Dagens promenad

 

-Vi går ut och går mamma, till busshållsplatsen, sen tar vi bussen till affären.

- Det var en bra ide men jag har inte busskortet med oss, och då får vi inte åka med.

 

- Fast mamma, vet du, jag har en ide, vi går inte fram till passageraren (chauffören) utan smyyyyyger oss på bussen, hihi...

- Men man måste ha busskort Julia, annars kommer faktikst Kling & Klang

(jaja, dumt att hota med det men dumt att uppmuntra tjuvåkning när dom dessutom vill dra in hela vår busslinje)

 

- Hm, det så klart, men mamma....Åh! Kling & Klang är ju bara på låtsas ju.

Dom finns ju inte som du och jag och Alice.

 

- Så då får man ju det, smyga sig på bussen?

 

- Eller...?

 

Sen gick vi där med våra vagnar i strålande solsken, vi gick upp mot andra området och skulle lekplatsa lite.

I solen.

- Mamma, jag har ju fyra hjul på min dockvagn, två på sidorna, men du har bara tre.

Ett på framsidan och två på baksidan, inte som jag, jag har ju fyra, jag är ju fyra år.

Men jag behöver nog faktikst ett vagn som mina dockor kan sitta i mamma för titta, och så slog hon ut med båda händerna, den här kan dom ju bara ligga och sova i, och dom vill ju faktiskt se något också när vi är ute och går och då får jag ju alltid säga åt dom att dom inte kan det för dom kan bara ligga ner, så då behöver jag nog ett sittvagn, ja det tror jag...

Och så knallade vi vidare.

 

Sen utbrister flickebarnet mitt:

- Om jag gråter nu då är det glädjetårar, för det är ju glada tårar och inte ledsna, du brukar ju ha glada tårar ibland.

- Ja det brukar jag verkligen.

- Och jag blev så glad när jag såg den där fina hunden.

( Vi mötte grannens hund)

- Så då är det ju glada tårar.

 

Jahopp....här står vi under stora trädet och fryser rumpan av oss.

För mitt där vi går och konverserar om livets förnödenheter så kommer ett grått moln.

På en millisekund, precis när vi anländer lekplatsen så bara öppnar sig himlen.

Totalt.

Totalt tokspring med båda vagnarna och stort barn in under trädet som skydd men det hjälpte ju inte.

Det var liksom bara att ta två vagnar och ett barn och på bästa sätt rusa hem, vi bor ju snett nedanför.

Jahopp.

Men det var väldigt skönt med frisk luft och en fyraårings filosoferande.

/Maja