Att bullbaka med barn

 

Måndagen och regnet for ner över oss.

Som sällskap under härliga timmar fick vi då Ines, Elias och mamma Jenny som kom och bakade bullar med oss.

Degen hade dock blivit missöde vid brasan och jäst sig för varm men barnen kavlade och smörade och hjälptes åt eller tjoade om hjälp, åt bulldeg och kladdade med socker och kardemumma.

Precis som alla bullbak ska vara.

Mera deg i magarna än i formarna.

Och medan det jästes under handdukar och väntade på att barnen skulle pensla med ägg och strö pärlsocker lekte dom mamma pappa barn, byggde med små lego, lekte lite hit och dit.

Jag älskar ju sånt här.

Hela huset fullt.

När det låter och pratas och skrattas och far runt.

Och Elias som hade gjort en leksak åt Simon som dom också for runt med.

Härligt.

Härlig måndag.

Och bullar blev det.

Även om dom mest smakade kardemumma kaka som mamma Jenny sa.

Eller som Julia sa.

- Ines mamma, kan du hjälpa mig?

Hon glömde namnet hela tiden trots att dom träffats massor under sommaren.

Och brasan.

Joho då.

Den höll jag vid liv.

Till kvällen.

Och när mörket nästan kommit var det dags för dom att gå hem.

Det där var roligt tyckte Julia.

Det där med vänner är roligt.

 

/Maja

 

Suddiga bilder verkar ha mer med missöde bakom knapparna..

Misch Misstake alltså.

Att få fart på brasan

 

Det stormar och regnar idag.

Och kallt när vi gick upp strax efter åtta.

Vi inväntar bak-sällskap idag.

Grannen Ines och bror Elias med sin mamma Jenny kommer och ska baka bullar på den degen som just nu står och jäser sig stor vid brasan.

Joho då.

Ni läste rätt.

Brasan.

Den har jag tänt och lyckats hålla vid liv inte mindre än tre timmar nu.

Tataaaaam!

När jag satt där och tände fyr som Julia säger så tittade hon på Dora.

Alice gick runt och läste böcker.

Som Skalman.

Rätt som det är, utan att vi riktigt sett eller förstått satt hon uppflugen hos Julia och myste.

Pekade på täcket och drog.

Johodå.

Filt ska man ha när man myser.

Sen satt dom där.

Julia ville pussas, det ville inte Alice.

Alice ville gosa, då såg inte Julia teven.

Sen kramades dom.

Då var det inte bara brasan som värmde det där sentimentala mamma hjärtat.

Syskonkärlek, fint som smör.

 

/Maja

Att ha en mamma Julia dag

 

Igår hade jag och Julia en alldeles alldeles egen liten dag halva dagen.

Och vi gick på bio, Lilla Stadens alldeles egna lilla mini SF och såg.

Tingeling och Vingarnas hemlighet

 

Åh den var fin den tyckte Liten och Stor.

Svenska rösterna med Shirley och Sarah och deras sång gjorde att vi satt som ihopkurade ljus och mös i nästan 1,5 timma.

 

Dagens val.

Varmt klädda.

Minus grader och jag körde bil.

Yeajh!

 

På bio får man dricka festis (och kissa före...)

 

....och äta en hel drös med chokladlinser som är Julias absoluta favorit.

(Smarties)

 

Det var mysigt det där.

Att gå på bio bara så där.

Hon och jag.

Hon gick där och höll min hand och fick mig att hela tiden lova att inte släppa.

- Mammor måste faktikst hålla sina barn i handen!

 

Sen satt vi där i biomörkret och ungen är helt betagen i allt som sker framme på den stora duken.

Så kommer den där lilla handen krypande och vill hålla.

Sen kommer huvudet.

- Mamma, nu fick Tingeling en syster.....det har jag med!

- Mamma, jag älskar dig....det här gör vi om.

 

Sen bion var slut och vi lagt tillbaka den där smarta sittkudden som mini-barn kan sitta på för att se bättre så gick vi en liten tur på Lilla Stadens mini centrum och vidare mot ica.

Vi hade en bra dag vi..

