Alingsås i Ottan

06.30 började alarmet spela min softa alarmmelodi, smyga upp..

Göra mig klar i badrummet.

Julia kommer upptassande efter en kvart, jag fixar henne klart med tvätt och kläder och placerar henne invirad i pläd framför morgon-bollibompa.

Ut i köket och pressa en kaffe till mig på stående fot, Julia yougurt i nappflaska, hennes favvo...

Fixar lite tågfrukost smörgåsar och yougurt, frukt, gröt och välling.

Packa väskan.

Smyga in och väcka Alice som ler sig gladaste leende bara man sjunger Godmorgon..

Amma, tvätta, byta, klä på Alice.

Alla måste kissa.

Alla ska ha ytterkläder.

Alice bajsar när hon är yterklädd påklädd.

Tack för den.

Snabba snabba stress stress.

M-å-s-t-e verkligen gå senast 08.20 till bussen för att hinna med, beroende på första nerförbackens skick, har dom inte grusat, kommer vi aldrig ner..

Dom hade grusat, tack och lov!

Äntligen på tåget!!

Kommer ner till stationen.

Hissen ner i viadukten är trasig.

Tre trappor att ta sig ner i brant lutning, med dubbelvagn, fullpackad med det värdefullaste jag har.

En kvinna hjälper mig glatt att bära ner vagnen dom tre trapporna, tack du underbara!!

Andra hissen från viadukten upp till spåren funkar.

Felanmäler hissen vid telefonnummret,

Privatpersoner får inte det.

Komungubbe måste upptäcka felet och sen ringa.

Hur många komungubbar åker hissen som luktar alkis kiss och spya...om dom inte måste?

Vi måste, jag har vagn.

Hissen blir inte fixad.

Äntligen på tåget med tjejerna och vi tar fram varsin frukostsmörgås och Alice får lite välling i förebyggande syfte....

Hennes morgongröt kom ju av sig av tågresan.

09.45 var vi på Barnmorskemotagningen i Alingsås.

Då är det av med allas ytterkläder så barnen inte blir stekheta och sen kalla = sjuka.

Det ska kissas och fixas och blöjbytas.

Kaffesugen!!

Fanns inget...

Julia leker med en stor docka, tung som Alice och lika lång, det är hennes bebis.

Alice vill inte amma.

Fyllda bröst gosar hon med, gurglar åt och värsta av allt..hon tittar på mig och ler, sen biter hon, hårt, med sina fyra tänder.

AJ!

Här står Julia i ett fönster mellan korridor och väntrum och undrar med helt förtvivlad stämma.

- Näääääj kommej dokton mamma, näj jopaj hon ditt namn?

- Doktorn kommer och hämtar oss och då ropar hon mitt namn.

- Ååååå näj då..de äj så jänge dit.

Till slut fick vi komma in, tappra tålmodiga duktiga Julia som blir nöjd och glad om man föreslår en liten saga.

In till dokton, ligga britsen, kleta in magen, på med ultraljudet och där, japps, där fanns den.

Den Vilse-komna Spiralen.

Ha!

Den fanns, men inte där den ska, så åter till doktorn en annan dag och ta ut och sätta in ny.

Oj så skojsigt.

Ironi.

När vi var klara och alla påklädda igen vankades det fika på något av stadens alla mysiga cafér...där vi kommer in med duon och där dom hade kanelbullar.

Frökens beställning löd:

Bujje och vajm sokjad,

Självfallet älskade Julia.

Alice bara hänger med, och hon gör det bra.

Inget, och jag menar, inget gnäll, gnöl eller tårar, hon är nöjd, så nöjd, hon spanar in omgivningen, skrattar, tjattrar och tycker det är fantastiskt roligt när Julia sjunger för henne.

Eftersom FiaStorSkrot var så ohyggligt duktig och alltid visar sin bästa sida på cafér, pratar med andra, gör som jag ber och ja, ärså därlillgammalt duktig, så delade vi på en chokladboll till efterrätt.

Är det Café så är det.

- Vet du mamma va som är godast på sokjabojjen?

- Det vita?

- Hihi nej din jijja dummej, det bjuna såkjat, sokjaden, hihi, tokmamma däj!

Alice detta lilla gröttroll.

Cafétjejen var så rar så rar.

Hon fixade lagom varm oboy åt Julia, hon ordnade en liten fin tallrik med varmt vatten till Alice gröt och kom och frågade om jag ville ha mer...

