Hipp Hipp Hurra för Edwin 1 år...i efterskott.

I fredags passade Edwin på att bli ett år, stora killen. men vi hade ju dragit till Norrköping för bröllop men fick kalas och chans att fira Edwin igår, för firas, det ska man när man fyller ett.
Julia hade köpt två st stora "pekböcker" och en FIX pikébodie till sin kära Edwin.
Det bjöds på bus, nyfikna barneskapader (julia hittade deras papperinsamling och lyckan var gjord), tårta , kakor och kex och vindruvor till barnen. Julia ÄLSKAR vindruvor och mumsade och åt. Slocknade som en sten i bilen och hade tom fått dela ut några pussar och mys på Edwin. Söta ungar. Deras kompis Elias och hans mamma Annakarin och pappa Marre hade också kommit dit och såklart Edwins mamma Jenny, pappa Erik och bröderna Simon och Sebastian, fullt hus!
Kramar Mamma


Julia gör konster och Edwin hittar sin Bumbo...


Julia och Edwin har fått mamma Jenny att läsa..


Elias utforskar på gående ben.


Julia hittade ngt på golvet och Edwin busar..


En gaffel var det hon hittade, jippi...


Födelsedagsbarnet


Tre Våpiga Mammor..jaja, vi försökte men tja Tre Mammor då :-)


Paketöppning


Fika...Jenny, Annakarin och Marre och Elias i knät.


Edwin i sin fina kalashatt.


Elias och Julia fick också fina kalashattar, och goda kex med smör och till Julias lycka, vindruvor.


På något sätt lyckades fröken upptäcka deras papperinslamlingstunna....tömma den, genom att ge ALLT i den till Jenny och sen vet jag inte hur hon hamnade i den..


Världens sötaste lilla Pop-Up gumma..


- Var tog alla tidningar vägen jenny??


-Ha! Jag hittade dom igen, under Edwins stol!!

Bananmonstret

Vi hade ju lyxen idag efter att ha varit på kalas igår, att vakna kl 08 (kanske berodde på att Julia somnade kl 22...) Till frukost blev det då banan och yougurt, och obligatoriska osten såklart för fröken. För att hon överhuvudtaget skulle vara intresserad utav någon frukost alls så fick hon äta på egen hand..jag tittade bort i tre sekunder och jaha, då satt där ett monster fullt av banankladd...hujedamig. /Mamma

Ute och går med dockan...

Julia brukar ta vagnen och gå ut och gå, hon lägger dockan, eller pricken, eller tja, vad som för dagen känns rätt...och så vinkar hon och går... Ibland är det dock en massa dumma köksskåp i vägen och då får man hjälpta till efter att hon själv kämpat lite... Kram Mamma

Det damp ned ett vykort....

Idag när Julia och jag tog våra små fötter och knallade till våran röda brevlåda så låg där ett kort till lilla Ljuvliga Julia, från mamma Gittan!
Ja alltså...för er som inte vet, så mamma Gittan är min dagmamma som jag hade när jag var liten, från att jag var 7 år och tills jag blev "nyckelbarn" vid elva tror jag det var. Och min mamma Gittan är fortfarande en stor del i vårat liv, fastän vi inte ses så där himmelens ofta som man skulle önska så vet jag att hon finns där.
Och sist vi sågs var ju när hon och Tindra Tuss, min icke-blodsiga syster, kom på Julias namnkalas!
Julia blev strålande gladöver kortet, hon älskar post, och att varje dag gå till brevlådan..
Kramar Mamma

En hel dag med Vera och Alva och pusskalas med Kajsa

Igår kom Vera och ALva och plockade upp mig och Julia, in med vagnar och barn i bilen och iväg till Alingsås för shopping och fika och spankulernade.
Superhärligt och regnet höll upp hela tiden.
Vi hittade mer av det tyg jag ska sy en kappa av till Julia, (det rosa med grå kvistar) och så ett knall cerist velourtyg till mysbyxor och ngt annat. Vi hittade ett par supercoola fodrade jeans med muddar och rosa stickningar, ett par mjuka grå mys och en superfin mössa i samma färg som kappan blir. Åh sicka "fynd" :-D
Vi fikade och tiden bara rann så heppz var det dax att hämta Kajsa på dagis så vi fick tänka om våran tidsplan och hänga med till dagis, hämta Kajsa och sen hem till Vera, invänta Alexander som kunde passa Kajsa medan Vera körde hem oss. Vi hade ju nämligen tre barn, men bara två barnstolar...

