Kylan bet genom kläderna trots att solen visade sig mellan varven, vinden låg på men vi spenderade timmar nere på stora lekplatsen med köpefika och varma drycker, frukt och annat gott.
Premier!
Både för dom dundersköna skorna från Pataugas med gummisula och kilklack,
och jeansen som döljer värmande ull-understället, vilket var behövligt.
- Mamma, ta ett kort, tjoade Julia och gjorde den ena minen efter den andra.
Ull, ull, dunväst och ullsjal.
Hon vågade klättra ganska högt, om jag bara stod emellan repen och höll vakt.
Och när hon väl kom till lilla sitsen mot stolpen beundrade hon utsikten och den knallblå himmlen.
Alla närvarande i församlingen tyckte inte om den vindiga kylan utan ville mest mellan alla gungturer tillsammans med storasyster, sitta invirad i pläd på bänken och dricka yougurt ur flaska och äta köpe-bulle.
När tonerna på den minsta utav oss inte alls var så glada så drog vi oss hemåt sent på eftermiddagen och tog värmade bad och tittade på Lilla Spöket Laban som vi fått låna av Adam.
Har jag sagt att jag kommer sakna dom här dagarna sedan.
Det har jag.
Det vet jag ju.
Kan aldrig sägas nog många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar