lördag 27 oktober 2012

Att få fullpott i hjärtan

 
Märkte ni vad kallt det var igår.
Vi pälsade på oss fullt och tillbringade en stund ute.

 
- Mamma, mamma, ropade Julia.
- Jag har hittat ett ishjärta!!
Och vilket fint hjärta det var, helt format i en spade under natten...

 
Det där hjärtat begravdes under gruset så det inte skulle smälta...

 
Vårt stora uppdrag ute var ju att få upp dom kastanjehjärtarna som Julia gjorde häromdagen.

 
Vi spikade, Julia klippte snören och knöt och höll tumstock och var den som bestämde vart dom skulle sitta.

 
Det var inte jordens lättaste kan jag lova, för den som vill föröska själv.
Jag tror, så här i efterhand, att vi skulle trätt kastanjerna på trippla ståltrådar för lite mera styrsel, för det var svårt och trixigt att få dom hjärtformade.
Men, nu hänger dom där, inte snyggelisnygga men gjorda med så mycket kärlek.
Och, som Julia säger, nu vet alla som kommer hit att vi älskar dom.
Det ni.

 
Även köksfönstret fick sig lite kärlek, den gjordes mindre och var lättare att hålla styr på när vi satte fast den på en blompinne..

 
Men, efter den där stunden ute, där vi även gick ett besök till grannhuset, så var det fruset ända in till märgen och då var ju kroppen sugen på varm choklad.
- Mamma....jag tycker vi ska ta sån där biscotti också, det säger iallafall min kropp.
:-)

 
Kallt ute, värme inne.
Utombords och inombords.
Kluriga frågor ställdes som önskade svar.
Ords betydelse och vad saker är.
Det ryms mycket frågor i en fyra åring.
 
Kram Maja

fredag 26 oktober 2012

Att sätta fyr

Vi hade varit ute, vi frös ända in till märgen.
- ska vi sätta fyr i spisen, säger Julia, för så säger dom på Bamse och denna morgon hade hon frågat vad det egentligen betyder.
- mamma är ju inte så bra på det men jag kan prova.
- man ska alltid prova, säger kloka Julia och so we did.
Varm Oboy i våra muggar och fredagsmysiga men ingen brasa...
- ska vi mysa ändå, sätta oss i fåtöljen och bara prata?
- Ja-aa det kan vi väl, säger kloka Julia.
- mamma, visste du att efter fem kommer sex?
- Jaa..?
- jag menar, att när man fyllt fem så fyller man sex.
- jaha, ja det visste jag, fast först får du vara fyra ett tag är du snäll.
- har du också fyllt sex år mamma?
- mmm, först var jag ett, som Alice, sen blev jag två och tre och fyra..
- som jag!!!!!!!
- precis Julia, som du. Sen blev jag fem sex sju och .....
- tills du blev 98 som nu?!?

/ Maja

Att vara bokmalar

Svårt att välja med överflödigt utbud som hela tiden flyttas om för att kunna upptäcka nytt.
Dessutom besöks biblioteket ofta så utbudet minskar ju inte.
Men, av böcker blir man klok sa Skalman...
/ Maja

torsdag 25 oktober 2012

Att chockas lite granna


Ja ta mig tusan.
De snöar.
Ta mig tusan det snöar.
Stor tung blötsnö.
Den försvinner nästan innan den landat på höstlövsklädd mark.
Men ändå.
Snö, 25 oktober.
Jaha...då tar dom mitt körkort snart då ;-)
/Maja

Att ta in lite mera natur

 
Oki, vad har vi.
En väldig massa kastanjer som legat lite på tork.
Ståltråd ganska tjock.
Äggkartong för att hålla dom slippriga kastanjerna på plats när vi borrar.

 
Julia sköter iläggandet


 
Det behövs såklart också pappa J's borrmaskin med 1,5 mm stålborr.

 
Sen borrar man, utan risk för fingerskador efetrsom kastanjerna ligger i sina ägg-hålor

 
Sen börjar ju det roliga...

 
Men vad det blir....det får ni se imorgon.
 
/Maja

Att dupla är livet



 
Stor-legot, eller duplot, är klar favorit hos Alice.
Hon går in i Julias rum och drar fram lådan.
När jag frågar om jag ska bära den till allrummets matta nickar hon och ler och springer före, böjer sig ner och klappar på mattan vart lådan skall ställas.
Sen bygger hon.
Och pussar alla gubbar.
Jag tror att hon är snäppet tidigare med duplot än vad Julia var...å andra sidan kan det ju bero på tillgängligheten, som med allt annat.
/Maja

Att träffa vänner i lekparken

 
Att vara på väg genom vacker höstfärgad skog.
Upp mot Tomteberget och lekplatsen där.

 
En lekplats som passar liten och stor, med sandlåda, lekstuga, gungbräda och tre olika gungdjur.
Klätterställning, fotbollsmål och gungor.
Gräsmatta och insynskyddat mellan husen.

 
Alice som nyss vaknat var lite Alice-butter först....

 
Och Julia insåg att man skulle ha lååååånga armar om man ville gräva.

 
Det här är Alice mest kända min.
Hon är inte butter, hon är bara väldigt bestämd :-)

 
- Öh....mamma, sand?!?

 
- Hahahaha...jag smiter, utan mössa!

 
Julia som både kan klättra upp...och numera också ner för nätställningen på egen hand.
Det har varit lite stopp på det, hon har tyckt att det var högt upp och inte känt sig trygg.
Nu gör hon det.

 
Lycka är att mumsa grönsaker, när som helst och hur som helst.
(Och nej, jag tycker inte att man ska äta när man står/går/springer, men hon rymde hela tiden men den där moroten glatt i handen...)

 
Vi var ju inte ensamma där i lekparken eftersom kompisen Adam , mamma Karin och lilla Elsa kom och höll oss sällskap när Adam slutat dagis och gungorna var nog det dom gjorde mest.

 
Antingen snurrade Adam Julia, eller puttade henne, eller så snurrade mamma Karin båda barnen.

 
...med Alice hjälp....

 
Åh lycka!!


 
Det är härligt det där.
När man ser, och vet, att ens barn tycker om ett annat barn, eller flera andra barn.
Att hon ärligt visar det med hela hjärtat.
Det vill kramas och klappas och hållas hand.
När dom delar fika mellan sig över vagnkanterna på väg hem från lekplatsen och hur Adam lånade ut sitt gosedjur när Julia fick vagn-bygeln i huvudet och blev jätteledsen.
Och hur Julia sprang och hämtade Adams gosedjur när han blev ledsen när jag sa åt Julia när hon gjorde en dumhet.
Sånt där är så varm i mamma-kroppen.
Att hon är så full av allt sånt där fint som omtanke, kärlek och empati.
Att hon kan ordet Förlåt och Älska.
Att alla kastanger vi plockade med oss hem i en påse skall bli ett dörrhjärta för att alla som kommer till oss ska veta att vi älskar dom.
Sånna saker.
Allt sånt fint.
Vi fick en hätlig dag där uppe med vänner på berget och gick tillsammans hem eftersom vi bor på samma gata och när vi nästan var ända hemma, då kom pappa J körande.
Och sen var det ju nästan kväll.
 
Kram Maja

tisdag 23 oktober 2012

Att vänja sig lite



 
Den ohyggligt gamla Tomelillan och dess fotpall, säkert tio år gammal, har fått sitt nya liv.
Ett väldigt randigt sådant.
Tycker om, Tycker inte....
Har inte liksom bestämt mig än.
Det krävs lite invänjning tror jag.
Lite som Montazami.
Man får studera den från olika håll.
Bo in sig i tanken lite.
Och det där med ränder var svårt för en pettimeter som jag.
När måtten på objektet gör så att det liksom blir lite udda och ojämt hur många gånger jag än mätte och klippte och klippte nytt.
Men, nu är den formsydd och pyspassnings-måttad.
Troligen skall den få sig en liten volangkant för att mjuka upp lite, längst ner, men det får jag också känna på lite...
Bo in mig.
Men nu står den där, som en käftsmäll i Ikea randigt tyg.
 
/Maja

Att sällskapsspela





 
Frökens val av sällskapsspel blev Fia med Knuff då man får räkna en massa och så memory.
En massa bibliotekslåneböcker har lästs för liten och stor och projektet:
Limpistol-magneter-spelbrickor gick inte som vi tänkte så vi måste komplettera med lite saker.
Ikväll åker storfis på sin gymnastik och kvällens middagsval blev hemmagjord pizza?
 
Innan dess kommer nog en massa saker att ske.
Det brukar liksom bli så.
En massa dans i köket.
Sagor.
Lekar.
Idag ska vi dessutom leka Gömma Nyckeln.
Spännade.
/Maja

Att dega, Dora och Trolla lite









 
Förmiddagsbesök som bestod av My Maja och mamma Julia där barnen degade med playdoo, bakade i Julias kök, bjöd på fika, drog på sig ryggsäcken och ritade ett skattkarta och lekte Dora Utforskaren, ett pedagogiskt program som både Julia och My tittar på, lilla rara Maja hon gick runt med den låtande Kaninen nästan hela tiden och myste med den inne i schäslongen under täcket.
Rätt som det är kom tre barn utstörtande ur rummet och skulle trolla fram oss, dvs mamma Julia och mig, vi var tydligen jäääääääättetråkiga bara för vi satt och drack kaffe och te i köket medan dom röjde runt lite på egen hand och Alice sov där ute.
När vi vinkade av dom strax före två och precis hade slukat i oss lunchen så knackade det hårt på dörren och där ute stod mamma Karin, Elsa och Adam som glatt frågade om dom fick komma in och leka en stund och självklart, här säger vi inte nej till lek.
Två lekpatruller på en och samma dag.
Himmel.
Dessutom hann Julia och jag med ett eget besök på biblioteket där vi absolut skulle sitta och läsa sagor för den stora elefanten vid ett bord.
Den där elefanten är typ lika stor som Julia....
Men den drar hon gärna runt på.
Vi fick en massa böcker med oss hem och Julia, som den fantastiska storasyster hon faktikst är, såg även till att vi lånade några som passar Alice eftersom hon inte fått följa med utan blev kvar hemma hos pappa J.
Jahopp, så var den måndagen över i ett huj och lekdosen fylldes på bredden och svämmade över.
Visst är det härligt!!
 
kram, Maja