Det utbröt ett stort puss och kramkalas mellan Kajsa och Julia. Dom stod och höll om varandra, klappades, skulle pussas med öppna munnar, Julia körde in huvudet mot Kajsas kind och skulle mysa hela tiden, och Kajsa svarade med att pussa och pussa och Julia pussades tillbaka, och kramades...Tanten i affären sa att det var längesen hon sett så pussiga och söta barn! Åh om jag hade haft videokameran!

På ngt sätt tog nog allt det där pussandet musten ur fröken för inatt vaknade hon inte i två-tre timmar och hon sov ända till halv 8, underbart!

Ikväll ska vi på kalas för Edwin som fyllde ett i fredags. Tjohopp!
Kram Mamma

-Undrar vad mamma har i sin garderob...?

Målarmästare i bild...

Målarmästare Julia

Johodå, hon kan min lilla Sessa. Idag fick hon en pensel och hjälpte mamma måla bordet som bara står ofärdigt (såååååå mycket annat som mamma också tagit på sig att måla jue) Och som hon målade...men helt plötsligt så fick hon penseln i ögat, då var det inte lika skojsigt längre... (videon) kram Mamma och tusen tack för hjälpen lilla gumman!

Tiiiiiiisdaaaaaag

Man kan ju skriva så käckt att " Åh min morgon började så ljuvligt när solen gick upp kl 06 över trädtopparna och fåglarna kvittrade och näktergalen gol.."
Det tänker jag då rakt inte göra.
Min morgon började när natten slutade, dvs när Julia kl strax efter 02 inte ville sova mera.
Eller fel. Hon ville men kunde inte men somnade strax före fem.Och då är det morgon.
Sen avlöpte morgonen:
0645: Julia står upp i spjälsängen och protesterar högljutt över att hon är där och jag där jag är (i sängen).
0658: Ger upp...efter att ha överöst henne med 1: min avstängda mobil. 2: Fjärrkontrollen till lamporna. 3: Tre st cd fodral. så ger jag upp och inser att blöjan är det som stör henne. Eller så var det gos. För väl i min säng så är det kletiga pussar, dansk skalle och ett evigt kläng av pricken som jag tydligen ska ha i ansiktete, oki...jag skulle visst pussa han.
0715: Påklädda med pjamas, bytt blöja, plockat upp alla utkastade blöjor på golvet i badrummet då Julia medan jag kissade passade på att "städa"...
Sätter Julia på lekfilten i köket med Pricken och snutten och en bok medan jag laddar vällingflaskan och kaffebryggaren, idag behövs mycket kaffe. Eller det kanske inte är så bra mot slemhosta, jaja...skitsamma.
0720: Uppkrupna i schäslongerna i vardagsrummet för bokläsning och vällingdrickande och ett litet ynka hopp om att ungen ska somna om så jag får ta igen min vakna natt lite..icke.
0745: Tröttnat på att fröken Fräken leker ål och äröverallt och ingenstans och tagit sig ned på golvet innan jag hunnit blinka och på pinnande ben (kryp) är framme vid kaminen. Alltså, vår ved kommer i helgen och då ska det eldas, hiskeligt dumt att vänja henne vid att vid en kall kamin är det oki att leka, för endera dan är den skållhet..
0815: Hela köksbordet fullt av frukostmat, Julia vill ha allt som jag ska ha men nöjer sig till slut med smörgåsrån med leverpastej, ostskivor och sin välling.
0830: Lyssnat på Barna i Bullerbyn två gånger, börjar kunna den där falukorvsvisan nu och skomakare Snäll och sovning på höskullar.
09 någonting: Plockar, tar på Julia kläder, bäddar, läser mail, dricker en kopp kaffe till, läser Traktorboken, Bläddrar bland alla foton som är hennes att leka med för att läsa sig namnen på personerna, får henne att sova..
0930: Äntligen en dusch, borde passa på att sova men herregud, det är mera lyx att ifred få tvätta håret!
Fixar Julias lunch, potatis och dillköttet som farnor skickade med och som vi åt igår men fick rester till Julia, bakar scones, viker tvätt från igår kväll och skruvar upp en hylla i sovrummet, till sambosn förtret med gipsskruv, jaja...han ska få borra, borra är toktrist men nu är det måttat och förberett iallafall.
Julia och jag går ut och går efter lunchen, ned till badplatsen, förbi sjön,postar kuvert till farfar och Veronika, plcokar kottar, inget goda tyckte Julia, plockar kvistar, ännu äckligare,såg en splaschad groda, uäck tyckte mamma, såg en kolosalt stor snigel, svart, tur, det var inte en av mördar-sort, dom vill vi inte se, snokar och gluttar in i andras trädgårdar för att se hur dom gjort med marksten, träd och buskar, alltid får man något uppslag. Konstigt, inga barn ute idag, alla kanske ärpå dagis...Vi skulle ju åkt ned till Kyrkans alternativ av Öppen Fösskola idag men vi tar det nästa tisdag, idag tröt energin.
Nu sover hon igen efter promenaden och jag ska börja sy på Louise brudnäbbsklänning och kanske dockkläder till Julias docka. Visst ja, tvätta en maskin var det önskemål från herrn också.
Svårt att få dagarna att gå är det inte.
Om hon bara kunde sova hela nätterna också så skulle allt vara frid och fröjd.
Gäääääääsp.
Kram Mamma

