ROADTRIPP DAY ONE

Minns ni att vi för dryga veckan sedan tog resväskor och packade bilen full jag och tjejerna, för att tillbringa tre dagar med familj och vänner.

Tänkte i korthet visa hur vi tillbringade dagarna.

Efter 1,5 timmes solig bilkörning med två fantastiska barn som satt med fokuserad blick och följde Tingelings äventyr på varsin skärm, så landade vi hos mormor och Dennis, installerade oss för att ganska snart efter lite lunch i magen och lånad GPS bege oss mot staden S och en bror i taget.

Hos BrorLiten Markus tog det inte lång stund förens han varit tvungen att plocka upp alla Lottas leksaker sedan hon var liten, och sina egna.

Klossar, dockor och kaniner i koppel.

Det drogs runt på dockvagnar och bjöds på mellanmål innan färden gick mot bror nummer två.

Hos bror nummer två, Martin, fanns en gitarr som Julia ackompanjerade Alice med där repertoaren var allt från Blinka Lilla Stjärna till Lilla Snigel, som ju faktiskt Julia kan spela på gitarr, tack vare fröken Andrea som lärt henne. 

Är inte det fantastiskt?

Barnen vändes upp och ner och alla kroppar fick sockerbehovet stillat för si så där tre veckor framöver eftersom M hade bakat en helt fantastisk kladdkaka precis så där lagom kladdig och perfekt yta, och så vispad grädde och bullar på det.

Vi hade kunnat fungera som duracellkaniner efter den sockerchocken men gott var det.

När vi sent på kvällen återigen landade hos mormor och Dennis och pyjamasklädda lottor egentligen skulle behövt sova kände Julia att hon och Dennis skulle pussla.

Liggande på golvet med hundrabitarspusslet med massor utav detaljer.

Dennis krokig och ont i ryggen som en ostbåge och Julia dubbelvikt med koncentrerad blick.

Det är fint det där.

Den där tryggheten.

Tre trötta somnade tätt tillsammans den kvällen, i ett virrvarr av snuttar och gosedjur.

Bästa sättet att somna om ni frågar mig.

Intill mina små och med näsan inborrad mot en hjässa som doftar barn.

Mina barn.

Kram

MÖTEN CHECK

Idag intervju med Cliff på BusinessCare och imorgon tidig morgonintervju i city.

Nästa vecka är det inbokat tisdag och torsdag.

Det gäller att ha koll på business-suiten och alla papper.

Hålla isär alla siffror som presenteras och olika upplägg.

Håll tummarna vänner.

Snart händer det.

Kram

Ps, och nej, jag har inte fått till min Sanna Nielsen look riktigt eftersom jag inte har hennes stylist, jag jämför mig mest med 90 talets Lisa Rinna, om någon minns henne.

Hon den där baksluga restaurangägarinnan i Melrose Place.

Men, det behöver ju inte vara något illa, inte alls, jag ska bara öva upp mig med GHD-tången lite för att få till vipparna på håret. 

LILA BALLERINA

De flesta småflickor kan stå och beundra tyll och spetsar och dockklädesliknande saker i långa stunder, så även Julia, så när jag på Tradera såg denna lilla ballerina skapelse i mörklila med lagom mycket tyll så budade jag helt sonika hem den.

Att det redan i klädskåpslådan fanns matchande tights gjorde ju inte ensemblen mindre bedårande om ni frågar mig.

Man måste ju inte alltid tänka genus :-)  

Och tisdagar som ni vet, är ju gymnastikkvällar för Julias del så ni kan ju gissa vem som ikväll ratar dom hittills gällande träningsbyxorna och randiga t-shirt till förmån för en ballerina dräkt med tyll och sidenband.

Tisdagar.

Love It.

Kram

NYA FRISYRENS FÖREGÅNGARE

Från att ha haft lika-långt-på-alla-sidor-utan-liv-och-rörelse hår så förbarmade sig vännen och frisören Veronika över mitt arma livlösa hår igår

Vad mer kan man begära en regnig söndag i ett kök i grannstaden.

En vän att sitta och prata med, en kopp kaffe, skratt och så kapa av håret 10-15 cm.

Och nej, det ser ni ju, att det inte är jag utan vackra Sanna Nielsen på bilden.

Orsaken till det är att det var så klippet blev.

Att det var den bilden jag hade som inspiration.

Vi, eller ja, Veronika som höll i saxen, behöll det längsta håret lite liiiiiiite längre så det inte slutar vid hakan utan över axlarna.

Men annars så klipp klipp klipp håret väck.

Typ.

Och ja, det drar allt lite i nacken men känns dubbelt så tjockt nu.

Och ja, ni kommer få se mitt hår, och inte bara stirra er blinda på Sannas vackra skapelse, men liksom inte nu, då jag nästintill precis klivit av en 45 minutrare på löpbandet, håret är ömsom självtorkat och ömsom fönat och jag ser mest ut som ett litet piggt rödmosigt skogstroll med håret på ända.

Så, tills dess att det är redo för fotosession efter styling, får ni fantisera ihop en bild utifrån vackra Sanna.

Bra där.

Och för att citera fina svägerskan Lotta.

- Fluffa, krama upp och vika ut lite toppar med plattången, sen har du bästa arbetsintervju frisyren som finns.

Kram 

NÄR AGENDAN ÄR SMOCKAD

Bild från våran Roadtripp förra veckan.

Min fina vän Linda där vi hälsade på.

Härliga måndag.

Härliga fullsmockade måndag.

Suttit uppe sedan tidig morgon medan barnen fortsatte sova.

Med fingrarna på tangenterna för att hitta nummer till ambassader, lokalisera utbildningar för våra blivande barnledare inom FF och uppdatera jobbsökningar och googla på ord som Matic´Milorad och något konstigt ord på kroatiska, Smrtovnicu som tydligen ska föreställa dödsattest.

Det är svårt när man inte kan orden.

När jag ska formulera mig på facklig engelska till den Kanadensiska advokaten, via den svenska advokaten vi inte riktigt tagit in ännu pga kostnaden.

Så, jag sitter med papper runt mig på hela bordet, en stor kopp kaffe, luren i örat och får prata med kroatisktalande dam på ambassaden i Sthlm, sen en dam som brytande talar om att jag måste ringa ambassaden i Zagreb.

Runt benen har jag en motorväg av barn som hela tiden vill visa mig vad dom gör, hur dom gör det och ära mig med kramar och pussar och sjunga en sång eller visa en ramsa.

Alice som fått in snitsen på trehjulingen i köket far runt bordsbenen i 30 blås medan Julia spankulerar runt med värdighet i den prinsessklänning och krona hon för dagen tyckte var ett bra val efter badet.

Så, det är många bollar i luften och löften jag vill hålla.

Åka till stora lekparken när jag är klar med alla pappers-måsten.

För måsten det är det.

Allt detta med ambassaden och Kroatien och Kanada är något jag hålt på med i över ett år snart.

Och grunden i det hela är ett arv.

Hur stort eller litet det är vet vi inte.

Inte heller om det kommer oss tillgodo.

Men jag hoppas.

Det skulle lösa oändligt många sömnlösa nätter och tunga stenar på axlarna.

Så jag fyller upp kaffekoppen lite till.

Nätverkar och svarar på jobbrelaterade mail och nätverkskontakter och hoppas att om en timma ska vi vara på väg mot löftet jag gett barnen.

Och löften mina vänner, stora som små, är till för att hållas.

Och visst ja, jag har klippt mig.

Kram

FIRANDET

Igår fyllde mannen i huset 35.

Det firades i liten skala med bara familjen.

Det var valt att ha det så i år.

Och det var skönt då det alla föregående år tagits lite för givet att allt det där kalasandet ska fixas och iordningställas utav mig, åt alla. I alla år.

Och helst utan att uppskattas för det.

Ett otacksamt ämbete må jag säga.

Så, jag sa upp mig som Kalasgeneral och så firade vi i liten skala.

Nu betyder inte detta att han inte blev firad alls, det blev han.

Med ballonger, teckningar och sång på morgonen, uppdukad frukost, paket med bok och en kostym för vårens fester, som hängde som avslutning på en liten miniskattjakt.

Sen följde kalasdagen med ballonglek, middag och den godaste marängtårtan jag vet att han tycker om.

Tårtan, ja som jag trodde skulle bli lite lagom liten men det blev inte så.

Men om ni tror att det blev rester så är svaret Nej :-)

Den slank ner minsann. 

Och kropparna kändes så där sockerstinna där vi pyste ut som läckande ballonger i soffan till lite film på teven för barnen.

Så gick kalasdagen.

Även första dagen efter hans sista dag på Peab där han slutade i fredags för att på måndag börja nytt.

Och dagen försvann och ute blev det mörkt och grått.

Men när två trötta barn nattats avslutade vi med ost och kex och melodifestival och ett Tack för dagen som gått.

Det är skönt med dom där Tacken ibland.

Att uppskattas för allt man lägger in i tid ork och energi.

Att inte tas för givet.

Att allt fix inte tas för givet hela tiden. 

Som det har en tendens att ha varit.

Så igår firade vi Jonas i liten skala men med innehåll och bara familjen.

Skönsången och presenter uteblev inte från vänner ändå.

Det får ni inte tro.

Jag tror att dagen passade mannen som nu platsar i The Old Boys.

Kram

BADRUMSDRÖMMAR

Drömmer ni om olika rum ibland.

Rum ni vill ändra och sätta tänderna i, redan nu, helst igår och gärna ska det sedan vara gjort på en eftermiddag för att redan till kvällen känna doften utav badskummet när karet fylls.

Jag fungerar så.

Bläddrar i magasin och googlar runt.

Lägger i kom-i-håg inspirationsmappar för att ta en ide lite här och en där.

Men när jag häromdagen snokade runt efter badrums inspiration hittade jag tillbaka till en gammal favorit, Karolina i Umeå.

För detta, deras befintliga rum, detta är mitt drömbadrum.

Jag skulle vilja kopiera det rakt av.

Varenda vrå och detalj.

Copy Paste och så var det klart och inflyttningsredo.

Och faktum är att vi skulle kunna göra en exakt kopia utav det då ytan och grunden i vårt icke iordningställda badrum på nederplan ser ut precis som detta till formen.

Vårt extra badrum som just nu bara huserar med ett handfat, toalettstol och en dusch utav väggar.

Den långa bänken med bara en kommod kändes först opraktiskt men herregud, det är ju genialiskt.

Hur många gånger, som någorlunda kort i rocken, svär jag inte över hur jag måste sträcka mig över handfatet för att kunna fixa mig varje morgon.

Står där och balanserar över badrumspallar och handfat som stramar in i magen eftersom jag inte bara är kort utan närsynt.

Så finurligt genialiskt då att slippa handfatet under spegeln, kan ju ändå stå där och locka hår och fixa medan barnen borstar tänderna alldeles intill utan att gnabbas över ytan och vem som ska se mest.

Vår dörr är på samma ställe, fönster behöver vi inte ta hänsyn till då det enda som finns är det smala källarfönstret som då hamnar naturligt över toalettstolen. som för oss skulle hamna rakt fram och inte till vänster pga befintliga avloppet.

Så ja.

Den dagen vi ska färdigställa badrummet där nere så är detta drömmen.

Skulle tillbringa timmar där nere.

Badrumsdrömmen.

I både färg och materialval.

Vem som är denna genialiska skapare?

Karolina och sambon J som i Umeå förvandlade ett stort fult flerfamiljs-hyreshus till ett fantastiskt slott i New England stil.

Alla bilderna är lånade utav henne.

Kram

Maja

FÄRGGLATT I KÖKET

Roligt färgglatt och något som ständigt måste bytas ut pga slitage är ju springformar.

Så när Panduro reade ut sitt trippelkit var jag snabbt där och investerade i ett paket.

Inte för att man ser formen när bakverket står framdukat på bordet men sjutusan lite roligare att hälla ner smet i pastelligt glada formar i olika storlekar perfekta för alla sorters kalas än att bara ha dom svarta. 

Maja

ROADTRIPP

Man ska passa på när man kan.

Det ska man.

När man inte har ett arbete att stressa till, när barnen bara går sina 15 timmar på dagis som lätt kan undvaras, när solen börjar värma på nästippen och barnen längtar efter den långt borta familjen och lekkompisarna i en annan stad.

Så.

Jag och tjejerna tar en tre dagars lång, eller kort, hur man nu vill se det, Roadtripp.

Boende hos mormor och bonus-morfar med dagsutflykter till nära kära och så lite hitte-på-aktiviteter med värdarna.

Direkt efter dagens telefonintervju, veckans enda inbokade, gick samtalet till förskolan för att meddela ledigheten för båda barnen, och Hejja-Hejja sa dom.

Passa på, Hejja er.

Ha det så roligt!

Och tjejerna som mellan varven av utomhuslek med sol på nästippen, (yeaaah!) dammsugning utav bilen och sandlådelek, löpt en aning amok här inne i uppspelthet och vild yra.

Dom tycker detta ska bli lika spännande som om jag sagt att vi ska åka rymdfärja och träffa Daidalos i Labyrinten.

Ja nästan iallafall.

- Ta fram leksaker, pyssel , böcker och spel som ni vill ha med, och dockor, eller vad ni nu vill ha.

Och dom tog mig på orden.

Verkligen.

Dom har gått där inne i lekrummet och tummat på leksaker, mumlat, resonerat med varandra, sprungit fram och tillbaka, lagt dit, tagit bort, lagt tillbaka.

