Hade svårt att sova inatt.
Det malde i huvudet om saker vi måste lösa på bästa sätt, för Julias skull, på bästa sätt.
Och inom en snar framtid.
När man väntar sin första lilla bebis är detta inga problem.
När värkarna kommer så man måste åka in, i vårt fall med mindre än 4 minuters mellanrum, så tar man sambo och BB-väskan, oavsett tid på dygnet, sätter sig i bilen och åker dit man ska, i vårt fall Östra.
Det kommer troligen vara Östra med lillassyter också. (dit har vi 20 minuter)
Med bebis nummer två, är det lite trubbligare och kräver mer planering gällande olika scenarier.
När kan det ske och hur löser vi det praktikst så att vi alla tre mår bra.
Framför allt Julia som är den vars omställning nog blir störst.
Vi har båda våra familjer på minst två timmars bilresa bort.
Med facit i hand av våra vänner/bekanta som nu fött barn nummer två, vet vi att andra födseln går snabbare än två timmar.
Sista familjen födde på 25 minuter!
Oki det kanske är extremfall men vi måste ju kalkylera med det också.
Sker det på natten så får vi långt innan ha involverat grannen, som Julia är trygg med och tycker om, som då kanske kan komma över och vara här tills morgonen och Julia vaknar, sköta morgonbestyren tills Jonas kommer hem.
Sker det på dagen och mitt i veckan så vet i tusan...
Då är för det första Jonas på jobbet ca 30 minuter bort.
Våra vänner, som Julia är trygg med och känner, dom arbetar.
Våra familjer arbetar.
Våra vänner som är mammalediga (Ak och Jenny) och hemma är det för riskabel sträcka till.
Från oss är det andra sidan stan och långt bort från sjukhuset, vi har inte "råd" att hamna i bilköer vare sig på Leden eller i Tingstadtunneln.
Det ultimata vore ju, om man får önska, att det sker nattetid/dagtid på helgen.
Men sån tur lär vi ju knappast ha.
Dessutom vill vi ju inte ha någon boende här just in case.
Första tio dagarna vill jag ju absolut inte ha nattgäster över huvudtaget.
Vi måste ju få vänja oss, Julia måste få "vänja"sig och rutiner måste få skapas för allas vår skull.
Bf datum är satt till den 21 april, men släkten har en historia av att föda för tidigt och Julia var 7 dagar tidig.
Det innebär att ska man följa den linjen så är 7 dagar tidigt redan den 15 april, som är en fredag.
Det är bra....
Helg är bra...
Så jag tror jag lägger in en önskan här om lördagen den 16 april runt kl 20.
Då sover Julia sedan en timma, märker inte att vi åker och förhoppningsvis är Jonas tillbaka innan hon vaknar på morgonen...
Vilket drömscenario.
Tänk om man, när jag ändå är igång, kan slänga in en önskan om att någon annan kan ta över själva födandet också, den biten skippar jag gärna.
Det finns inga som helst vackra fina minnen från förra förlossningen, det är inget vackert med en förlossning.
Jag kan inte stämma in med många nyblivna mammors uttalande om att det var det vackraste och häftigaste dom varit med om.
Att föda var ta mig fabian det absolut värsta, mest fasansfulla och smärtsamma jag någonsin varit med om.
och då har jag ändå kraschat två bilar varav voltat den ena.
Det vackra och minnesvärda kommer ju efter, när bebisen ligger avtorkad och ren på bröstet.
Att få barn, det är det finaste man kan få.
Men själva förlossningen får någon annan gärna ta över.
Och babianarslet (ursäkta språket) jag fick i en månad efter som gjorde det omöjligt att sitta....
Men jaja, förlossning, babianrumpor och smärtor, det är prio två, prio ett är logistik-lösningen gällande Julias väl och ve.
Återkommer.
Kram Maja
