DEN DÄR ALICE

Det behövs sällan sägas så mycket om Alice, hon står för den biten själv.

Den damen kan prata.

Och domdera sin omgivning, med ett leende och händerna kavat i sidan.

- Kan helv! är ofta förekommande.

I alla lägen.

Även där hon balanserande utan något stöd står och svajjar med ett ben i luften för att ta på sig byxorna.

Helv.

Helt helv.

- Ja ä-ä dig..

En också ofta uttalad mening.

Jag älskar dig.

Det kan hon säga flera gånger varje natt när hon vaknar till intill i sängen.

Så stryker hon på kunden med varma handen.

En primadonna är hon av stora mått.

Lite Birgitte Nilsen eller kvinnlig variant av Tommy Körberg.

Hon skulle utan problem kunna låtsas svimma och i farten lägga handen på pannen och dra en suck innan ögonen går igen, bara för att skapa lite drama så där en vardag.

Det är lite Alice.

Som när man ska lyfta upp henne i sängen och hon slår ut med båda armarna och i en utandnings-suck viskar

- Bäj mig mamma...

Så.

Ord om Alice finns många, men samtidigt är dom överflödiga, för har man träffat Alice så vet man.

Man vet alla dom där gesterna, minerna och orden och man känner igen det där bestämda och energiska.

Lite peka-med-hela-handen.

Och jag är glad för det.

Kram

Maja