfesten.
Flög ut från bilen för att vara i tid där alla barn och föräldrar samlats vid våran fina badplats för att ha Sommarfest för Julias avdelning.
Hela gräsängen full av filtar med fikakorgar och barn och fröknar och ballonger och sjön som glimmade framför och dom där fantastiska "Heeeeej-mamma-kramarna" som utdelas så snart jag blir synlig.
Sommarfest och avtackning till fröknarna, som tar hand om våra barn.
Som finns för våra barn när inte vi är där.
All den där tryggheten dom ger.
Så det var sommarfest i högsommarvärmen.
Med spring i benen och prat med kompisar, kunna prata med föräldrarna man annars bara hinner säga ett snabbt hej till vid lämningen och några som man aldrig sett.
Och sången.
Prydligt uppställda och levererade Idas sommarvisa med tecken och blanka ögon på mamman.
Herregud.
Är hon stor nu.
Tre veckor kvar på förskolan innan sommarlovet och sen till Förskoleklass.
Är hon stor nu.
Två terminer på förskolan och så vidare till stora världen.
Skolan.
Och hon sjöng.
Med sin stora fina rosett i håret, hennes önskan för dagen.
Sommarfest - Förskoleavslutning inför sommarlovet.
Bättre kväll kunde det knappast bli.
Och ungarna, så fina!
Och ja, fröken Andrea som vi fick säga hejdå till i våras kom självklart och hälsade på till barnens stora lycka.
Och så Camilla, och Pia.
Herregud vilka fröknar.
Får man stoppa ner dom i fickan och smyga med dom till skolan?
Inte det?
Fråga måste man ju få göra :)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar