Att krama ur det sista

 

Att en dag ganska långt in i september kunna vara ute i trädgården och liksom krama ur det sista av sommaren...

Jordgubbar som fortfarande bär frukt

 

Crispig sallad som ännu växer och mera kommer

 

Sitta med storskrot på altanen i solen och ta förmiddags fika

 

Att kunna leka i sandlådan utan jacka och gräva tunnlar och bygga hus.

Och faktikst skönka en väldig massa sand till Kina.

För det vet ni väl.

Kina ligger under oss, iallafall under vår sandlåda.

Julia vill gräva sig dit.

Min storebror sa alltid att Kina låg under.

Jag minns han grävde ner mig så bara huvudet stack upp.

På 70 talet gjorde man djupa sandlådor minsann.

Julia gjorde en kulle, stack ner ett avkapat grått elrör i plast, ihåligt.

- Så där ja mamma, nu ska Kina få sand.

Fast....det är klart, sa hon och stod där och visade med sina händer som om hon mätte en fisk, att dom kan ju inte få all sand såklart...för jag måste ju också kunna bygga...men lite kan dom få för, och så slog hon ut med armarna igen och såg helt förkrossad ut, dom har ju ingen i Kina.

 

Japp, att krama ur det sista av sensommarens varma dagar är vi bra på.

Livsnjuta med två barn.

Livskvalite på hög nivå.

Tänk på det ni.

/Maja