Att vara på väg genom vacker höstfärgad skog.
Upp mot Tomteberget och lekplatsen där.
En lekplats som passar liten och stor, med sandlåda, lekstuga, gungbräda och tre olika gungdjur.
Klätterställning, fotbollsmål och gungor.
Gräsmatta och insynskyddat mellan husen.
Alice som nyss vaknat var lite Alice-butter först....
Och Julia insåg att man skulle ha lååååånga armar om man ville gräva.
Det här är Alice mest kända min.
Hon är inte butter, hon är bara väldigt bestämd :-)
- Öh....mamma, sand?!?
- Hahahaha...jag smiter, utan mössa!
Julia som både kan klättra upp...och numera också ner för nätställningen på egen hand.
Det har varit lite stopp på det, hon har tyckt att det var högt upp och inte känt sig trygg.
Nu gör hon det.
Lycka är att mumsa grönsaker, när som helst och hur som helst.
(Och nej, jag tycker inte att man ska äta när man står/går/springer, men hon rymde hela tiden men den där moroten glatt i handen...)
Vi var ju inte ensamma där i lekparken eftersom kompisen Adam , mamma Karin och lilla Elsa kom och höll oss sällskap när Adam slutat dagis och gungorna var nog det dom gjorde mest.
Antingen snurrade Adam Julia, eller puttade henne, eller så snurrade mamma Karin båda barnen.
...med Alice hjälp....
Åh lycka!!
Det är härligt det där.
När man ser, och vet, att ens barn tycker om ett annat barn, eller flera andra barn.
Att hon ärligt visar det med hela hjärtat.
Det vill kramas och klappas och hållas hand.
När dom delar fika mellan sig över vagnkanterna på väg hem från lekplatsen och hur Adam lånade ut sitt gosedjur när Julia fick vagn-bygeln i huvudet och blev jätteledsen.
Och hur Julia sprang och hämtade Adams gosedjur när han blev ledsen när jag sa åt Julia när hon gjorde en dumhet.
Sånt där är så varm i mamma-kroppen.
Att hon är så full av allt sånt där fint som omtanke, kärlek och empati.
Att hon kan ordet Förlåt och Älska.
Att alla kastanger vi plockade med oss hem i en påse skall bli ett dörrhjärta för att alla som kommer till oss ska veta att vi älskar dom.
Sånna saker.
Allt sånt fint.
Vi fick en hätlig dag där uppe med vänner på berget och gick tillsammans hem eftersom vi bor på samma gata och när vi nästan var ända hemma, då kom pappa J körande.
Och sen var det ju nästan kväll.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar