Jag startade ett nytt projekt igår.
But Of curse.
Projekt Hall/Entre.
Skissen ser ni ovan.
Mannen blir smått frusterad över mina simpla skisser.
Inget som inte är ritat i 3d i SketchUp räknas som skiss.
Men för mig duger dom som råmaterial så snart det poppar upp en ide.
(Ofta alltså)
Felet med vår hall är absolut inte storleken.
Den är stor, rymlig, har en massa förvaring iform utav stora fasta garderober.
Vi renoverade den från grunden när vi flyttade in men med växande familj, mammans fantastiska skoantal och två barn vars fötter också har en mängd olika skor och att allt ska vara lätt-tillgängligt, men snyggt och ha funktion utan att tulla på design.
Hallen är det första du ser hos någon, hallen är det första du möter när du kommer hem efter en dag borta, du ska må bra av din hall, den ska säga
Välkommen hem!
Den ska framför allt fungera för alla i familjen, från minsta lilla fis på en meter höjd till den största på 1,80.
Ja då får det ju bli så att man en förmiddag när man har en kvart över mellan jobbsamtal, Cv uppdatering, rapporter, marktjänst, tvätt, städ, bädd och klädvård som det så fint heter, att man då skissar lite...
Och river ner allt befintligt.
Börjar med blanka sidor.
Viktigt när man gör nya rum.
Och hur det kommer att bli.
Det lovar jag att visa.
Men mycket hyllor, men faktiskt så har alla funnits i vår ägo, bara i helt andra rum, så investeringen är lika med noll.
Om man bortser från tiden.
Ni vet där man (jag) tänker att det där gör jag på en timme...
Det gör man ju sällan.
Och jag fick involvera mannen att sätta första hyllan som jag imorgon ska måtta ifrån.
Borra Plugga skruva.
Blir en fartig torsdag.
Bulldeg ska sättas.
Vi får dagiskompisen Ella med oss hem.
Biblioteksböcker ska tillbaka.
Jobb ska sökas.
Och det ska förberedas inför intervjun på fredag.
Fartigt.
Men hallen, den ska bli klar.
Hoppas ni haft en fantastisk lill-lördag mitt i veckan.
Vi vaknade till två minus så tacksam är jag att vinterdäcken redan sitter på och när jag hämtade barnen på dagis halv två, och trötta gäspar blandades med kramas-som-aldrig-ville-ta-slut så for vi hem och tände brasa, satte oss tätt i soffan, åt mellanmål och såg en film.
Det är fint det där.
Återhämtningen.
Tillsammans med dom två saknade pusselbitarna.
Dom som inatt båda två sov i vår säng.
Hur jag ligger där ihopklämd på minimal yta, trots jättesängen, med två väder-kvarns-snurrande barn intill.
Varma barnhänder som omedvetet ligger mot min kind och luktar så där sov som bara barn kan.
Jag älskar det.
Att ha barnen hos oss på nätterna.
Ha dom nära.
Ha doften i näsan och handen i min.
Veta att dom mår bra.
Att nattens drömmar om spöken under sängen och troll som Alice pratar om och mörkrädslan dom har, att allt det då inte finns.
Imorgon tar vi torsdag.
Vi tar en ännu hektisk dag.
Och slutför projekt hall.
Ja så gör vi.
Maja