Fenomenet Julia- Alice fortsatte att charma damer även när jag gick för att hämta påtår.

Det betydde att jag var tvungen att gå till ett angränsade rum, jag hade hela tiden uppsikt över tjejerna, men jag har ändå lärt Julia att:

- Om någon, vem det än är, försöker ta tag i dig, eller Alice så skrik, skrik allt vad du orkar, tills jag kommer.

Och Julia nickar.

Efter lång och mysig fika gjorde vi stan, Alice somnade, Julia pratade, satt ömsom i vagnen och ömsom knallade hon själv.

Hem med tåget for vi strax efter tre, en lång dag.

Väl hemma på stationen, tror ni hissen var lagad?

Icke..

En snäll annan mamma fick hjälpa mig upp.

Julia fick gå bredvid och vi fick bära den tunga lasten i brant lutande trappor.

Tack rara igen för dessa frivillga mäniskor som är villiga att bryta ryggen för att jag ska gå markläge efter tågresan.

Hemma och trötta runt fyra tiden..

Behöver jag nämna att imorgon ska vi dråsa runt i våra pyjamasar till minst kl 10..11...

En härlig dag, med härligt sällskap.

Jojust det, Julia rättade mig idag, helt korrekt.

- Nu får vi äta upp vår varma choklad Julia, sa jag på cafet.

- Nä mamma, man sägej inte äta, man sägej djicka, då bjij de jätt.

Ja härliga barn, då blir det rätt!

Kram och tack för idag.

Maja

.

Alice rum - Måla Golv Del II plus Bokhylla

Man skall icke förhasta sig....

När jag imorse gick in i Alice rum så hade betsen gått in så i träet att det såg mer träigt än vitt ut.

Tänka Tänka som Nalle Puh skulle sagt..hur göra.

Betsa igen och riskera för vitt som inte heller är tanken, vi vill ju se träts ådror men inte föööööör ljust.

Pigmentera lacken..?

Ringde Colorama och som vanligt fick jag prata med rätt person så..

Ner på knä igen och pensla betsen som jag hade kvar i burken men först efter att jag spätt den med 2 delar vatten...

Pensla Pensla, urk.

Nu, efter andra strykningen ser det ut som jag önskade så om 6 timmar kan jag gå på med golvlacken.

Under tiden fortsatte Julia och min handyman J att snickra bokhyllan.

När J kör med spikpistolen krävs det hörselskydd.

Och sitta på pallen så man vet vart dom där vetgiriga små händerna är..man vill i-n-t-e ha dom i vare sig sågen eller under spikpistolen.

Bokhyllan blir alá ribbstol och kommer platsbyggas från golv till tak och rymma alla flickornas böcker i många många år.

Innan den åker upp ska jag bara lacka den vit..såklart.

Och fröken, hon filosoferar utan dess like idag.

- Vilken såg låter mest. frågade Jonas.

- Tigejsågen.

- Näj man sättej på den,då, då förjsvinnej ajja tigjaj!

- Aha...är det därför vi inte har några tigrar här hemma alltså?

- Jaa-aaa...dom äj ju på Bojås jujpajk. (djurpark)

Hon har extremt kloka och finurliga lösningar på saker och ting, kommer med dom mest fantastiska kommentarer så man brister..även när man är lite arg på henne är hon logisk och smart.

Och blicken, jisses så mycket bus det är i den nu.

Men melaln varven av test och bus och vanliga hyss så är hon jordens godaste och härligaste tjej.

Idag gjorde hon en Simon fälla.

- Näj han fasnaj häj, då kommej han bji väjdit föjgjymmad..hihi..

(När han fastnar här, då kommer han bli väldigt förgrymmad..)

Dagen fortsätter i målar och snickarbyxor.

Är det inte golv som ska målas eller bokhyllor som ska byggas så är det alltid någon möbel som ska målas :-)

Tidigt imorgon bitti åker ju jag och tjejerna med tåget till Alingsås för att gå på ultraljud av magen för att leta efter min tydligen vilsekommna spiral.

Lokalsinne som jag alltså..lika med noll.

Kram Maja

Alice rum - Måla Golv

Igår fredag åkte vi till Colorama och träffade rätt person som efter några turer förstod vad vi var ute efter i färgväg gällande Alice golv.

Hem kom vi med Alcro Färgbets bruten med vitt pigment.

Pensel "Mäster"..dyr som skam, men Ohhhh så bra!

( Vad rollern till lacken kostade ska vi undvika att upprepa, låt mig avslöja att den är av Mohair...)

Så idag, när Julia och J åkte till Beijer för att köpa virke till väggfasta och hemmabyggda bokhyllan alá ribbstol så började jag betsa golvet..

Trestavig ekparkett som J slipade förra veckan är underlaget.

Och ja, allt ska penselmålas...stön.

Detta var det trixigaste jag gjort i måleriväg...och magvärk fick jag.

Att måla fel på en vägg är ok, det kan man åtgärda, men att måla det minsta fel på ett nyslipat golv...

Big no-no.

Min påhejjande publik var som alltid oftast: Alice.

Hon satt utanför rummet och tuggade på leksaker, tjoade och var ständigt glad bara jag sjöng hela artilleriet barnvisor under tiden.

Imorgon ska jag lacka hela golvet, två gånger, med Alcros nya golvlack som inte ska gulna.

Det fick man tack och lov, rolla ut.

Nu hoppas jag det blir bra, allt är ju bättre än hur det såg ut före.

Under tiden som vi sysselsatte oss på ovanplan höll sig J och hans snickar lärling till i hans hobbyrum och spikade, snickrade bokhylla och tog danspauser mellan varven.

/Maja

Ps för egna minnet.

Kosten för golvet landade på 1760 kr, (ex ngr extra löpmeter golvlist)

Det ger en kvm kost på ca 150 kr i Alice rum.

Inräknat är hyra av golvslip plus slippapper, färgbets, golvlack x 2, pensel & roller.

De två sistnämda återanvänds till dom andra golven samt att 1/4 av besten återstår & kan nyttjas i Julias rum.

Och skall tilläggas...

Vi har gjort det själva och det känns ohyggligt bra!

/Maja

Alone Again

Idag är tjejerna och jag ensamma igen.
J är på smokinginvigningen av Hotell Post.
Middag, nattning av två, alone.
Jag älskar, älskar mina tjejer, men det är svårt ibland, att rodda nattningen, med allt vad det innebär, när man är allena.
Idag gick det ganska smidigt.
Allt är ju relativt.
Alice sover, men inte Julia....
Nu kommer någon tassande...Julia.

Tillbaka.
Hon hade frågor.
Varför pappa hade lämnat oss ensamma igen, varför han bara pratade i telefonen hemma, ("ledig" idag) vad det är för dag imorgon och hur länge det var kvar till Julafton och om Simon var inne eller ute och om hon behövde ge flodhästen mat..
Relevanta frågor för Julia.
Nu ska jag slå ner min trötta lekamen i soffans fluff under pläden och dricka the och hoppas att Alice slipper slemmig snorig näsa som täpper igen och att hennes tänder inte värker inatt så hon får sova i ro.


Kram Maja

Se upp i backen!!

-Jaha, blir det nån pulkaåkning eller mamma?

Igår hade vi lekdag med Robin, Pontus och mamma Therese från Mulle-gänget.

Pulkaåkning på schemat för när snön ligger där den ligger, då får man nyttja den varje dag.

Robin var dock inte lika taggad som både jag och Julia på utomhuslek och höll inte ut lika länge...

- Klatsch, nu kör vi!

Vi åkte och åkte, Alice sov i vagnen och pulkan gick bara sönder ännu mera.

Vart smakar förmiddags mellanmålet allra bäst?

I pulkabacken såklart!

Hemmagjord oboy i fina kåsan Julia fick av Dennis,

Våran fina fina tjej..i ett misch-masch av färgkombinationer :-)

När Robin blev lite ledsen och inte ville åka mer plockade jag fram esset ur rockärmen.

Såpbubblor!

Så Robin blåste, medan Julia fikade vidare.

Sen blev det åka av.

Med mat i magen orkade jag gå några vändor till och observera vem som springer bredvid oss...

-Iiiiiiiiiii se upp där nere!!!

Himmel så vi åkte och himmel så min rygg inte alls mår bra.

Svaken får sig några törnar i o-ergonomisk pulka :-)

Jag vet egentligen inte vem som uppskattar åkningen mest, jag eller Julia.

Efter lite mer lek utomhus ville Robin absolut inte vara ute mer så Julia tyckte det var helt oki att vi gick in och lekte istället så här blevg det kaos på mindre än tre sekunder av två barn i underställ och två barn som ålade på marken och skulle undersöka allt dom inte fick.

