Vintern kom av sig. Och våren är än nu inte här.
Jag saknar det där tjocka vita pudriga täcket att göra snöänglar i.
Jag saknar inte alla tjocka lager av kläder när man ska till kontoret men det hade varit fint med ett vackert lager tjock vit krispig snö.
Tillbaka blick i fotoalbumet så hade vi ju faktiskt lite vitt en stund. Nyårshelgen då bara de minsta var hos oss så föll faktiskt snön och när orken tröt för att göra en snögubbe skapade man en snöanka och satte utanför köksdörren för beskådan.
Det blev inte så mycket text här, jag vet egentligen inte varför.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur dom åkte nerför backen i trädgården och hur ekorrarna har byggt bo, eller hur det är att ha levt i vitriolhuset i ett år.
Jag har lärt mig en sak, att skriva i nuet, då behöver jag ha nuet alldeles nära och intill. Jag kan väldigt sällan ta foton och få till ett bra "nuet-text" en månad efter.
Jag måste vara där, ha vart där med avtryckarfingret, och direkt skriva.
Men, det var en fin helg det där.
Nyårshelgen.
Dom bilderna ska ni naturligtvis också få se.
Åh vilken kväll vi hade.
Pampigt och flådigt.
Fast det bara var vi.
Man kan ha det ändå.
Jag får återkomma till det.
Kärlek
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar