Men jag vänjer mig aldrig.
Igår träffade jag knappt Alice på hela dagen då jag flängde runt med Julia och idag känns hela huset tomt när Julia är borta och Alice går runt här och ropar och letar.
- Ujaaaa??
Jag vänjer mig aldrig vid att inte ha dom nära jämt, att inte när som helt kunna stoppa näsan i nacken på dom och bara dra in doften av älskade barn.
Jag är van att ha dom nära, det andra känner kroppen inte till.
Så jag längtar till hon kommer hem, min stora fina tjej...
/mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar