Att ha fredag

 

Fredagen gick vi bara och myspyste och kurerade barnens snoriga näsor och tittade ut ibland då och då på det där regnet som vi har blivit så vana vid.

 

Alla ställer sig ju frågan:

Kommer lillasyster få storasysters fantastiska lockar?

Svar: Ja....troligen.

 

En mysfredag inomhus ritar vi massor.

Alice älskar det.

Hon älskar allt där hon får finurla med saker i händerna.

 

Liksom storasyster som älskar att måla med smala tuschpennor och gör det fantastiskt bra och noga och koncentrerat och länge.

 

Men fredag är ju också Chokladdagen som Julia säger.

Då får man äta chokladlinser till eftermiddagsfilm....

Skydda dom från lillasyster behöver man också, hon ska ju inte äta sånt där än men storasyster bjöd henne på sju stycken och salig Alice tindrade med ögonen och överföll för mer.

 

Lillskrot som storskrot tycker om Bamsefilmerna.

Köpte en box med 12 filmer och dom går ofta...

 

Är det något i rutan som fröken tycker om glider hon ner från soffan och blir helt vild, pekar och tjoar..

 

För att sen bara gå och läsa böcker.

Som skalman.

Hon plöjjer böcker i mängder, svåra böcker, stora böcker, Julias böcker och enkla pekböcker.

 

Pekar och säger och låter och frågar: - Dä?

 

Knallar runt inne i det nystylade och omgjorda vardagsrummet och drar i allt, klättrar på allt och har absolut noll försiktighet i sig.

 

För att i nästa sekund igen bara lungt läsa böcker :-)

 

Har också äntligen fått upp alla förstoringar jag tog på tjejerna och framkallade.

Nu har jag dom omkring mig även på väggarna och jag älskar det.

Snart ska ni få se hela rummet...bara det där förbankande överdraget vill sy sig själv.

Jag drömde det en natt, att det hade gjort det, sytt sig själv och stolen stod där färdig och snygg och randig och cool en morgon.

Och så sten-lyftande det var.

 

/Maja

Att skumbada med mys

 

Fredag och morgonbadet blev ett mysbad med massa skum och tända ljus i badrummet.

Julia älskar det, tycker det är det finaste som finns.

Och jag, jag tycker skumtomtar är det finaste som finns :-)

 /Maja

Att summera tre dagar

 

Den här kvinnan....hon heter Mamma Gittan.

Hon är inte på något sätt släkt med mig men bor där varmt i mitt hjärta sedan jag var i lekisåldern.

Den här kvinnan, den här genomfina fantastiska kvinnan var min dagmamma tills jag var tolv om jag minns åldern rätt.

Kan ha varit elva också med egen nyckel kring halsen.

Hon bodde i huset nära oss och tänk att vi sisådär 26 år fortfarande finns så varmt i varandras liv.

Hon kom tom på Julias namngivningsfest den där varma aprildagen 2008.

Det ni.

 

Men, det var inte henne jag skulle skriva om, även om jag skulle kunna skriva spaltmeter med minnen från min tid hos henne.

Hur hon såg ut, hur hon luktade så gott, vilken soffa dom hade, hur jag med glädje fick gå upp i hennes garderob och prova högklackade skor, vart allt pyssel fanns, hur hon alltid körde bil med raka armar och att vi lekte Vi komma ifrån Ria-Ra i hennes hall....

 

Men, den här lilla trolltjejen, det, de är Gittans dotter Therese.

Som jag också växte upp med eftersom hon bara är 6 år yngre än jag och var väl ganska så nykommen till jorden när jag började hos Gittan.

Så det här, det är min o-biologiska, men ack älskade, lillasyster.

 

Som i förra veckan kom till oss med sin lilla elva månaders Oskar och vi fick ha varandra intill under nästan tre dagar.

Det är så där stort när man tänker efter.

 

 

Så, vad gjorde vi.

 

Så, vad gjorde vi?

Vi pratade och pratade, vi skrattade, vi lekte, vi var ute, vi gick till Tomteberget och lekplatsade med lite Oboy och kanelbullar, tittade i fotoalbum, gungande så barnen kiknade, läste sagor, byggde med lego och gör allt det där andra som nästan sker av sig själv när man är van vid två barn kring benen.

Allt det där jag inte kan vara utan.

Det är svårt, trots att det är så lätt, att summera tre dagar med korta rader.

Allt finns ju inuti, varmt, fint och mastigt.

Som en stor portion fluffig chokladmousse med extra grädde.

Tänk att nu var vi vuxna, med barn, med värderingar och glädje och oro och lycka och ja allt sånt där som man får och skaffar sig när man blir vuxen.

Hus och man och ett fasligt fixande.

 

Det var tre år sedan sist, på Julias namngivningsfest, nu får det inte gå så långt tills vi ses igen.

Och då mamma Gittan, då får du också vara med!

Så det så!

:-)

 

Kärlek/ Maja

Att knappt fått en blund

Himmel.
Inatt har det varit ett fasligt springande, eller tipp tapp tassande mellan rummen.
När jag varit inne hos Alice 18 (!!!!!) jodå, a-r-t-o-n gånger, så slutade jag räkna och gick några vändor till.
Hon har suttit där och ropat mamma och somnat när jag återigen stoppat om och strukit lugnande på kinden, vaknat igen, satt sig upp och ropat och så har det hållt på, mellan 23 och 04.
Däremellan var det, är det, en väldigt hostig och hals-slemmig Julia som velat ha tröst, kramar och en snuten näsa.
När alla äntligen där vid fyra snåret verkade ha kommit till ro och somnat in, jamen då började katten gå och jama och ville ut...
I det läget är jag så trött så man blir gråtfärdig för mindre.
Putt Putt och väcka Jonas för då fick tusan han göra en insats och släpps ut skrället...
Strax efter sju kom en liten tassande smygande Julia med kudden under armen och mamma-gos i sinnet.
Dom där barnen, mina skatter, kärlek all over.
Nu kör vi mys fredag och kurerar barn-näsor.
Imorgon är det Skogsknytte och jag har en massa fina bilder att visa er från vårt tre dagars besök :)
Kram Mamma-trötter

Att botanisera lite

Som sagt, jag åkte förbi gamla härliga Tygaffären som fullkomligt dignade över av fina tyger och en massa massa i tjock härlig trikå för nästan ingen peng alls.
Jag köpte för att sy varsin pyjamas åt barnen, varsin mörk petrolfärgad klänning och tights, varsin plommonlila densamma och det randiga är ett fint stickat som blir perfekt som lite varmare tights och passar till allt.
En plommonfärgad babycoard Manchester köptes också för ballongiga byxor med vidd.
Eftersom jag var något tidspressad hann jag inte med mer och till mig tittade jag inte alls.
Jag återkommer med kreationerna sen...
/Maja

Att bli lite tvättbjörnslik

 

 

 

När jag fyllde år fick jag denna lilla asken utav barnens farfar och Gunilla.

Den skulle jag utnyttja igår.

På Jills i stan.

brynfärg, brynplock, fransfärg och en energimask i ansiktet.

Hepps.

Operation Spara-ögonbryn har därför rådit under tre veckor sedan jag bokade tiden.

Hepps.

Att se ut som en mindre snygg buskig Jr Ewing ovanför ögonen är knappast varje kvinnas dröm, men ändå, det var tvunget så.

Jonas kom hem i lagom tid och off we go, eller vi och vi, jag allena, barnen fick vara hemma för pappa-tid.

Jag gillar inte att köra bil just nu.

Eller jo, i lilla staden där vi bor.

Mellan hemmet och Ica, hemmet och Mulleskogen, hemmet och kompisarnas hus och hemmet och Partille går bra.

Jag tog vägen förbi min gamla tygaffär och botaniserade, vad visar jag sen.

Åter.

Till slut hittade jag ju fram till denna Salong.

Salong för mig är en avkopplande miljö, fin, avskalad, ren, fräsch och lyxig.

Njet.

Hon hade salongen hemma.

I ett rum.

Fullt utav underkläder som hon också säljer på Homepartyn.

Det var saker överallt.

Ö-v-e-r-a-l-l-t.

Ligga på britsen.

Doftljus som luktar parfym och fick huvudet att snurra.

Soft Enya-musik som bara malde och malde och så hon....

Hon pratade, och pratade.

Om vägar, om jobb, om sina barn, barnbarn, om väder, vind och allt.

Jag ville ju bara ligga och blunda.

Få bort min buschighet, få lite färg och bli lite hy-höst-piggare.

Men hon pratade....

På bred göteborgska.

Vi kan ju lungt påstå att bilderna på hennes hemsida inte direkt stämde överens med verkligeheten.

Inte det minsta.

Tänk er att komma in till en prylsamlare och där försöka få lite lugn i huvudet.

Det är ju därför man lyxar till det med salong, annars hade jag kunnat färga hemma (har AnnaKarin lärt mig nu) och ha barnen kring benen för det mina vänner, är för mig ta mig tusan mycket mer rogivande än hon.

1,5 timma senare var jag iallafall på väg och hamnade i Göta Tunneln och direkt upp på Röda Orm bron.

Tunnlar och Broar och jag, vi är liksom inte bästa vänner.

På långt håll bekanta kanske man kan säga men absolut inte vänner.

Magen knyter sig och jag andas äntligen när jag ser att jag är på fast mark igen eller uppe ur tunneln mörkret.

En sväng om Ica på vägen hem och hemma väntade vaken Julia som inte kunnat, velat, somna fören jag kom hem.

Lite puss, lite prat och sen snarkde hon djupt.

Noppad och Plockad är jag och mörkare och mindre Jr lik.

Men det är nog allt.

Jag borde nog valt ett annat ställe :-)

 

Kram Maja

 

 

 



Att få huset fullt av barn en söndag

 

En söndag då vi förväntade oss solsken och skogsutflykt med packningen full av ved och grillkorv

men det tyckte inte Herr Väderlek utan gav oss istället regn och mulet och en familj ovillig att

klampa runt i geggeamojja skog.

 

Så våra tänkte utflyktskamrater:

Mamma Stina och Albin

Mamma Julia och lilla Maja och My

Dom fick istället komma hem hit och leka, busa och fika på alldeles rykande färskt bröd.

(medan bara pappa J begav sig till skogen för svampplock)

 

 

Barnen lekte, lagade mat, lekte sjukhus med sjuka djur, byggde med legohuset, läste sagor, sjöng lite, pratade massor, fick en massa post, sen fikade vi, lilla Maja blev helt förälskad i den vita stora kaninen och vägrade släppa den, så hon gck med den låtande i famnen nästintill hela tiden.

Åh hon är så söt så man skulle kunna äta opp henne en smula.

Men som Julia (min) säger när jag brukar fråga henne om jag får ta en liten tugga:

- Men mamma, man får ju inte äta barn heller!

Och det är ju sant, det är ju bara pepparkakshäxor som gör sånt och inte ens hon lyckades med den bedriften.

 

Albin och Alice tog en tupplur och vaknade lagom till våran fika och när allt var undanplockat på köksbordet började dom stora tjejerna att vilja göra räkne och bokstavsövningar som skissades utav både mamma Julia och mamma mig.

Dom är så söta dom där två, dom hjälps åt och filurar och tänker högt och funderar högt och löser problemen tillsammans.

 

Medan dom gjorde det gick Maja omkring med kaninen i famnen och sjöng Lottas födelsedagsvisa och Stina, Albin och Alice ritade fritt medan pappa J stod och rensade all svamp han hittade.

 

En söndag med huset fullt av barn och ljud och lite gråt men massa sång och skratt och kramar och sagoläsning och spring i benen och vuxenprat mitt i allt.

En sån där söndag jag tycker om fast man blir lite matt i huvudet efteråt när tystnaden lagt sig och Julia vinkat av alla barn och mammor och var så trött att hon kunde somnat där och då i hallen men som ändå ville krypa upp i soffan med lite Pochahuntas film innan middagen.

Det blev ingen utflykt i skogen men det blev ju en fantastiskt härlig dag ändå, med huset fullt av vänner och barn som ligger så där varmt som bomull inne i hjärtat och som man är lite extra glad över att man funnit så där, som dom säger, sent i livet och barnen som hittat varandra så där lite tidigt i livet.

Ett bra veckoslut det där.

 

Kram Maja