HLR LIVSVIKTIG KUNSKAP

 

HLR Barn.

Livsviktig kunskap att bära med sig i ryggraden.

Instruktören Stina gav oss grunderna under tre timmar i hur man ska agera och handla när det gäller barn i ålder 0-12 år och det är otroligt svårt fast det ser lätt ut.

 

Rätt antal tryck, mycket luft, lite luft, nacken bakåt på äldre men ögonen rakt upp på dom minsta, pekfingertryck och hela handen-tryck.

Fem gånger blås och 30 tryck och två blås och 30 tryck...

 

Men oavsett om man gör enligt konstens alla regler eller inte.

 

Det är bättre att göra något än att inte agera alls.

 

 

 



 

Halva styrkan av glada barnledare samlad.

 

Vill man läsa mer om HLR för barn så klicka här.

 

Maja

 

 

DET DÄR MED OMVÅRDNAD

 

Jodå.

Även husdjuret behövde lite extra pyssel och omvård tyckte Alice och satte sig och matade Simon där på golvet.

- Maaa Simm-Simm, ä-ä hä mig Simm-Simm.

Vilket ungefär kan översättas som Kom och ät här hos mig Simon.

Omtanken är stor i det lilla pyret.

 

Maja

I STORASYSTERS SPÅR

 

 

Visst råkar dom i luven på varandra.

Och visst vill ibland den ena kramas och den andra inte.

Men den största tiden så vill dom vara tillsammans.

Dom där båda skatterna.

Leka med varandra, kramas, pussas, måla tillsammans, pyssla tillsammans, dansa och mysa.

Där den ena finns, finns oftast den andra.

 

Och idag lastar vi in nya vagnen i bilen och åker en sväng till lokala biblioteket för sjukdomstider betyder också en mängd lästa böcker så nu behöver vi lite nytt i hyllorna.

 

Maja

WALK IN THESE SHOES

Tripp-eli-tripp.

 

Johodå.

Bara fantastisk roligt att walka omkring i meinen skoen.

Möten, intervjuer, samtal, barn, dagis, sjukstuga, hem.

Det senaste mötet med företagets Vd varade i två timmar och gav mig om möjligt ännu flera kråksparkar kring ögonen.

Skratt måste ju vara det bästa för själen.



- Tittelituut!

 

Den där sneda posen med titeln Dålig hållning...

Den bjuder jag liksom på den här morgonen.

Klänningen var iallafall mitt bästa casual-wardrobe köp och var faktiskt min julklapp från sambon

f-ö-r-r-a året.

2012.

Johodå.

Även jag kan ha svårt att shoppelishoppa ibland.

 

Den underbara tighta klänningen med lite tjockare tyg så allt stay in place så att säga hittades på Zara och kan klickas hem här.

Skorna då...

Klassiska pumps från Mai Piu Senza, vad trodde ni :-)

 

Och ja, jag borde ju ha dragit av klackarna en aaaaaning före fotograferingen, jag vet ju det, eftersom det utanför ytterdörren tenderar att likna gyttjepöl pga den där grävaren som fart omkring men nej, jag bjuder även på det.

Lite mudd från verkligheten.

Och jag tror nog att alla har lite lera på skorna så här års.

 

Maja

OOOOPS

Varför stanna vid sex när man kan öka till sju?

 

Ja vad säger man?

Oooops?!

 

 

Hushållet fick sig en ny fin vagn idag via Blocket.

En Phil & Teds Vibe.

 

Så kan det gå när nya bilens bagage inte ville svälja lilla Urban Jungle vagnen som ihopfälld blir avlång medan denna blir som en liten klump.

Även om vi alltid tar stora bilen vid längre resor så kan det vara bra att kunna slänga in en vagn även i min lilla sportbil utan att behöva tulla på kvaliten och terränggående kunskaper.

Lufthjul tullar man inte bort nämligen, inte som Mulle-mamma.

 

Så, Oooops, den sjunde på fem år.

Vad säger man?

Hipp Hipp?

Ha'den äran?

 

:-)

 

Urban Jungle Mountain Buggy vagnen ska ut på Blocket.

Intresserad någon?



 

Maja

DAGENS BARNTIPS

 

Jag är en smula bortskämd i min bil.

Den kopplar upp sig mot spotify utan sladdar eller tryck.

 

Eftersom jag tycker om att låta barnen lyssna på skön musik och inte skranglig när vi kör så blir jag så glad när jag hittar det där, det där som får det att må bra i kroppen.

Genomfundiga texter och sköna toner.

 

Dom heter

Packa Pappas Kappsäck.

Värda att letas efter på Spotify och värda att lyssnas på.

 

 

Maja

 

 

OSTKROKS-BÖJD

Alice potatisbalanserar på Julias kalas

 

Alltså.

Lång är jag inte.

Det har jag nog aldrig kunnat hävda mig som med mina 162 centimeter ovan jord.

Men inatt tyckte jag nog att jag trots allt var en smula allt för lång där jag ostkroksböjd låg intill Alice feberheta kropp i Julias säng och Julia låg hostande och rosslande i min säng intill pappan.

 

Det blir ju så när barnen har svårt att andas nattetid för allt det där slemmet som täpper igen i halsen.

Då vill man ju ha koll.

Koll och kontroll och svala rum.

Och finnas för trygghet när dom vaknar och knappt får luft.

 

Så en aningen böjd skepnad har kroppen tagit sig idag och sömnen blev det så där med.

Lillfisen har varit mer vaken än sövd.

Inte ledsen alls men bara inte kunnat sova.

Hållt handen, smekt mig på kinden, förvissat sig om att jodå, där ligger hon allt, min lilla mamma (som hon brukar säga), där ligger hon ostkroksböjd lilla mamma.

Och det gjorde jag ju.

Lyssnade på ljuden, blev dom bättre, sämre, mer ansträngda, och så smekte jag henne försiktigt över ryggen.

Lillfisen min.

 

Ikväll åker jag på HLR utbildning för Barn.

En utbildning jag samordnat för sektionens alla barnledare.

 

Info kommer imorgon.

Maja

MIN SUPERHJÄLTE

 

Min superhjälte

En något utslagen sådan efter fem dagar liggande i dryga 39 graders feber.

 

Vi fick åka till jourakuten igårkväll.

Trots bokad ankomst tillbringade vi dryga två timmar där.

Lillfisen och jag.

Liggande intill läste jag saga efter saga mellan läkare och sköterskor.

 

Hon lät dom lyssna på dom rosslande och täppta luftrören, ta tempen, sticka i fingret för blodprov, ta sänkan, ha klämma på fingret och så gjorde dom snabbodling för att utesluta lunginflammation.

Hon fick inhalera i mask, trycka, andas in och så pös det i den där stora tuben på rullvagnen.

Allt det där utan protester eller ängslan.

Hon bara gjorde det.

Fast blodprovet gjorde ont sa hon i bilen hem innan hon helt somnade.

Hon lät dom hållas och ta sina prover och ligga i undersökningsrum i väntan på besked.

Och så fick hon med sig två lejon hem.

Och bricanyl.

 

Så, idag är febern nästan helt borta.

Hon får slemlösande och bricanyl.

Hon rosslar som en whiskydrickande gammal farbror men det går framåt.

Sakta, men framåt.

 

Maja

 



BLOCK EFTER BLOCK

 

 

Medan övriga familjen lilla familjen fortsatte att bedriva sjukstuga hela söndagen gjorde pappan i huset så där manly stuff som att köra grävare, frakta grus och bygga muren.

 

 

 

 

Den är väldigt hög nu må jag säga men fortfarande svårt att få grepp om hur fint det kommer bli den dagen hela uppfarten är klar och garaget rivet och nya carporten byggd och klar.

Jag säger bara det:

 

2014.

 

Vilket år det ska bli.

 

Måndag och veckans första vabbardag för mannen då mamman for på möte med en sprudlande kvinna i åren över mig som inte fick nog av att ösa positiva ordalag om Moi där jag satt och sånt bosstar ju alltid och får leendet att vidgas och så tänkte jag när jag körde därifrån att, herregud, finns dom, dom där sprudlande armviftande varelserna, finns dom inom denna sektorn?

Och så blev jag glad.

Att jag inte är ensam om att gestikulera som en galning när jag blir exalterad och ivrig och tenderar att prata en smula för fort och mycket.

 

Och när jag kom hem möttes jag av kraxande Alice och en något matt Julia som nu är inne på femte dunderkassa dagen så ikväll har vi fått tid på jourakuten i den lite större staden.

Så här kan hon ju faktikst inte ha det lilla pyret så nu är det bara att hålla tummarna för att inte lillasyster också blir så dålig...

 

Nu tar vi måndag.

Ikväll nattgäster.

Barnens farbror.

Trevligt.

 

Maja

 

BACILLER

 



Nä, så där värst bra mår inte Julia.

Inte det minsta faktikst.

Sedan onsdagsnatt har det varit medicinering.

Febertoppar och dåligt allmäntillstånd.

Hon har inte ens velat ha fika, glass eller choklad.

Då kan ni ju tänka er.

Hon hostar och rosslar och har sedan igår knappt någon röst.

Hon vaknar och gråter av hostan och rädslan när det gör ont.

En rejäl bacill har hon dragit på sig lilla pyret och ligger mest i soffan eller halvsitter vid bordet och ritar.

Idag var febern på 39,1.