ps: Igår rekord i stegtagandet. 9 Stycken, eller fler, som mest med pappa.

Frukost-brunch hos Robban och Kristina

Innan vi åkte hem från norrköping och boendet hos farmor så var det den obligatoriska traditionsenliga frukosten hemma hos Robban och kristina. Denna gången blev det en brunch utav det hela och dom hade bakat så god paj, ostmuffins, det fanns fetaost sallad och pizza och bröd och rostbiff, oj så gott det var!
Där var också farfar och tant Gunilla som hade med sig en så otroligt fin grå stickad kofta till Julia. Mamma, undertecknad älskar den sortens koftor på barn, det är så så fint! Julia själv var dagen till ära klädd i sin senaste dress, en madicken förklädesklänning med mameluck-byxor med veck och knyt. (det finns även en liten hatt/mössa men den stannade hemma)
Hon är världens finaste unge vår lilla Julia. Och den ljuvligaste Julia man kan tänka sig.
Kram Mamma












Koftan från farfar och Gunilla


Dress från mammas huvud och symaskin



Mamma beställde band till mina kläder..


Dress från farmor

Daniel & Jennys bröllop 29 aug 2009

Vi for till Norrköping frö bröllop mellan Daniel och Jenny i helgen.
Vackra var dom, underbara barn har dom, ceremonin var enkel med vackra solosånger och det strålade, trots nervositeten, av lycka och stolthet när dom gick altargången fram efter att ha blivit man och hustru.
Deras söta lilla Wilma och hennes kusin Clara var näbbar, andra dottern Nellie, bara tre månader äldre än Julia, sussade gott i sin fina vita klänning i vagnen.
Barnen höll ut ända till natten och var med på festen.
Jättevackert bröllop, god mat, kalasgod tårta (mammas älsklings ingredienser i en och samma sötsak, hallonmouse, sockerkaka och vit sugerpaste, mumma!) Toastmastern och toastmadamen skötte sig klockande rent och det var tal och lite spex och lite tillbaka blickar. Bandet på kvällen var kalas...kalas var pappa också kan jag lova medan mamma greppade bilnyckeln och fick agera förälder kl sju nästkommande morgon. Så kan det gå.
Lycka till i livet och med kärleken önskar jag och familjen.
/Mamma Maja


Mamma och pappa...


Björn och Paula


Dom otroligt söta näbbarna.

Bananflugor och stekt potatis.

Jag har startat krig, mot bananflugorna som tagit över vårt kök, känns det som.
Jag försöker att stirra ut dom och ser inga, och så WOFF så är dom ö-v-e-r-a-l-l-t!
Oki, det är inte helt lätt att hålla köket/köksgolvet (läs: under Julias stol) kliniskt rent när man har en mat-marodör i familjen. Nu menar jag inte Jonas. Han kastar då rakt inte maten på golvet. Eller mosar banan mellan alla sina fingrar för att sen kasta det på golvet.
marodören stavas JULIA.
Så, helt lätt är det inte att utrota bananflugor.
Men, dom har det inte så lätt. Det står små skålar lite varstans och gömmer med vinäger (rödvin/vitvin eller äppel) och så lite diskmedel för ytspnningens skull och jadå, jag mördar hundratals om dagen känns det som, men dom jäklarna förökar sig ju som svenskar runt ett buffébord. Dom är många.

Stekt potatis utlovades visst också i rubriken. Julia älskar stekt potatis. Och rå grillkorv. Det fick hon till lunch idag. Lyckan gjord. Hon åt med händerna. Den ena biten efter den andra. En hel korv! Och två potatisar. Jisses.
Nu sover både hon och Simon, han blev nog trött efter promenaden. Våran katt är nog en hund, i konstig beklädnad. För nu har han börjat med det udda konststycket att följa med på våra promenader. Han kommer när man ropar och går efter som en hund. Ibland hoppar han före, men vänder sig och inväntar, och ibland utforskar han lite buskar om vi är för långsamma. Knaskatten. Men han är nog lycklig. Och huvudsaken är det...

Kram Mamma

Många blev de...

582 stycken för att vara exakt. Inkl några extra lite större till våra fotoväggar och Julias eget album.
Foton alltså.
Som om några dagar dimper ned i lådan här hemma.
Kram Mamma

Många foton blir det...

Klick...och så har jag precis klickat i fotobeställning av foto nummer ca 500..
Inte tagit fram en bild sedan nyår så det var på tiden, men med i snitt 10 bilder tagna per dag sedan dess så blir det några stycken att framkalla och då sollar jag ändå vääääldigt, men det är svårt, när man har jordens finaste unge så vill jag ju ha pappersbilder på henne att tumma på, inte bara se bilderna på en trist dataskärm..
Jag ser INTE fram emot att klistra in allt i albumen dock.

Här hostar vi på, eller jag iallafall, Julia är snäppet bättre.
Men energin tryter, och det är inget som passar ihop med att jag har en 13 månaders bebis att underhålla. Förunderhållning krävs. Den perioden är det. Om jag så mycket som går på toaletten utan att inkludera henne så jädrar får jag veta att jag lever, eller mina öron iallafall.

Mitt i allt detta ska vi förbereda inför att åka till norrköping på fredag till söndag, för att gå på bröllop på lördag. Det rimmar också dåligt med att inte vara hundraprocentigt pigg.
Det är ingen pice of cake att åka iväg en helg. Det kräver en massa planering och förberedelser. Iallafall om man är mån om att alla ska må bra från punkt A till B.
Kostymen till Jonas ska pressas, skjortor ska strykas, min klänning och hela outfit ska testas, jag måste provfixa håret så jag inte står en timma innan vi ska åka, och inser att jag har en dålig hårdag, den tiden jag vill lägga på att vara med Julia innan vi lämnar till barnvakten farmor. Fundera på sminkning, det ska filas fötter och fixas naglar. Skor ska putsas. ordnas "barnvakt" åt Simon, denna gången nya grannarna vars 9-åriga dotter älskar katter. "Tack-present" ordnas till dom, vin och godis, kolla så Simon har mat för alla dagarna och helst lite kattgodis. Lådan ska städas så den är fin när det är andra än vi som ska rensa den. Har vi tillräckligt med batterier till kameran, är kortet tömt så allt annat får plats? Göras bröllopskort och fixas present. Koda om larmet så grannen kommer in med sin kod.
Väskor packas, Jonas sin egen, jag för mig och Julia, kolla leksaker, böcker, kläder, komma ihåg att packa all mat till henne så det räcker och blir över, välling, olika nappflaskor, allt allt allt....
Underhålllning längs vägen ska med så hon ej tröttnar, alla snuttefiltar och pricken, vara meterolog och förutspå vädret så man packar rätt kläder...
Jag är helt matt innan vi ens satt oss i bilen, varje gång...
- vad har vi glömt?
Oftast ingenting viktigt.

Hur lätt det är att göra allt detta vet alla som har eller har haft en 13 månaders hemma som kräver 100% koll och sällskap. Hon håller på att utforka världen men vill bara ha mig på armlängsavstånd när hon gör det. Och det är inte helt lätt att ha en Julia hängande i byxbenen för varje steg jag tar. Och det kvittar om vi suttit och läst alla hennes favoritböcker i över en timma. Lämnar jag hennes synfält så blir det ramaskri och tandgisslan.

Igår var iallafall Louise här och åt lite kvällsmat och lämnade tyget till den brudnäbbsklänning jag ska sy inför deras bröllop i oktober. Det var mysigt, som vanligt, vi träffar dom på tok för sällan.

Kram trött mamma

Julia i ny outfit

Min nya symaskin syr så fina sömmar! Fast det kan man ju inte se här. Men den gör det.Bara så du vet Julia. Och igår, trots mega halsont på både henne och mig, vi hostar så det bränner, så lekte vi på altanen. Solen sken. Då är man ute.
Och byggde torn. Eller jag byggde och Julia plockade isär, för att sedan plocka ihop dom på egen hand. Ibland är man bara överflödig som tornbyggare helt enkelt...
Kram Mamma



Julia bygger torn själv..


...eller plockar isär det mamma byggt..


-Aaaa..ser du alla mina tänder mamma? Det är nio stycken!


Partytricket...att greppa saker med tänderna.


- Tusingen, mamma stoppade in min napp i dom här, jag ser den ju, men hur får jag ut den..?

Kajsa, Alva, Alex och mamma Vera på besök.

I lördags när pappa Jonas var på golfbanan och skulle kamma hem storvinsten kom vera med alla barnen på besök.
Det fikades och tjattrades, som vanligt.
Lilla Alva har blivit så stor och är alltid, som sin syster Kajsa, en solstråle!
Kram Mamma



Julia förösker hålla handen på Alva


Bäst vi har samma min...


- Nä, nu vill jag inte visa min bästa sida


Kajsa

Flickan med dom röda skorna..

Jag läst en bok. Jag har gråtit oavbrutet när jag läste denna bok. Stundtals av ömheten som beskrivs, klarheten från dottern Hannah den handlar om. Klokheten. Sorgen. Smärtan man som mamma kan sätta sig in i. Det är en fruktanssvärt sorgsen bok, fast samtidigt glad och ljus.

Bokens lilla Hannah får cancer. Man ryser. Jag trodde aldrig att jag skulle våga läsa den. Bara tanken på att min lilla prinsessa skulle kunna drabbas av något så ofarligt som ett myggbett kan få hjärtat att braka sönder och samman. Så detta är egentligen ingen bok för mig. Det visste jag. Jag gråter till sentimenal reklam på teve. Sån är jag. Men boken är nyttig. För ALLA med barn. Eller för alla med en relation. Allt ställs på sin spets. Det man tagit för givet, är inte så givet. Allt kan ändras snabbt. Och vad är då allt man tidigare trodde var viktigt, vad är det värt? Den tar fram hur mycket modigare barn är, än sina föräldrar, hur klart dom ser på saker och ting, Ingen gråskala, bara svart eller vitt och det mesta är enkelt, bara dom får saker förklarat för sig på ett sätt dom förstår, och framför allt att dom får sanningen. Flickan är modig och kräver att vuxna ska behandla henne som dom förväntas bli bemötta av henne. Att bara för att hon är sjuk har hon all rätt att ses som en person, inte en människa som ska dö. Boken är sann. Det gjorde nog mest ont. Och slutskedet i boken är allt annat än glad. Men...den är nyttig. Jag är glad att jag läste den. Jag förstår att barn förstår mer än man ger dom kredit för. Bara vi berättar. Och dom tacklar saker helt annorlunda. Död, sorg, smärta och vardag.
Läs den, gör det. Men köp en fyrpack hushållsrullar. Dom kommer gå åt.



"När min dotter Hannah fick diagnosen cancer en månad innan hon skulle fylla tre krackelerade mitt liv. Jag började ifrågasätta allt vad jag tidigare hade trott på. Tidigare hade jag mätt mitt värde i hur uppskattad jag var av andra och sagt 'ja' till saker mest för att bli omtyckt och älskad. Jag hade kämpat för att upprätthålla en illusion av att mitt liv var perfekt och hållit undan det som egentligen var viktigt för mig. Hannahs diagnos fick mig att vakna."

Kram Mamma