När barnen åkt hem var vi lite fika-mellanmål sugna och jag blev sugen på att testa receptet

Lätta Kanelbullar, ett recept som utlovade en typ av butterkaka på 40 minuter inkl bakning och tid i ugnen.

Våra bullar blev inte riktigt så här hög och fin så jag bjuder på pics från boken och nästa gång tänker jag, receptet till trots, smyga ner lite bikarbonat så dom höjs lite mer.

Smakade gott gjorde dom iallafall och snabbt gick det.

Kvällen blev som övriga.

Barnen somnar snabbt.

Aluce vaknade efter 1,45.....mys i soffan med mamma, somnade strax före 22.

Bars in till sängen och mamma kunde titta på Homeland.

/Maja

Kvällen

Johodå...nog fick jag sällskap av Alice i soffan vid niotiden igårkväll, här är kl 23 och somna vill hon inte....

När Julia varit på gympan med pappa J släppte han bara av henne och åkte vidare till jobbet.

Julia fick sina utlovade och beställda pannkakor och sen var det nattning.

Pyjamas klädda och mysiga läste vi saga i Julias säng för två skruttar.

Prata om gymnastiken, stoppa om, Pussa och säga Tack för idag.

Lillfis nattas i vårt rum med mega ammningen, somnar som en stock i sin säng och mamma Mu trött som en stock gör sig lite egen-tid-kvällsmat, dvs the och fralla att avnjuta under pläden framför teven i ljusfladdret från alla tända ljus.

Kvällen verkade bli bra..alla barnen sover och kl är ca 19.

Julia sov så snart jag släckte lampan och Alice sov gott med små snarkningar från den slemmade näsan.

Men så lugnt skulle jag ju inte få det denna kvällen heller.

kl 21 börjar hon...jag vaggar, vyssar, klappar, sjunger, ammar som tröst, nynnar men inget hjälper, så fort jag gör den minsta lilla rörelse av att gå ut ur rummet så gallskriker hon så hjärtat skär.

Efter 30 minuter orkar jag faktikst inte ens försöka mer.

Jag blir "lat", tänker att det får bli sällskap i soffan.

Softar ljuset, sänker tv-ljudet.

Så, bilden är från soffan, vi ligger nerbäddade där hon och jag..

När Jonas kommer halv tolv har hon ä-n-t-l-i-g-e-n somnat i min famn.

Äntligen kan jag få gå och lägga mig.

Alice läggs i sin säng och sover där hela natten tills jag lyfter över henne kl 06 till mig.

Såklart har hon ammat under natten men viljat somna om hos sig, och inte hos mig.

Ikväll hoppas jag inte att J ska jobba över...

Imorgon ska han få vara hemma på förmiddagen enligt chefen, sen är han ju borta till minst 02 kan jag tro.

Jag beundrar alla ni ensamstående där ute...

Jag fattar inte hur ni orkar.

Den här perioden hon har måste gå över snart.

/Maja

Fantastiska Dag!

Tio minus kräver sin klädsel...och såpbubblor!

Jag blåste, Julia jagade...

Förmiddags pulkaåkning i stoooooora backen där det gick iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii-fort.

Jag drog fröken upp i pulkan, backen är brant, sen åkte vi ner tillsammans och jädrar vilken fart vi fick, haha!

Vi åkte så pulkan gick sönder...så Julia ville testa att laga den.

Insåg att det inte går så:

- Äsch mamma de jöj inget, vi åkej iajjafajj.

Och som vi åkte, en hel timma höll vi på, det var min dagens motion.

Julia tjoade högt trots att vi var komplett ensamma i hela backen:

- Se upp i backen, se upp däj neje, nu kommej viiiiiiiiiiii!!!!

Det har varit en jättefin dag, solig och klar trots alla minusgrader.

När vi tröttnade tog vi en promenad till postlådan

Huset

På väg från brevlådan hittade Julia en fin kvist som också skulle vara med och panga såpbubblor.

Så hon sprang, gjorde snöänglar, vi tösaltade entretrappen och Julia planterade "snöblommor", dvs väldigt mycket snö i en hink där hon sen stack ner pinnen.

-Så dä ja, nu jej vi oss av mamma.

- Vart ska vi ge oss av tycker du...vi kan ju inte lämna Alice i vagnen.

- Äsch, de jöj väj inget, vi ska ju baja tijj gajaset.