Men fantastisk på att ta mediciner.

Inga protester trots att dom smakar fasansfullt.

Det blir inget dagis imorgon heller, det blir vabb för pappan när mamma ska på möte.

 

Lillskrotan, hon har benådats från febern tack och lov men hennes hals börjar härma efter Julias.

Attans.

Snablars baciller.

Häcks Väcks på er.

 

Lilla husapoteket får nog stå framme ett tag till.

 

Maja

VAD JAG GJORDE IGÅR

 

 

Check:

Presentkort, träningskläder och bikini.

 

Jag packade väskan och satte mig i bilen med kaffemuggen tidigt lördagsmorgon, när den ruggiga nattkylan ännu inte skingrats.

Jag skulle tillsammans med mamma och svägerskan Lotta fira födelsedagspresent som vi fått utav mamma och Dennis.

 

Destination

Lundsbrunns Kurort för en SPA dag.

 



 

Alá naturell.

Det är ju lite skönt det där med att åka iväg så tidigt och veta att det första som sker på plats är att man ska hoppa ur kläderna och i bikini och morgonrock så hemma-morgon-tvagning och makeup känns en smula överambitiöst och onödigt.

 

Mina partners in crime:

Mamma och Lotta

 

Vad gjorde vi då?

Ja förutom att fnissa, skratta och prata om saker man absolut inte tror att man ska avhandla så där på ett Spa så badade vi örtbad som fick kroppen att chockas en aning utav all eucalyptus, vi fick ryggmassage så bihålorna täpptes igen, satt i båtgungande fåtöljer, badade bubbelbad och vanlig 33 graidg pool med undervatten-strålar som stundtals höll på att spola bort både lilla mamma och mig och så satt vi och ljus-slappade i ett rum med väldigt starka lampor alá arbetslampor.

Ja vi åt ju en hel del också.

Och drack kaffe och juicer och åt frukt.

Jag är faktikst en smula mätt fortfarande måste jag nog erkänna, och mör.

Man blir väldigt mör av att Spa-a en hel dag så där och sedan köra bilen hem i 1,5 timma.

 

Men skönt, absolut.

Nu är jag liksom redo att ta hand om barnens alla baciller och febertoppar och springa på mina tre möten denna veckan.

Det tar sin kraft det där.

Att göra möten.

Men så innerligt roligt.

Och spa-andet, det tackar jag mamma och dennis för!

 

Maja

 

 

 

 

 

 

ALLA KAN GÖRA NÅGOT

 

 

Johodå.

Alla kan göra något.

Om man inte av olika skäl kan skänka en slant till Bröstcancerfonden direkt kan man bidra på flera olika sätt, ändå.

 

Som genom att köpa den rosaröda potatisen på Ica.

För, äta måste man ju.

Och potatis äter nog dom flesta.

 

Dessutom, är den ju ohyggligt mycket roligare att servera än vanlig färglös.

Så.

Alla kan göra något.

Faktikst bara genom att äta.

 

 

Maja

ARLA ÄLSKARE

 

 

Att ha en liten Arla-lover hemma klagar jag knappast på.

Speciellt inte nu när favorityougurtena har kommit i roliga störra förpackningar som man sen kan göra höghus av.

 

 

 

 

Idag bjuder annars huset på feberfior.

Hostiga halsar och brännande pannor.

En ta-om-hand-dag låter vi denna vackra hösttorsdag passera som.

Löven skiftar färg, morgonen är kallare, frosten på bilrutan vill skrapas och det knastrar lite i det stela morgongräset under skosulorna.

Oktober.

Hur tusan gick det till?

 

Maja

SMYGLYSSNANDE

Jag delar med mig av lite suddiga bilder idag.

Jag stod långt bort och lyssnade på håll.

Med kamerahuset i handen och långa objektivet på.

 

När dagiskompisen O och Julia klurade rebusar i pysselboken.

Hur dom gick upp i det helt och hållet, vilka bokstäver som skulle få plats och hur.

Den ena frågar, den andra svarar, och tvärtom och dialogen bara rätade ut fler rebusgåtor.

Jag tror att det där luddiga mammahjärtat smälte en aning.

På vem hade det inte gjort det.

Två kloka femårings huvuden som sitter och grubblar och tar hjälp av vad den andre kan och vet och tror för att i nästa stund släppa allt och föreslå:

- Kom vi leker mamma pappa barn Julia!

 

Barn.

Så vidunderligt fantastiska.



Maja

FAVORITER

 

 

 

Gamla favoriter i skohyllan.

Mjukt fantastiskt skinn och assymetrisk skärning.

Lagom höga klackar på dessa doningar från ZARA.

Snyggelisnyggt till det mesta minsann :-)

 

Skor, man måste ju bara älska det en smula.



 

Maja