Det hade nog pappa J och Alice hemma med, fast hon hade visst saknat oss och stått och ropat

på oss vid grinden det lilla livet.

Hon säger Julia så här:

Jijjia.

 

Det var svårt att somna igår för Tingeling-tittande fröken.

Tror det var massor av intryck som inte ville landa i ro.

Så jag låg hos henne tills hon somnade.

Så fick hon ventilera sig lite.

Om Älvor, Snöugglor och gnistrande vingar.

 

Gå och se den.

/Maja

 

Att tapetsera

 

Vad har vi?

Två diskade Oboy burkar från Ica

Styvbit tapet

Tapetklister

Pensel

Sax

Linjal

 

Vi har även en extremt klister sugen unge

 

Som penslade och penslade

 

Och penslade

Sen hjälptes vi åt att klistra, och stryka dit den remsa vi måttat och klippt ut.

 

Och detta fick vi.

Två praktiska pennburkar som tar mindre plats i skåpen och som dessutom är lite snyggelisnygga.

 

/ Maja

Att få fullpott i hjärtan

 

Märkte ni vad kallt det var igår.

Vi pälsade på oss fullt och tillbringade en stund ute.

 

- Mamma, mamma, ropade Julia.

- Jag har hittat ett ishjärta!!

Och vilket fint hjärta det var, helt format i en spade under natten...

 

Det där hjärtat begravdes under gruset så det inte skulle smälta...

 

Vårt stora uppdrag ute var ju att få upp dom kastanjehjärtarna som Julia gjorde häromdagen.

 

Vi spikade, Julia klippte snören och knöt och höll tumstock och var den som bestämde vart dom skulle sitta.

 

Det var inte jordens lättaste kan jag lova, för den som vill föröska själv.

Jag tror, så här i efterhand, att vi skulle trätt kastanjerna på trippla ståltrådar för lite mera styrsel, för det var svårt och trixigt att få dom hjärtformade.

Men, nu hänger dom där, inte snyggelisnygga men gjorda med så mycket kärlek.

Och, som Julia säger, nu vet alla som kommer hit att vi älskar dom.

Det ni.

 

Även köksfönstret fick sig lite kärlek, den gjordes mindre och var lättare att hålla styr på när vi satte fast den på en blompinne..

 

Men, efter den där stunden ute, där vi även gick ett besök till grannhuset, så var det fruset ända in till märgen och då var ju kroppen sugen på varm choklad.

- Mamma....jag tycker vi ska ta sån där biscotti också, det säger iallafall min kropp.

:-)

 

Kallt ute, värme inne.

Utombords och inombords.

Kluriga frågor ställdes som önskade svar.

Ords betydelse och vad saker är.

Det ryms mycket frågor i en fyra åring.

 

Kram Maja

Att sätta fyr

Vi hade varit ute, vi frös ända in till märgen.
- ska vi sätta fyr i spisen, säger Julia, för så säger dom på Bamse och denna morgon hade hon frågat vad det egentligen betyder.
- mamma är ju inte så bra på det men jag kan prova.
- man ska alltid prova, säger kloka Julia och so we did.
Varm Oboy i våra muggar och fredagsmysiga men ingen brasa...
- ska vi mysa ändå, sätta oss i fåtöljen och bara prata?
- Ja-aa det kan vi väl, säger kloka Julia.
- mamma, visste du att efter fem kommer sex?
- Jaa..?
- jag menar, att när man fyllt fem så fyller man sex.
- jaha, ja det visste jag, fast först får du vara fyra ett tag är du snäll.
- har du också fyllt sex år mamma?
- mmm, först var jag ett, som Alice, sen blev jag två och tre och fyra..
- som jag!!!!!!!
- precis Julia, som du. Sen blev jag fem sex sju och .....
- tills du blev 98 som nu?!?

/ Maja

Att vara bokmalar

Svårt att välja med överflödigt utbud som hela tiden flyttas om för att kunna upptäcka nytt.
Dessutom besöks biblioteket ofta så utbudet minskar ju inte.
Men, av böcker blir man klok sa Skalman...
/ Maja

Att chockas lite granna

Ja ta mig tusan.

De snöar.

Ta mig tusan det snöar.

Stor tung blötsnö.

Den försvinner nästan innan den landat på höstlövsklädd mark.

Men ändå.

Snö, 25 oktober.

Jaha...då tar dom mitt körkort snart då ;-)

/Maja

Att ta in lite mera natur

 

Oki, vad har vi.

En väldig massa kastanjer som legat lite på tork.

Ståltråd ganska tjock.

Äggkartong för att hålla dom slippriga kastanjerna på plats när vi borrar.

 

Julia sköter iläggandet

 

Det behövs såklart också pappa J's borrmaskin med 1,5 mm stålborr.

 

Sen borrar man, utan risk för fingerskador efetrsom kastanjerna ligger i sina ägg-hålor

 

Sen börjar ju det roliga...

 

Men vad det blir....det får ni se imorgon.

 

/Maja

Att dupla är livet

 

Stor-legot, eller duplot, är klar favorit hos Alice.

Hon går in i Julias rum och drar fram lådan.

När jag frågar om jag ska bära den till allrummets matta nickar hon och ler och springer före, böjer sig ner och klappar på mattan vart lådan skall ställas.

Sen bygger hon.

Och pussar alla gubbar.

Jag tror att hon är snäppet tidigare med duplot än vad Julia var...å andra sidan kan det ju bero på tillgängligheten, som med allt annat.

/Maja

Att träffa vänner i lekparken

 

Att vara på väg genom vacker höstfärgad skog.

Upp mot Tomteberget och lekplatsen där.

 

En lekplats som passar liten och stor, med sandlåda, lekstuga, gungbräda och tre olika gungdjur.

Klätterställning, fotbollsmål och gungor.

Gräsmatta och insynskyddat mellan husen.

 

Alice som nyss vaknat var lite Alice-butter först....

 

Och Julia insåg att man skulle ha lååååånga armar om man ville gräva.

 

Det här är Alice mest kända min.

Hon är inte butter, hon är bara väldigt bestämd :-)

 

- Öh....mamma, sand?!?

 

- Hahahaha...jag smiter, utan mössa!

 

Julia som både kan klättra upp...och numera också ner för nätställningen på egen hand.

Det har varit lite stopp på det, hon har tyckt att det var högt upp och inte känt sig trygg.

Nu gör hon det.

 

Lycka är att mumsa grönsaker, när som helst och hur som helst.

(Och nej, jag tycker inte att man ska äta när man står/går/springer, men hon rymde hela tiden men den där moroten glatt i handen...)

 

Vi var ju inte ensamma där i lekparken eftersom kompisen Adam , mamma Karin och lilla Elsa kom och höll oss sällskap när Adam slutat dagis och gungorna var nog det dom gjorde mest.

 

Antingen snurrade Adam Julia, eller puttade henne, eller så snurrade mamma Karin båda barnen.

 

...med Alice hjälp....

 

Åh lycka!!

 

Det är härligt det där.

När man ser, och vet, att ens barn tycker om ett annat barn, eller flera andra barn.

Att hon ärligt visar det med hela hjärtat.

Det vill kramas och klappas och hållas hand.

När dom delar fika mellan sig över vagnkanterna på väg hem från lekplatsen och hur Adam lånade ut sitt gosedjur när Julia fick vagn-bygeln i huvudet och blev jätteledsen.

Och hur Julia sprang och hämtade Adams gosedjur när han blev ledsen när jag sa åt Julia när hon gjorde en dumhet.

Sånt där är så varm i mamma-kroppen.

Att hon är så full av allt sånt där fint som omtanke, kärlek och empati.

Att hon kan ordet Förlåt och Älska.

Att alla kastanger vi plockade med oss hem i en påse skall bli ett dörrhjärta för att alla som kommer till oss ska veta att vi älskar dom.

Sånna saker.

Allt sånt fint.

Vi fick en hätlig dag där uppe med vänner på berget och gick tillsammans hem eftersom vi bor på samma gata och när vi nästan var ända hemma, då kom pappa J körande.

Och sen var det ju nästan kväll.

 

Kram Maja

Att kvällslyxa sig lite