Bild från våran Roadtripp förra veckan.
Min fina vän Linda där vi hälsade på.
Härliga måndag.
Härliga fullsmockade måndag.
Suttit uppe sedan tidig morgon medan barnen fortsatte sova.
Med fingrarna på tangenterna för att hitta nummer till ambassader, lokalisera utbildningar för våra blivande barnledare inom FF och uppdatera jobbsökningar och googla på ord som Matic´Milorad och något konstigt ord på kroatiska, Smrtovnicu som tydligen ska föreställa dödsattest.
Det är svårt när man inte kan orden.
När jag ska formulera mig på facklig engelska till den Kanadensiska advokaten, via den svenska advokaten vi inte riktigt tagit in ännu pga kostnaden.
Så, jag sitter med papper runt mig på hela bordet, en stor kopp kaffe, luren i örat och får prata med kroatisktalande dam på ambassaden i Sthlm, sen en dam som brytande talar om att jag måste ringa ambassaden i Zagreb.
Runt benen har jag en motorväg av barn som hela tiden vill visa mig vad dom gör, hur dom gör det och ära mig med kramar och pussar och sjunga en sång eller visa en ramsa.
Alice som fått in snitsen på trehjulingen i köket far runt bordsbenen i 30 blås medan Julia spankulerar runt med värdighet i den prinsessklänning och krona hon för dagen tyckte var ett bra val efter badet.
Så, det är många bollar i luften och löften jag vill hålla.
Åka till stora lekparken när jag är klar med alla pappers-måsten.
För måsten det är det.
Allt detta med ambassaden och Kroatien och Kanada är något jag hålt på med i över ett år snart.
Och grunden i det hela är ett arv.
Hur stort eller litet det är vet vi inte.
Inte heller om det kommer oss tillgodo.
Men jag hoppas.
Det skulle lösa oändligt många sömnlösa nätter och tunga stenar på axlarna.
Så jag fyller upp kaffekoppen lite till.
Nätverkar och svarar på jobbrelaterade mail och nätverkskontakter och hoppas att om en timma ska vi vara på väg mot löftet jag gett barnen.
Och löften mina vänner, stora som små, är till för att hållas.
Och visst ja, jag har klippt mig.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar