Fredagsmys med tecknat och chokladlinser i muggen.
Kapitulerat ja.
I ett svagt ögonblick av jämmer och gråt och barnahostande hade jag visst lovat Julia att lacka hennes naglar röda som mina.
- Varför ska jag bara ha dom här ledsna naglarna när du har så där glada, grät Julia mellan hostattackerna som skakar hela hennes kropp.
Och nej, varför ska du tänkte väl jag i detta svaga ögonblick när mammahjärtat liksom svämmar över av oro och vilja att kunna ta över hennes onda.
Och detta kom hon ju då ihåg i fredags när vi hade varit hos läkaren.
Och löften, hur tokiga dom än är, ska ju hållas, det är ju bara så.
Man sviker inte.
Trots att jag är en stor nej-sägare till att små flickor ska få ha nagellack och annat smink.
Det lilla barnahjärtat blev glad och stolt och försäkrade sig gång på gång att lacket skulle hålla för bad, lek och allt sånt hon ville göra.
När lördagen kom var allas pannor lite svalare.
Medicinen Julia fått för att ha på natten gjorde att hon sov bättre än på fem dagar eftersom hon slapp natthostan, och vi kom tom ut i det kalla men fina vädrrt för lite frisk luft, cykling och utomhussovning för minsta fisen.
En lördag som avslutades med Melodifestival och stor godisskål...
Precis som sig bör en lördag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar