torsdag 14 mars 2013

Att göra det bästa av varje dag

 
Kylan bet genom kläderna trots att solen visade sig mellan varven, vinden låg på men vi spenderade timmar nere på stora lekplatsen med köpefika och varma drycker, frukt och annat gott.
 

 
Premier!
Både för dom dundersköna skorna från Pataugas med gummisula och kilklack,
och jeansen som döljer värmande ull-understället, vilket var behövligt.

 
- Mamma, ta ett kort, tjoade Julia och gjorde den ena minen efter den andra.
 

 
Ull, ull, dunväst och ullsjal.

 
 


 
Hon vågade klättra ganska högt, om jag bara stod emellan repen och höll vakt.
Och när hon väl kom till lilla sitsen mot stolpen beundrade hon utsikten och den knallblå himmlen.

 
 

 


 
Alla närvarande i församlingen tyckte inte om den vindiga kylan utan ville mest mellan alla gungturer tillsammans med storasyster, sitta invirad i pläd på bänken och dricka yougurt ur flaska och äta köpe-bulle.
När tonerna på den minsta utav oss inte alls var så glada så drog vi oss hemåt sent på eftermiddagen och tog värmade bad och tittade på Lilla Spöket Laban som vi fått låna av Adam.
 
Har jag sagt att jag kommer sakna dom här dagarna sedan.
Det har jag.
Det vet jag ju.
Kan aldrig sägas nog många gånger.
 
 
 

Att ha udda inslag

 
På vår säng just nu....
En ganska stor Rävboa, inlånad av vännen Marias farmor.
Tänk vilken historia!
Vad den har sett när den har hängt där på hennes gamla farmors axel och dinglat och bevistat den ena sociala evenemanget efter det andra.
Kanske sett män i hatt och smoking, hört damers klänningskjolar frasa när dom rört sig över golven i salarna.
Värmt skuldrorna när vinden blåst...
Mmmm, nu ligger den på vår säng efter att jag vårdat den lite med nål och tråd  där den trasat sig lite.
När jag ska ha den?
Hemligt, men ni kommer att få se när tiden kommer...


onsdag 13 mars 2013

Att veta rätt och fel


 
Jag satt där på pallen medan Alice tar sitt bad.
Rätt som det är sitter hon på huk utanför på golvet och kissar.
- Men Alice vad gör du nu frågar jag lite förvånande för det hände så snabbt och pottan står intill.
- Kiiisssss, säger ungen tokglad och skrattar.
- Kiissss däääää, säger hon och pekar på golvet och sina fötter.
- Jodå, säger jag, jag ser ju det, men får man kissa på golvet?
- Nääääää, fyyyyyy, hihihi......sa hon och fnissade.
Tillbaka i badet och bada bort kiss på fötterna.
När jag tvättar av golvet pekar hon och säger högt och glatt.
- Kiiissss!
- Ja vem gjorde det då?
- Hihi Jaaaaaa!
- Var det du din buse?
- Hihi Duuu!!
- Var det Alice?
- Hihi Jaaaaa. Näää. Fyyyyyyy jaaa!
- Ja man får ju inte kissa på golvet.
- Näääää fyyyy kiiiisss däää.
- Tänker du göra om det?
- Jaaaaaaa!!
 
:-)



Att ha en skön morgon

Godmorgon världen!
Snön som kom i sidled och uppifrån och framifrån igår kväll på väg hem från gymnastiken har bara nästan nuddat marken och ligger som ett tunt tunt lager som lite sockervadd och utetemperaturen håller sig strax under nollatrecket.
Idag riktar vi färden mot den stora stora lekparken nere i city.
Perfekt fotoväder dessutom.
Gårdagskvällen blev lite sen, som alltid när jag ska sova ensam, jag hittar en massa olika projekt jag börjar på, oftast i sällskap med en film och heppz hoar nattugglorna och klockan klämtar midnatt.
Men, nu tar vi onsdag och beger oss ut.

tisdag 12 mars 2013

Att ha varit på språng

 
Jo-o-då minsann.
Min vapendragare nästan varje dag.
Det gamla Clinique läppstiftet som både fastar och känns lagom torrt.
Varje dag som spenderas utom husets väggar tas det på.
Lite Maria Montazami där.
Naaaaaken utan.
Åh Gubevars, det vill man ju inte vara.


SidenBlus, Bloppisfynd från Baum Und Pferdgarten
 
Så Ladies, läppastiftet, kletigt och ger avtryck på barnakinder men ack så finare det blir.

 
Hur som haver.
I dagarna två är vi pappallena och har bil och det är ju lite hårdvaluta här hos oss.
När liksom bussen inte existerar så....
Ett kort snabbt depåstopp på Jysk som varade i fem minuter där jag kollade annat medan Julia provlåg sängar.
-Mamma, den här var ju faaaaantastisk mamma. Kom och känn här mamma...Känner du?
 
 
 
Sen intogs den inte alls så nyttiga och färgglada lunchen på McD, en hemlis jag lovat Julia att vi skulle göra, när vi nu kunde.

 
Så, två Happy Meals och en Dagens Wrap och kaffe senare satt vi och läste faktaboken om Jorden man fick med i sin kartong.
Alice drack upp all sin mjölk och blev lite halv galen när den var slut.
- Mjök? Boott? Meeeee! Fipps?
Ska den meningen översättas så alla förstår så löd den ungefär så här:
Mjölk? Borta (slut)? Mer! Strips/Chips, finns det?

 
Nåväl, där satt vi och dinglade med benen, pratade, läste och åt i dryga timman tills vi lättade på våra rumpor och åkte hemåt för att göra ännu ett kort entimmas depåstopp för fika hemma hos Karin Adam och Elsa.

 
Alice som sig igenom hela besöket vilket bara var tacksamt eftersom vi kl fyra skulle vara hos tandläkaren med Julia för 4,5 års undersökning och sen hem i 20 minuter för klädombyte till gymnastiken samt langa in varsin smörgås och förbereda så det var klart för middagen när vi kom hem kvart i sju...
Puh!
Så, att hon tog en liten eftermiddags tupplur var liksom bara bra...
 
 
Julia som älskar att vara hos tandläkaren, sin mors totala skräck för detta ställe har hon inte drabbats av vilket är dunderskönt, hon sätter sig i stolen innan tandläkaren sa till, trycker fram vatten och ligger där och gapar med munnen och ifrågasatte mer om hon inte skulle bli upphöjd snart så hon kunde se i den där spegellampan dom lyser med.

 
Svag emalj i fyra hörntänder gör att vi nu var tredje månadblir kallade för att pensla tänderna med lack så att emaljen inte ska porösa sig så dom måste fylla.
Och ungen, hon bara låg där, med bomullstussar i munnen och blev bananpenslad och fick med sig en spegel hem så vi kan titta långt in om det blir bättre och en spetsig tandborste att komma åt med.

 
Lite förbannad blir/blev jag för vi var hos tandläkaren på eget bevåg i höstas just för att Julias sa att hon kände något på tänderna men som 4,5 åring är det ju svårt att defeniera det där "något" och då blev svaret att hon har inga emaljrubbningar utan det är nog bara att det ilar och det upplevs obehagligt och att vi skulle kleta på lite vuxentandkräm på tänderna ibland.
Idag läste våran nu då, ordnarie tandläkare i journalen och ser att jodå, det finns visst antecknat att det var rubbningar på dessa tänderna redan då, när vi var där i höstas...
Men då gjorde man inget.
Gaaah!
Och jag som var så nöjd med barnavården.
Där fick jag.
 
 
Jaja, hem och byta kläder, fixa och trixa och sen in med barnen i bilen igeeeeen för vad som kändes som tionde gången jag knäppte på bilbälten idag och lyfter in Alice i någon konstig vinkel som inte alls är särskilt bekväm för ryggen men till gympan kom vi och en svettig timma senare med trött Julia, en Alice som ääääääälskade att leka jaga när hon inte skulle, och slänga sig på tjocka madrasserna där barnen skulle landa från lianserna och ringarna, så var vi hemma och ännu en halvtimma efter hemkomsten sov barnen som stockar efter sagoläsningen och puss och godnatt och jag älskar er och vi ses imorgon och svaret som vanligt kommer från Julias säng att Nä för vi ses i natt när jag kommer till dig mamma...
 
Och ja just det.
Husdjur.
Julia har ju önskat sig en hund länge.
Sen en undulat. (??!!)
Idag fick jag veta nästa djur.
- Mamma vet du, jag har kommit på det.
Jag önskar mig inte en hund eller undulat längre, nu önskar jag mig bara en häst (!!) och han ska heta Maximus, som i Rapunzel.
Så, jag önskar mig alltså en häst.
Kommer du ihåg det nu då mamma?
Mmmm.....
 
Maja 

måndag 11 mars 2013

Att äntligen komma till skogs igen

 
Trots att utetempen visade minus 12 vid frukosten.
Jodå, minus tolv, men hav förtröstan tänkte jag och skänkte stackarna i Happaranda en tanke, dom hade minus 22 enligt radiotanten..
 
Inga febervarma barn och energi som ville tillskogen så off we go!

 
Sista gången vi var där i Gläntan såg man inte marken , knappt träden, allt var snötäckt och inbäddat som i bomull.
Man såg spår efter djur och det bet i kinderna.
Idag såg man våren spegla sig i träden, trots kylan.

 
 
Vi gick ju inte mol allena heller jag och mina jäntor utan hade härligt sällskap av Adam, Elsa och pappa Daniel, eftersom mamma Karin gått tillbaka till jobbet tar man ju över mannen, så att säga :-)
Eller mera, dom har inget val.
Vill ungarna fortsätta leka får man helt enkelt sällskapa lite.

 
I Gläntan sken solen och ruinerna stod kvar och ungarna lekte klättrade och ropade och har en fantastiskt fantasi som skulle kunna slå knut på vem som helst men inte dom.

 
 


 
Lunch och fika med solen i ansiktet och solglasögonen på näsatippen.
Fördjupa tänkar-rynkan vill man ju inte gubevars.

 
Och Elsa, härliga Elsa.
De flesta gånger vi besökt Gläntan har ju Elsa sovit i vagnen men nu var det fart på bruden må jag säga.
Och gud så hon tjattrade och härjade glatt och pratade och vevade med armarna och ville ha kex hela hela tiden och gosig som tusan och skulle bara gå omkring eller stå i knät..
Mmmm, jag ser likheter med våran minsta fiaskrutt :-)
 
 
Dom stora eltade Bokstavspinnar och hittade T, eller T'et hade ju Adam med sig från start så dom hittade väl I'et då :-)


 
 


 
Alice var ju den som denna gång sov sig igenom större delen av dom 3,5 timmarna vi var på äventyr.
Tänk, vad gjorde man utan dessa utflykter, eller utan underställ och fleece för den delen.
Barnen fick ju hoppa över sina overaller idag och satsa på tvådelat.
Tänk att det hängde två likadana Didriksons i förrådet...
Även om Alice var i något lite största laget, den tror jag Julia hade vintern hon var dryga tre...
 
En härlig dag hade vi må jag säga och gud så skönt att komma ut i friska luften igen.
 
Det enda jag var utomhus på söndagstimmarna var ju när jag körde till Årsmötet för Friluftsfrämjandet där jag nu sitter i styrelsen både som ledamot och som sekreterare på två år.
Spännande och superkul!
Ett härligt gäng på sju i olika ålder, olika inriktning och olika viljor och kunskaper.
 
Men nu, måndag kväll.
Dicte.
 
Hasta La Vista.
Maja

söndag 10 mars 2013

Att ha kapitulerat

 
Fredagsmys med tecknat och chokladlinser i muggen.

 

 
 


 
Kapitulerat ja.
I ett svagt ögonblick av jämmer och gråt och barnahostande hade jag visst lovat Julia att lacka hennes naglar röda som mina.
- Varför ska jag bara ha dom här ledsna naglarna när du har så där glada, grät Julia mellan hostattackerna som skakar hela hennes kropp.
Och nej, varför ska du tänkte väl jag i detta svaga ögonblick när mammahjärtat liksom svämmar över av oro och vilja att kunna ta över hennes onda.
Och detta kom hon ju då ihåg i fredags när vi hade varit hos läkaren.
Och löften, hur tokiga dom än är, ska ju hållas, det är ju bara så.
Man sviker inte.
Trots att jag är en stor nej-sägare till att små flickor ska få ha nagellack och annat smink.
Det lilla barnahjärtat blev glad och stolt och försäkrade sig gång på gång att lacket skulle hålla för bad, lek och allt sånt hon ville göra.
 
När lördagen kom var allas pannor lite svalare.
Medicinen Julia fått för att ha på natten gjorde att hon sov bättre än på fem dagar eftersom hon slapp natthostan, och vi kom tom ut i det kalla men fina vädrrt för lite frisk luft, cykling och utomhussovning för minsta fisen.
 
En lördag som avslutades med Melodifestival och stor godisskål...
Precis som sig bör en lördag