- Jaha, ja då så

- Kom nu så ja sjippej sata (tjata) på dig mamma

- Hahahahahaha!!

Alice ja, hon bara sov och sov, det hade nog jag också gjort om jag legat så här skönt i päls och åkpåse och filt och gud vet allt.

Hon sov utomhus från att vi gick ut kl 11 till vi gick in halv två.

Frisk luft = sov luft

Just nu är ju storfis och J på gymnastik, kommer om tio så jag ska ladda på stekpannan med pannkakor, J sticker direkt tillbaka till jobbet i stan, Hotellet har invigning på torsdag och måste ju bli klart...

Ensam läggning av två barn igen, jippi....

Ironin bara flödar.

Kram Maja

På vårt köksbord

Älskar dom här taggiga tulpanerna..

Och ju mer dom hänger, desto finare blir dom :-)

/maja

Choklad

På vår skänk i köket står Marinekko skålarna och en har lite chokladpraliner i sig.
Chokladpraliner med spritsmak.
Julia tittar på mig och frågar.
- Du mamma, va äj de i den däj gjasskåjen däj botta?
- Menar du det bruna?
- Jaa...
- Det är vuxenchoklad med konstig smak.
Chokladälskaren Julia tittar på mig med sin mest förståndiga uppsyn.
- Men mamma, haj du gjömt att ja ÄJ stoj, ja äj ju STOJA-systej....

Hon har ofta svar på tal den där lilla storfisen.
/Maja

Måndag

Denna våran lilla Alice.

Denna växande fis, som är så lång i våra ögon.

(hon är lika lång nu vid 8 mån som Julia var vid 12..)

Denna glada fis som är den mesta mysungen, förutom Julia, på denna jord.

Om hon fick välja skulle hon väldigt gärna vilja bli buren, mage mot mage, och ha mina pussar i sin tinning hela tiden, det är hennes trygga plats.

Hon leker ofantligt bra på täcket i köket, kryper runt, eller ålar sig runt, bakåt, överallt, blir förbaskad om gröten är försenad eller om jag inte kan plocka upp henne när hon vill.

Natten söndag-måndag var fruktansvärd.

Hon gjorde i blöjan så rumpen blev infekterat röd, hon grät över det, över utväxande tänder och troligen denna "fasens" separationsångest period.

Natten till idag gick lite bättre...hon sov till slut i egen säng, lyfte över henne till mig först vid fem tiden...

Den stora fisen skadade sig igår.

Sprang och snubblade på matten i sitt rum, for med kinden i stolskanten så hon bet sig stort jack i läppen, och insidan kinden, oj så en liten barnmun kan blöda mycket.

Det syns idag men hon har inte ont längre och alla tänderna intakta.

Igår hade vi fortfarande massor massor med snö men massa minus, i kombo med min tre timmars totala nattsömn så höll vi oss inne, storfis är lika glad för det och lillfis är som sagt glad hela dagarna, bara väldigt i behov av närhet just nu.

Lillfis igår kväll....

Hon somnar på studs efter gröt och amningen.

Men igår vaknade hon igen efter 1,5 timma och var extremt ledsen.

Inget hjälpte, mer än att jag bar henne invirad i täcket, mage mot mage, då hade jag två små barnarmar krampaktigt hållande runt min hals och fantastisk bebis-nacke-doft i näsan..

Efter 30 minuter domnar liksom armarna av vaggande och nynnande vaggvisor tyst mot hennes kind.

Lägga ner henne gick inte = gallskrik...

TIll slut fick hon vid nio följa med mig ut i soffan där jag bäddade ner henne intil mig.

Kl tio sov hon igen och jag kunde bära in henne till sin säng.

Litenfis stackarn...det är inte lätt att inte kunna säga vad som är fel när man inte kan prata.

Tio minus ute idag så nu går vi till pulka backen jag och mina glada skrotar :-)

/Maja

Löpning

Tro det eller ej, men jag som inte ens på långa långa vägar uppskattar löpning, har idag dragit på mig löparskorna och drog en runda på löpbandet på bottenplan.
Alice sov och Julia hejjade på mig.
Kan inte, och tänker inte, någonsin säga att jag tycker det är roligt för det är det inte.
Jag uppskattar powerwalks i naturen.
Men motion är ju bra och nu är vi lite för insnöade för att kunna ta långa promenader med vagnen.
Vi kommer inte ens ner för våran första nerförsbacke utan att slå ihjäl oss.
/Maja