En söndag då vi förväntade oss solsken och skogsutflykt med packningen full av ved och grillkorv
men det tyckte inte Herr Väderlek utan gav oss istället regn och mulet och en familj ovillig att
klampa runt i geggeamojja skog.
Så våra tänkte utflyktskamrater:
Mamma Stina och Albin
Mamma Julia och lilla Maja och My
Dom fick istället komma hem hit och leka, busa och fika på alldeles rykande färskt bröd.
(medan bara pappa J begav sig till skogen för svampplock)
Barnen lekte, lagade mat, lekte sjukhus med sjuka djur, byggde med legohuset, läste sagor, sjöng lite, pratade massor, fick en massa post, sen fikade vi, lilla Maja blev helt förälskad i den vita stora kaninen och vägrade släppa den, så hon gck med den låtande i famnen nästintill hela tiden.
Åh hon är så söt så man skulle kunna äta opp henne en smula.
Men som Julia (min) säger när jag brukar fråga henne om jag får ta en liten tugga:
- Men mamma, man får ju inte äta barn heller!
Och det är ju sant, det är ju bara pepparkakshäxor som gör sånt och inte ens hon lyckades med den bedriften.
Albin och Alice tog en tupplur och vaknade lagom till våran fika och när allt var undanplockat på köksbordet började dom stora tjejerna att vilja göra räkne och bokstavsövningar som skissades utav både mamma Julia och mamma mig.
Dom är så söta dom där två, dom hjälps åt och filurar och tänker högt och funderar högt och löser problemen tillsammans.
Medan dom gjorde det gick Maja omkring med kaninen i famnen och sjöng Lottas födelsedagsvisa och Stina, Albin och Alice ritade fritt medan pappa J stod och rensade all svamp han hittade.
En söndag med huset fullt av barn och ljud och lite gråt men massa sång och skratt och kramar och sagoläsning och spring i benen och vuxenprat mitt i allt.
En sån där söndag jag tycker om fast man blir lite matt i huvudet efteråt när tystnaden lagt sig och Julia vinkat av alla barn och mammor och var så trött att hon kunde somnat där och då i hallen men som ändå ville krypa upp i soffan med lite Pochahuntas film innan middagen.
Det blev ingen utflykt i skogen men det blev ju en fantastiskt härlig dag ändå, med huset fullt av vänner och barn som ligger så där varmt som bomull inne i hjärtat och som man är lite extra glad över att man funnit så där, som dom säger, sent i livet och barnen som hittat varandra så där lite tidigt i livet.
Ett bra veckoslut det där.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar