Onsdag

 

Stina och Albin kom förbi efter våran ordentliga regnpromenad och när vi torkat upp en smula.

För då var vi ju sugna på fika och vilka gillar mera fika?

Jo, Stina och Albin!

Förövrigt kan Alice säga Kaka...inte så otippat kanske men ändå.

Nåväl, och Albin kan säga Regna :-)

 

 

- Hm.en liten mackapär...undrar vad den ska vara bra för?

 

 

- Kanske en väldigt stor puss-mackapär..?

 

- Eller en vindblås...typ?

 

- Näää helt obrukbar mackapär bara..

 

- Sätter mig väl och drar igång en liten miniorkester istället...

 

- Jag kör tvåstämmigt ja....munspel ibland och flöjt ibland...

 

- Mest flöjt och solosång

 

När ungarna kört sin orkester ett tag ville alla bänka sig i Stinas knä.

Julia som annars inte kan slita sig en sekund från Stina höll sig uppkrupen i soffan och tittade på Anki & Pytte för hon var trött och när jag efter veckohandlingen senare kom hem till dukat bord fick jag klarhet i varför.

Hon var jättehet och nattens feber låg sedan på 39 och densamma har den varit nu idag.

Inte undra på att hon var trött.

Är trött.

Lite barn-ipren så kanske den sjunker så hon slipper vakna så många gånger inatt som hon gjorde igår.

 

kram Maja

 

Uppdatering torsdagkväll: Feberstatus Julia 39,7

Dagens promenad

 

-Vi går ut och går mamma, till busshållsplatsen, sen tar vi bussen till affären.

- Det var en bra ide men jag har inte busskortet med oss, och då får vi inte åka med.

 

- Fast mamma, vet du, jag har en ide, vi går inte fram till passageraren (chauffören) utan smyyyyyger oss på bussen, hihi...

- Men man måste ha busskort Julia, annars kommer faktikst Kling & Klang

(jaja, dumt att hota med det men dumt att uppmuntra tjuvåkning när dom dessutom vill dra in hela vår busslinje)

 

- Hm, det så klart, men mamma....Åh! Kling & Klang är ju bara på låtsas ju.

Dom finns ju inte som du och jag och Alice.

 

- Så då får man ju det, smyga sig på bussen?

 

- Eller...?

 

Sen gick vi där med våra vagnar i strålande solsken, vi gick upp mot andra området och skulle lekplatsa lite.

I solen.

- Mamma, jag har ju fyra hjul på min dockvagn, två på sidorna, men du har bara tre.

Ett på framsidan och två på baksidan, inte som jag, jag har ju fyra, jag är ju fyra år.

Men jag behöver nog faktikst ett vagn som mina dockor kan sitta i mamma för titta, och så slog hon ut med båda händerna, den här kan dom ju bara ligga och sova i, och dom vill ju faktiskt se något också när vi är ute och går och då får jag ju alltid säga åt dom att dom inte kan det för dom kan bara ligga ner, så då behöver jag nog ett sittvagn, ja det tror jag...

Och så knallade vi vidare.

 

Sen utbrister flickebarnet mitt:

- Om jag gråter nu då är det glädjetårar, för det är ju glada tårar och inte ledsna, du brukar ju ha glada tårar ibland.

- Ja det brukar jag verkligen.

- Och jag blev så glad när jag såg den där fina hunden.

( Vi mötte grannens hund)

- Så då är det ju glada tårar.

 

Jahopp....här står vi under stora trädet och fryser rumpan av oss.

För mitt där vi går och konverserar om livets förnödenheter så kommer ett grått moln.

På en millisekund, precis när vi anländer lekplatsen så bara öppnar sig himlen.

Totalt.

Totalt tokspring med båda vagnarna och stort barn in under trädet som skydd men det hjälpte ju inte.

Det var liksom bara att ta två vagnar och ett barn och på bästa sätt rusa hem, vi bor ju snett nedanför.

Jahopp.

Men det var väldigt skönt med frisk luft och en fyraårings filosoferande.

/Maja

Avhandlat vid frukosten

- Mamma, varför lägger du tomaterna på platta sidan och inte på den bolliga....?

- Om jag åt dunderhonung, som brummeLisa, då skulle jag också ha ont i magen i tre dagar...så här många är tre (visar med fingrarna), det var jag förut, nu är jag så här (visar fyra fingrar) och i fyra dagar har man inte ont i magen, bara tre...fast inte Bamse, han har aldrig ont i magen, han är bara stark, fast han är snäll, snäll och stark.

- Jag gav Annika en stooooooor kram igår, en jättehård kram, då kände hon den i sitt hjärta tror jag.
(Julias gymnastik började igår efter sommaruppehållet och Julia älskar Annika gynmnastikläraren)

- Det är så annorlunda här hemma mamma tycker jag (så tittar hon in i det smått kaos aktiga vardagsrummet som håller på att ta form)
Det är så stökigt där inne, vi har ju aldrig stökigt, jättekonstigt.

- Hur får Skalman rum med allt i sitt skal. Är det så stort mamma?
Vet du vad jag drömde om inatt mamma? Skalman.
Vi skulle ha Skalman som granne, och jag tycker ju om att läsa böcker, och Skalman har ju massor, så då skulle jag få läsa hos honom, han skulle nog bli en bra granne tror jag....

- Simon tycker ju inte om sköldpaddor mamma....
Och skalman är ju en sköldpadda...så det skulle nog bli lite trixigt tror jag...

Ja, en helt vanlig frukost i La Casa.
/Maja

Pics

 

Vardagsrummet är långt ifrån klart.

Det tar ju lite tid när jag har två medhjälpande tjejer hemma och det bara går att lägga si så där tio minuter lite då och då åt att piffa.

 

Men det stora fina gamla gamla linneskåpet är iallafall klart.

Och min je vad det är fint.

Jag grundade det i lakrits men drog slutklämmen med min absoluta favorita nyans Pekingsvart.

Skåpet är gammalt, vackert. det har slagit sig s snart det kom hem till oss, det kärvar i lådorna stundtals och luckorna är lite vinda, men vackert, det är det, och en del av charmen med gamla möbler som inte är massproducerade av Ikea, Mio eller Em.

 

Skåpet rymmer nu i ena delen, våran ved, jag borrade stora hål i bakstycket så veden skall få luft, och i andra delen förvaras sånt där fult som alla våra filmer och spel.

 

Ovan står våra skatter Julia och Alice och Julias egenplockade och ovärdeliga skatt:

Kottarna.

 

När vi hämtade skåpet såg det ut så här, vackert i sig men  krävde lite jobb.

Jag vet att vissa tycker att jag förstör dom gamla möblerna jag hittar när jag målar och förändrar dom.

Men jag förstör ju inte historian eller bakgrunden.

Jag bara förlänger den.

Tänk vad just det här skåpet har att berätta, om det kunde.

Vad man har haft i det, ovanpå det.

Vart har det stått.

Vilka har ägt det.

Så, jag förstör inte historien, jag bara fortsätter på den, genom att ta hand om möbeln.

Och ja, trots det lite sneda och vinda och kärvande och att man får banka på lådfronten innan man kan öppna den, så är skåpet helt fantastisk.

Vårt 150 kronors skåp.

/Maja

 

Russinfingrar

 

Om hon gillar att bada?

Jodå.

Idag fick hon bada så länge att hon såg ut som ett skrumpet russin när hon kom upp.

Det tyckte hon var fantastiskt skojsigt,

Att fingrarna kunde bli så skrynkliga.

Och gott doftade det.

Faktikst i hela badrummet.

Hon hade tvättat duschväggarna med honungsdoftande tvålen.

Med väldigt mycket tvål.

Väääldigt mycket.

Snällt ändå.

Jag skurar dom fria från tvålrester mellan varven, inte lätt då att för en fyraåring förstå att hennes tvättning inte hjälper.

Det luktade gott.

Hela hon luktade som en bikupa.

Huvudsaken.

En helt vanlig tisdag.

/Maja

Att Höststäda

 

- Idag är en säjsillt (jo hon säger så) bra dag att tvätta min cykel på mamma.

- Vilken bra ide, det gör vi.

- Då behöver jag mina regnvantar för jag tycker inte om att bli blöt om händerna.

- Och så behöver jag min rosa hink...har du en diskborste till mig mamma?

- Och skum, cykeln gillar faktikst skum, jo det gör den.

Och så nickar hon och hummar och planerar för höststädning.

 

/Maja

Att krama ur det sista

 

Att en dag ganska långt in i september kunna vara ute i trädgården och liksom krama ur det sista av sommaren...

Jordgubbar som fortfarande bär frukt

 

Crispig sallad som ännu växer och mera kommer

 

Sitta med storskrot på altanen i solen och ta förmiddags fika

 

Att kunna leka i sandlådan utan jacka och gräva tunnlar och bygga hus.

Och faktikst skönka en väldig massa sand till Kina.

För det vet ni väl.

Kina ligger under oss, iallafall under vår sandlåda.

Julia vill gräva sig dit.

Min storebror sa alltid att Kina låg under.

Jag minns han grävde ner mig så bara huvudet stack upp.

På 70 talet gjorde man djupa sandlådor minsann.

Julia gjorde en kulle, stack ner ett avkapat grått elrör i plast, ihåligt.

- Så där ja mamma, nu ska Kina få sand.

Fast....det är klart, sa hon och stod där och visade med sina händer som om hon mätte en fisk, att dom kan ju inte få all sand såklart...för jag måste ju också kunna bygga...men lite kan dom få för, och så slog hon ut med armarna igen och såg helt förkrossad ut, dom har ju ingen i Kina.

 

Japp, att krama ur det sista av sensommarens varma dagar är vi bra på.

Livsnjuta med två barn.

Livskvalite på hög nivå.

Tänk på det ni.

/Maja

Att vara skodd för vargavinter

 

Jahopp...

Så var storskrot redo att möta vargavintern i fina KAVAT LILLÅN stl 29!

Det är ju hiskeligt synd att dom inte görs i 22...

Nu hoppas vi ju dock att vargavintern håller sig borta några månader till men nu är vi redo.

Om den kommer.

När den kommer.

Bort-Bort.

/Maja

Att matcha sig lite

 

 

Inte alla dagar man matchar sitt badrum i storasyster-ärvda-kläder men ibland sker det....

/Maja

Att ha varit på Cirkus

 

Cirkus för första gången kan ju göra vem som helst lite pirrig och förväntansfull, så också Julia.

 

 

Pappa J och hon tog sig till Stora Staden några timmar före för att hämta ut biljetterna jag beställt, titta på djuren och förlusta sig på restaurang a´la Julias önskemål.

 

- Vet du vadjag vill beställa mamma?

sa hon när hon stog sitt morgonbad.

- Hambujjaje, pommes fjittes, ost, ketchup och mjölk med sugjöj.

 

Klockan fem skulle ridån gå upp och då var dom på plats, tre rader från manegen.

 

Det var hundar som busade och gjorde konster, hästar, clowner och akrobater

 

Trapetskonstnärer

 

Och det bästa av allt.

Elefanterna.

 

Jonas som var mest inponerad utav människor som gjorde konster och Julia som var mest imponerad av djuren.

Ja, något för alla alltså.

Julias första cirkus och jag tror hon vill gå fler gånger.

När dom kom hem ganska sent så återberättade hon allt för mig som var så nyfiken.

- Mamma, imorgon ska vi leka cirkus!

 

/Maja

Morgonbestyr i plural

Vänjer man sig aldrig

Har precis fått uppdatering sv Jonas som är med Julia på cirkus Maximum i stan.
Men jag vänjer mig aldrig.
Igår träffade jag knappt Alice på hela dagen då jag flängde runt med Julia och idag känns hela huset tomt när Julia är borta och Alice går runt här och ropar och letar.
- Ujaaaa??
Jag vänjer mig aldrig vid att inte ha dom nära jämt, att inte när som helt kunna stoppa näsan i nacken på dom och bara dra in doften av älskade barn.
Jag är van att ha dom nära, det andra känner kroppen inte till.
Så jag längtar till hon kommer hem, min stora fina tjej...
/mamma

Kalas hos Edwin

 

Kalaskatten Julia

 

Puh, det blev en fartig och minst sagt fylld lördag.

Jonas var ju hemma med Alice medan jag for runt med Julia på SkogsKnytte och kalas.

 

 

När vi kom hem från skogen var det bara att hoppa ur skalkläderna och i bästa kalasstassen.

 

 

Edwin i stan hade bjudit in på 4 års monster-kalas.

 

Något som Julia var si så där imponerad utav  när inbjudan kom.

Sviterna efter kompisen Elias Spindelmannen kalas satt kvar i minnet.

 

- Julia, du har fått kalasinbjudan, säger jag glatt när den kom för en vecka sedan.

Edwin ska ha monsterkalas.

- Men mamma....jag vill nog inte gå....jag orkar nog inte det också.

(Hade strax före berättat att hennes Skogsknytte börjar samma dag)

- Kan det vara så att det är det där med Monster du inte gillar?

- Jaaa.....

Jag försäkrade henne om att det inte kommer riktiga monster utan bara barn och att honj inte behöver klä ut sig till monster utan till vad som helst.

Då var det oki.

 

Först var det snurra flaskan för att dela ut paketen

 

Hon var jättefin i sina lilla kattutstyrsel som kändes lagom...

Men hon var jätte jätte tillbakadragen, en Julia jag inte är van att se.

 

Men det var många olika kostymer och känner man inte just dom barnen kan det ju vara lite läskigt.

Födelsedagsbarnet Edwin är i mitten.

 

Efter lite lek bjöds det på monster-lila spagetti och korvspett.

 

Sätta Ögat på Monstret....

 

Och jättefina och goda minacupcakes med piratflaggor...

Och till oss vuxna som stannade kvar och inte lämnade våra barn serverades det fantastiskt god kladdkaka med grädde medan barnen fick glass i strut...

 

När jag sitter där och mumsar min kladdkaka kommer Julia smygande och säger tyst.

- Mamma, Jenny säger att det inte blir någon tårta utan bara glass.

- Ja men då är det så Julia men du gillar ju glass.

- Jamen mamma, du har sagt att man ALLTID ska ha tårta på kalas...

:-)

Hon smakade glatt av min kladdkaka och tyckte det var super :-)

 

Tre timmar senare satt vi i bilen igen och var på väg hem till pappa och Alice.

Alice som jag knappt sett skymten av denna lördagen.

En härlig med fylld dag blev det.

 

/Maja