Att ha en Dagen-Efter

 

 

Från gårdagens kaos med 112 och ambulans och blodflöde i mängd, rädda och ledsna barn och ett mamma hjärta stort av oro, tog vi idag och njöt lugnet ute med nybakad sockerkaka, vedhuggning och efterlängtat sällskap av pappan i huset som knappt träffat sina barn den här veckan och som igår kom hem mitt i kaoset och inväntande utav den där ambulansen som eventuellt skulle ta med mig och Alice till sjukhuset.

Nu njuter vi lördag och kramar barn.

Och jag känner att det är skönt med två vuxna hemma och barnen njuter av pappa-närvaro.

 

Det blir ju nämligen ganska kaos när Alice skadar sig och jag är mol allena med båda, utan bil.

Att bada balja hör ju till vardagens rutin men att kliva över leksakslådan i all hast och få halka under båda fötterna så snippan slår i den hårda lådans smala ovankant, det hör ju tack och lov inte till den dagliga rutinen.

 

Det resulterade i ett blodflöde så extremt att jag inte såg vart det började eller slutade.

Om rumpan var skadad eller om snippan var i fara.

Det rann längs benen och överallt.

Orsakade fläckar på golvet och fick även mitt ena ben där jag bar henne på höften, att se ut som en värre scen från en B-rulle skräckfilm.

För att inte skrämma Julia mer än hon var där hon fortfarande satt i baljan gällde det att vara lugn , torka blod och få Alice mindre rädd och ledsen.

 

Ringa 112 och få prata med sjukvårdare som skickade ambulans, ringa runt till närliggande grannar som Julia är trygg med så hon, ifall jag och Alice skulle behöva åka med till Drottning Silvias, kunde få sällskap tills Jonas kom hem från jobbet halv sju.

Så mitt i all röra av blod och barna-tårar, få på mig kläder eftersom hela familjen var klädda som Adam och Eva i paradiset då vi före badet tillbringat dagen i underställ pga skogsutflykt med vänner.

Packa väska med bra att ha saker för Alice räkning om vi fick åka med osv osv.

 

 

Som tur var, som TUR var, kom Jonas hem si så där tio minuter före ambulansen kom och en hel timma före vi trodde.

Så dilemmat med att bara lämna Julia hos någon vind för våg medan jag eventuellt behövde åka med ambulansen med blödande Alice, det dilemmat slapp infinna sig.

 

Hur gick det då?

Dom kom, dom undersökte, tittade och konstaterade att det inte behövde sys, det var ytligt sår inne i snippan, men det såg inte ut att vara i behov av sjukhusvård.

Alltså snippans framtida funktion, typ...eller hur jag ska förklara verkade inte vara skadat.

Vi behövde inte följa med in.

Bara nu hålla jätte rent, byta blöja ofta, hålla koll så det inte blir infekterat och uppmärksamma på andra tecken som blödning, försämrat allmäntillstånd mm.mm.

Vi slapp åka med in, det var skönt.

Och under omständigheterna mår hon bra men snippan hennes, jisses...

Det syns nu när blodslamsor och allt är borta och torkat.

Lila, blå, röd men tack och lov gick det bra.

Men vilket kaos.

Så ja, idag njuter vi av pappa-närvaro, att vara två vuxna hemma, och laddar nu för kvällens Melodifestival och hoppas man slipper skämskudden som förra veckan där det enda helt ok numret var pausnumret och det fick man ju inte rösta på.

Tyvär.

 

Kram Maja