- Mammaaaaaaa, hur många böcker får vi ta med oss??

- Välj tre var, det tror jag blir lagom.

Så resonerade dom sig fram till vilka dom skulle välja för att ha dom mest spännande, längsta och mest roliga böckerna med sig för godnattsagor och pauser.

Utav Julias åtta Barbies fick visst tre stanna hemma.

Uppenbarligen var fem ett lagom antal.

Väldigt svåra 100 bitars pussel är med, dom ska visst ta hjälp av Dennis, han är bra på sånt.

Har tålamodet att sitta länge och klura så kan någon kan tydligen han sa Julia.

Alice har rusat runt och tjoat att nu ska vi minsann åka till mormor och Dennis och hon måste packa och så kom hon styrande med ännu flera dockor i på tok för stora storlekar för att allt ska kunna rymmas i bilen.

Vagnen ska ju dessutom med.

Och lite onsdagsgodis, när det blir Lill-lördag.

Och alla kläder och ytterplagg för utomhuslek.

Till alla tre.

Alltså.

Det ser ut som vi ska emigrera.

Det ska vi inte.

Vi ska bara till Götene.

Men.

Jag är jordens sämsta på att packa inför resor, jag är det.

Horribel.

Inte på att packa snyggt och väl vikt och ordning och reda utan bara mängdmässigt.

Packar övervikt redan innan jag kommit iväg.

Vill ha med så mycket av allt jag tycker om för jag vet ju inte vad jag känner för imorgon eller nästa dag eller nästa.

Och så packar jag myskläder och ännu flera goa tröjor och kjolar och så nån klänning, ni känner ju mig, klännings-älskaren.

Och så barnen som av naturliga skäl måste ha ett harem utav ombyten, så, det blir lite packning.

Teve-skärmar, blöjor, kläder, väskor, vagn, leksaksväskan and on and on and on..

Men roligt ska det bli.

Jag delar barnens vilda entusiasm.

Att vi kan göra detta nu.

Det som förut varit svårt då vi bara haft en bil.

Då vi haft en Alice som kräkts när man då som ensamkörare inte kan stanna.

Nu gör hon inte det längre.

Och bilen har vi.

Så.

Nu tar vi tre dagars Roadtripp jag och tjejerna.

Härligt!

Kram

SOCKERKRINGLOR ALA ABBE NILSSON

Fotobomb från vad vi gjorde igår.

Delar utav de viktiga ingredienserna för att baka jordens godaste, och enklaste 

Sockerkringlor.

Förutom smör ägg socker jäst och mjöl behöver man idel glada barn, villiga och ivriga att baka kringlor ala Abbe Nilsson i Madicken.

Att man tappat båda framtänderna gör förstås ingenting, det går ju lika bra ändå att knåda deg.

Söndagen alltså.

Regn och rusk ute, en man som mest tillbringade dagen liggande raklång i soffan , antingen med blicken på teven eller ständigt pillande på mobilen, med mungiporna nere vid golvet, och helt oengagerad i resten utav familjen, vi såg nästan iaf inte röken av honom.

Så, vi andra tre, som uppskattar detta med tillsammanstid, vi ställde till med sockerkringelbak.

På med bakmössor och förkläden, fram med mjöl och mäta upp och socker och ägg och smälta smör och värma ihop och smula deg.

När man bakar med två stycken bagare i variabel storlek och kunskap så får man räkna med att 

1: Man själv gjorde ett lite halvdåligt val som valde svarta kläder

2: Det ligger en dimma av vetemjöl i hela köket en lång stund efteråt.

3: Man får svara på denna lilla frågan tusen gånger: - Får jag ta den här lilla lilla biten deg, bara den, sen lovar jag att inte äta mer? 

Men till slut så, till slut så blev det 40 fina fantastiskt goda sockerkringlor.

Och jag åt upp två utan att blinka till eftermiddags kaffet efter att jag kört bort Julia till kompisen Ellen som var leksugen.

Efteråt blir man så där sockerstinn i hela huvudet och har fingertoppar fulla av smör och sockerblandning.

Nybakade och ljummna var detta bland med godaste jag ätit.

Tips som jag delgett förut när det gäller baka med barn där mjöl är involverat.

Eftersom mängden mjöl är bland det viktigaste när man bakar så brukar jag i förväg mäta upp exakt i en bunke, ur denna bunken står dom sedan och måttar och räknar och rågar decilitermått.

Då behöver man ju inte vara som en hök och hålla reda på om dom fått en dl för mycket eller för lite.

Är bunken tom, är mängden rätt.

Lycka till.

Receptet hittar ni som sagt hos Emma Här 

Kram