Att utnyttja vintriga vintern

 

 

Jaaaa, ni börjar väl tro att det enda vi gör här är utflykter till skogen fullpackade med mat och varma kläder och goda fina vänner som sällskap och ja så rätt ni har...

 

Det är ju något visst med den Gläntan vår uppe i skogen.

Den där härliga platsen där vi kan upptäcka en massa saker och dit vi kommer genom en tunnel av träd och skog där fantastin fritt kan löpa och allt vi ser blir det vi vill.

 

 

I fredags följde även Stina och Albin med som kom från andra hållet i skogen pulsande genom snön och tjoade så barnen sprang och mötte...

Vi hoppas ju att den där Gläntan ska bli våran nya SkogsKnytte-Knopp samlingsplats under våren och Stina, det är ju våran fenomenala barnledare där.

 

 

Maten smakar så mycket bättre, oboyen värmer magar och barnen äter lite från alla skålar och fat och blandar smörgåsar med potatismos och pannkaka med dröm-kakor.

 

Man hör flygplan över huvudet och lyssnar efter djur som kanske smyger onkring.

 

Stina

 

Karin

 

Man klättrar i ruinerna efter husen och åker kana ner på ändan

 

Man håller span på dom stora....

 

Funderar...

 

 

 

Och vill vara nära mamma i famnen

 

Och överallt, på alla åldrar, så klättras det

 

Eller tittar om man ser dom där planen som vi dovt hör...

 

Och så tittade Elsa upp och var nyfiken där här dagen...

 

 

Och mitt när det klättras som mest så kommer solen.

Härliga sköna solen bara strålade på en plats där vid skogen och barnen hittade ett knasigt träd som blev häst

 

 

 

Och så är det ju det där, att det behöver inte finnas så mycket att hitta på av sig självt, för det där utforskar dom fram.

Dom har gjort olika saker varje gång vi är där i gläntan, hittat nya saker, funnit nya saker, fantiaserat fram nya saker men, det obligatoriska stjärtlappsloppet ner för backen när vi ska gå hem, det är detsamma.

Man måste ju nämligen gå både uppför, och nerför, våran stora pulkabacke för att hitta den där härliga skogsstigen som leder fram till platsen vi älskar att besöka.

Så ja, det verkar nog som att vi är där hela tiden och ja, så är det kanske.

Men så länge det finns snö och kall vinter där utanför husknuten så tänker vi ta vara på den.

 

Imorgon drar vi dit igen, med vännerna från stan.

 

Kram Maja

Att ha en Dagen-Efter

 

 

Från gårdagens kaos med 112 och ambulans och blodflöde i mängd, rädda och ledsna barn och ett mamma hjärta stort av oro, tog vi idag och njöt lugnet ute med nybakad sockerkaka, vedhuggning och efterlängtat sällskap av pappan i huset som knappt träffat sina barn den här veckan och som igår kom hem mitt i kaoset och inväntande utav den där ambulansen som eventuellt skulle ta med mig och Alice till sjukhuset.

Nu njuter vi lördag och kramar barn.

Och jag känner att det är skönt med två vuxna hemma och barnen njuter av pappa-närvaro.

 

Det blir ju nämligen ganska kaos när Alice skadar sig och jag är mol allena med båda, utan bil.

Att bada balja hör ju till vardagens rutin men att kliva över leksakslådan i all hast och få halka under båda fötterna så snippan slår i den hårda lådans smala ovankant, det hör ju tack och lov inte till den dagliga rutinen.

 

Det resulterade i ett blodflöde så extremt att jag inte såg vart det började eller slutade.

Om rumpan var skadad eller om snippan var i fara.

Det rann längs benen och överallt.

Orsakade fläckar på golvet och fick även mitt ena ben där jag bar henne på höften, att se ut som en värre scen från en B-rulle skräckfilm.

För att inte skrämma Julia mer än hon var där hon fortfarande satt i baljan gällde det att vara lugn , torka blod och få Alice mindre rädd och ledsen.

 

Ringa 112 och få prata med sjukvårdare som skickade ambulans, ringa runt till närliggande grannar som Julia är trygg med så hon, ifall jag och Alice skulle behöva åka med till Drottning Silvias, kunde få sällskap tills Jonas kom hem från jobbet halv sju.

Så mitt i all röra av blod och barna-tårar, få på mig kläder eftersom hela familjen var klädda som Adam och Eva i paradiset då vi före badet tillbringat dagen i underställ pga skogsutflykt med vänner.

Packa väska med bra att ha saker för Alice räkning om vi fick åka med osv osv.

 

 

Som tur var, som TUR var, kom Jonas hem si så där tio minuter före ambulansen kom och en hel timma före vi trodde.

Så dilemmat med att bara lämna Julia hos någon vind för våg medan jag eventuellt behövde åka med ambulansen med blödande Alice, det dilemmat slapp infinna sig.

 

Hur gick det då?

Dom kom, dom undersökte, tittade och konstaterade att det inte behövde sys, det var ytligt sår inne i snippan, men det såg inte ut att vara i behov av sjukhusvård.

Alltså snippans framtida funktion, typ...eller hur jag ska förklara verkade inte vara skadat.

Vi behövde inte följa med in.

Bara nu hålla jätte rent, byta blöja ofta, hålla koll så det inte blir infekterat och uppmärksamma på andra tecken som blödning, försämrat allmäntillstånd mm.mm.

Vi slapp åka med in, det var skönt.

Och under omständigheterna mår hon bra men snippan hennes, jisses...

Det syns nu när blodslamsor och allt är borta och torkat.

Lila, blå, röd men tack och lov gick det bra.

Men vilket kaos.

Så ja, idag njuter vi av pappa-närvaro, att vara två vuxna hemma, och laddar nu för kvällens Melodifestival och hoppas man slipper skämskudden som förra veckan där det enda helt ok numret var pausnumret och det fick man ju inte rösta på.

Tyvär.

 

Kram Maja

Att ha gett Pricken sitt dop

 

Ja, här sitter han då.

Huvudpersonen under ett utav dagens två dop.

Joho då.

Två blev det.

Pricken, och Julia.

Och högtidligt som få.

Som ni ser har Pricken dopklänning i vitt och här sitter han och äter det ska dop-kaffet.

Med andra ord har han fått sitt namn nu.

 

 

Dom sju gästerna som närvarade var, från vänster:

Skrållan, Dockan, Doris, Nakendockan (har fortf inget namn), Lilla Gubben, Hunden Hundmat (han heter så ja) och så Ida.

 

En väldigt allvarlig och av stunden, tagen, Julia.

Som sakta skred in i rummet där jag stod med händerna ihop med en prinsesskrona på huvudet.

Det närmaste jag kom präst utan att häda kände jag...

Kan ju komma bakslag på sånt...

Hon skred där med Pricken i famnen, händerna som en Lucia och så sjöng vi, på hennes önskemål Blinka Lilla Stjärna.

Kändes stämningsfullt och fint.

Jag välkomnade alla, hällde upp dopvattnet i dopskålen och låtsas blötte Prickens lilla huvud efter att jag frågat Julia vilket namn han skulle få.

Bara Pricken.

Julia torkade av hans lilla huvud med rutig tygservett och jag förkunnade honom döpt i Leksakslandet, Sagolandet och det Magiska Landets förtrollade värld.

Sen sjöng vi Bä Bä vita Lamm och Bebis sov (Julia text och Musik)

 

Den kom det viktigaste.

Dopkaffet.

Det dukades fram porslin, bakelser, jordgubbar och vattenmelon.

- Det är bättre om pricken äter frukt faktikst mamma....men Pricken..använd bestick snälla Pricken...

Jag försöker och försöker få honom att äta med gaffel...men Pricken?!

 

Hon gjorde allt på samma sätt som på Walters dop.

Dom hade ingen tårta så det hade inte vi heller.

- Fast det SKA ju vara tårta på kalas mamma, fast dop kanske inte är kalas..?

 

Pics från köket där allt hände...

Och ja, jag skrev ju att det skedde två dop...för så snart alla druckit upp sitt dopkaffe så dukade hon bort och så skulle vi döpa henne.

Samma procedur som för Pricken.

Varken mer eller Mindre.

- Jag vill döpas till Julia Elisabeth, för det är ju mitt namn...

 

Det var vår dag det.

Förutom att jag har haft egentid med fika shopping och vara-ifred i några timmar på kvällskvisten.

Härliga dag.

Fantastiska torsdag.

Härliga barn.

!!

 

Kram Maja

Att ordna med Skattjakt

 

Oki..jag kanske skäämmer bort våra barn.

Men oki...gör det något?

Men nu var det inte ens jag som skämde bort dom utan det var julklappen från morfar till Julia som äntligen blivit av.

 

Vad nu då undrar kanske ni, eller ja det gör ni säkert inte men jag berättar ju ändå.

Såklart.

För Julias julklappspeng hade jag ordnat så det från morfar kom ännu flera dockskåpsmöbler från Lundby serien, som hon själv fått önska sig på bilder men ni vet ju att jag inte gillar det där med att bara ge för att ge rakt upp och ner, och fröken älskar hemliga uppdrag och skattjakter, så en så anordnades naaaaturlich.

 

 

 

Fyra paket skulle hittas och det brändes och inte brändes och gåtor skulle lösas och tricky tricky...

 

Och det var svårt trots att jag begränsat letandet till vardagsrummet....

 

Men till slut, tjoho, fanns alla fyra paketen i hennes ägo..

 

 

 

Åh den där lyckliga lilla goa glada och tacksamma lilla damen...

- Mamma, jag får alltid bara bra presenter.....

Åh....

 

Hon fick leksaker till dockhusbarnen

 

En matsalsmöbel med bord klädda stolar och matta

 

 

-Åh mamma bebisen som jag önskat...och han har en egen nalle....och skötbord.....och säng...

 

 

Och så teve paketet.

När jag hade dockskåp var det tjockteve mini på två stålben.

Nu är det platt teve som gäller, även för dockhusfamiljer.

Dessutom fick hon med en rund vit (naturligtvis) rya matta, liten katt och två klädda snurr ftöljer..

Det är tur att dockhuset har tre våningar och sex rum....

 

 

 

Swisch sa det och så såg jag inte röken av den ungen mer den dagen.

Det möblerades om....flera gånger..och lagades mat, då hon även fått kastruller, skålar och en grötslev.

Ni kan ju själva gissa hur mycket gröt den där familjen med sin lilla bebis fått äta i dagarnar två.

Massor.

Mer än massor.

 

Och pappan han ömsom sitter i teve fåtöljen eller vid matbordet eller ligger raklång i sängen.

Inga jämförelse görs, inga alls..

*fniss*

 

Tusen tack kära morfar säger vi för den fina julklappen!

Den uppskattades, jädrar i min lilla låda vad det uppskattades.

 

Kram

Maja

 

 

Att ha en helt vanlig Önskan

 

- Julia, om du skulle få önska dig precis vad som helst, som bara du och mamma ska göra, bara du och jag, inte lillasyster, utan du och jag själva, vad skulle det vara?

(Jag vet ju nämligen hur viktigt det är att varje barn får alldeles egen egentid utab syskon ibland och det brukar ju vara när Alice sover...)

Julia tänkte en stund, såg så där jätte jätte funderande ut, sen sa hon helt självklart.

- Då skulle jag vilja leka dop, och du ska vara präst och Pricken ska döpas, så där som Walter gjorde, och så ska han bara heta Pricken, inget annat. Det vill jag göra idag.

 

Jaaa, vad säger man.

Självklart.

Vi ställer till med dop.

Igår skattjakt och doktor.

Idag dop.

En helt vanlig vardag hos Familjen i Lilla Staden.

Ifall ni undrade...

 

Maja

Att bygga upp Orvar II

 

Ja-hu-jeda-mig vad det snöade igår och hela natten.

Hiskeligt massor av centimeter som vi tacksamt stod och beundrade strax före åtta imorse.

För det var då vi vaknade och jag och Julia smög in till Alice och drog upp rullgardinen så stod vi där och sa OJ och Åh och nu ska vi gå ut direkt efter frukosten.

Det är ju fantastiskt vad man hinner mycket när barnen vaknar rimligt.

Och slaget efter tio var vi ute, påpälsade och snögubbe-bygge-klara.

Åh vi har saknat det.

Att bygga snösaker.

Att temperaturen ska vara den perfekta för just det.

Storbyggen.

 

 

Så vi skyfflade pulkorna fulla med snö från baksidan och drog till framsidan, pratade med förbi-stannande-hund-rastande grannar som uppskattar när barnen ses utomhus med sina glada nunor och knallrosa overaller.

När det syns att barn har det roligt som han sa, mannen med hunden vars namn jag alltid glömmer.

 

Och Alice som testade hur en pulka kan forseras men som efter en stund mest ropade Mamma och tyckte jag skulle springa till undsättning varje gång hon snubblade i allt det där vita fluffiga och lite småkalla.

 

Som kan stå still länge länge och titta på sin stora syster och så snart hon inte ser henne direkt fråga

- Jischja?

- JISCHAAAAA?!

 

 

 

En glad fis som "pratade" länge om gråa hunden som stått och pratat med oss och bilen som kom med post..

 

 

 

 

Och Fialotta min stora skatt med så mycket kärlek i kroppen till det mesta att det borde svämma över ibland.

Som tyckte vi skulle bygga en hem snögubbe arme så den arma Orvar II inte skulle bli ensam och ledsen och rädd i natta-mörkret men som till slut kapitulerade och gick med på att vi bara byggde en.

 

Ta-da!

Och här är han.

Får vi lov att presentera:

Orvar II

Utan morot och med ett väldigt stort grin eftersom stenarna inte fastnade hur vi än bar oss åt men vi tycker han är fantastiskt söt ändå den där.

 

Och kärlek skulle han ha, såklart...

 

Det är härligt det här.

Snön.

För det är ohyggligt mycket roligare, och lättare, att vara ute i dyngmeter snö och leka än att plaska runt i vår-lik blöt-gegga.

 

Maja