KONSTEN ATT RIVA ETT GARAGE

Och så skulle det ner.

Äntligen!

Rivningslovet godkänt och demoleringen kunde starta.

Det börjades på lördagen, och så slängde vi in en grillkväll med vännerna däremellan, fortsatte dagen efter och så...

Hepps, var det klart.

Eller klart och klart.

Det ser ni ju själva att de inte är.

I skrivande stund står en överfull kontainer ute på gården.

Imorgon hämtas den och byts ut mot en ny.

Allt för att slippa köra evinnerliga mängder vändor till tippen.

Men nu är huset borta och kvar är plattan som ska bilas bort.

Sen börjar det roliga.

Eller roliga.

Hela uppfarten kommer se ut som att det briserat en handfull bomber och den där strukturerade pedanten i mig fattar ju att jag kommer få spader.

Inte bara engång om dagen utan tio.

Och att nej, man kan inte "plocka" på en byggarbetsplats.

Det får vara rörigt (med modifikation)

Men, garaget är jämnat med marken och kvar är nu en gigantisk uppfart på ca350 kvm.

Och nej.

Tyck inte synd om Jonas som fick slita med rivningen mol allena.

För säg den man som inte tycker det är high chaparall när man får gå lös med alla verktyg man liksom kan rota fram ur verkstan.

Slägga, hammare, motorsåg, tigersåg, you name it.

Ännu ett steg närmare carport.

Glad är vi.

Kram

GRATTIS ALLA FINA MAMMOR

Den finaste titeln man kan ha.

Mamma

Kärlek

Mamma

RABARBERSKÖRD

Det var ju det där med mig och mina gröna fingrar.

Vi fick en rabarberknöl för tre år sedan av Cia.

Första året gav den tre smala små stänger.

Förra året gav den kanske tio stycken om än lite tjockare rabarber.

Men iår.

Vilka rabarber!!

Ja ni ser nu.

Vi måste börja skörda dom, annars finns det risk att dom växer och slingrar sig om huskroppen och vi får tillbringa våra dagar i ett rabarber-näst.

Så igår denna sköna söndag med agenda full

(varför i hela friden tunnas aldrig den där Todo listan ut??)

gjorde vi slag i saken och skulle baka en rabarberpaj till eftermiddagsfikan där i sole.

- Mamma, det är ju en hel skog med rabarber konstaterade Julia när vi skulle dra några för att tjopa upp i pajformen.

- Jaaaa...det räcker nog med två....

( och ja, det hade tom räckt med en...)

Men visst är det väl härligt?

Syrenen blommar, blåbärsbuskarna börjar visa vad dom tänker ge oss för skörd i år, morötterna har börjat visa sin blast och sockerärtorna har vågat sig fram ut jorden, och så denna skog, denna skog av rabarber.

Dom där fingrarna kanske inte är så o-gröna ändå.

Kram

FÖR-SOMMAR KALAS PÅ SLÄTTEN

Så for vi på försommar kalas hos mormor och Dennis.

Dock bara jag och barnen då pappa J hade önskemål om att vara hemma och få gjort en massa massa inför kommande riv och byggstart av garage och uppfart.

Så.

Dom tre musketörerna styrde färden mot en väldig massa sol och spring på gräsmattan, en väldig massa mat så man hamnar i nåt tillstånd av matkoma vareviga gång och ett överflöd av bakverk och självklart den traditionella jordgubbstårtan made by Dennis och Julia.

Mamman förevigades där under det stora grönskande trädet på den där tjocka fluffiga gräsmattan man med lätthet kan springa barfota på utan att bli stickig i fötterna.

Den är som en kvalitetsrya från Mio.

Och det där trädet.

To die för.

Verkligen, jag menar det.

Det kan bero på att i vår trädgård lider vi brist på stora prunkande träd som inte bara existerar som tunna tunna finger-tjocka pinnar och på sin höjd ger oss 12 äpplen.

Men ändå.

Det där trädet.

Och, dagen till ära när jag ändå var så "sagig" som Julia sa.

Johodå.

Sagig.

Som Askungen tyckte hon när vi for när klänningen fladdrade omkring mig för varje steg jag tog.

- Åh mamma du är så där sagig!

Och...även sagiga väsen har spring i benen och stolleryck i kroppen...

Så ovan bild tycker jag vi helt sonika struntar i att kommentera..

Alice utav Julia ärvda kalas-sandal och ljusrosa lackade tånaglar.

- Ja vijj också ha sån därj fäj du ha mamma.

Såklart.

Jag är helt icke-konsekvent ibland och lackade glatt båda barnens tår där dom satt på ljus på badrumspallarna medan lacket torkade.

- Åååå ja ä så fiiin, sa Alice och tittade länge på sina tår.

Och ja, det där med att ha en tomte i trädgården fast det är sommar, det förstår ingen av barnen.

- Står han bara där? sa Julia.

Och det gör han, mitt i buskarna står han och har ett löv som skål och svampar under baken.

Alice fnissade och tryckte fram Vovven så han också skulle få de det roliga i att ha en tomte mitt i sommaren. 

Och som jag sa.

Den där matkoman infann sig.

Och solen.

Herregud vilken dag.

Och Julia passade på att få så mycket utav Lotta hon bara kunde.

Älskade fina Lotta som barnen tycker om så himla mycket.

När klockan blivit sena kvällen var det två trötta barn som hoppade i mysdressarna innan vi åkte hemåt dom 15 milen igen till pappa J som slitit och slitit och grävt och grävt.

Nu inväntar vi bara rivningslovet i veckan så vi kan ta fram stora släggan och kofoten och gå riktigt bazzoka på gamla garaget.

Bäst jag går ut och fotograferar i veckan så vi har Före och Efter.

Nu tar vi kväll.

Kram

MARTINA BONNIER

Håhå jaja, en heeeeelt vanlig dag på jobbet minsann.

Fångad på bild mitt i slitet.

Håhåjaja.

Bara skoja såklart.

Alla känner ju igen vackra vackra Martina Bonnier.

(Företaget jag jobbar på, Bisnode, ägs faktiskt till 30 % utav just Bonnier...)

Jag älskar den där bilden.

Vet egentligen inte varför.

Bara tycker om den.

Kan vara för skorna och outfiten i sig.

Idag tar vi lördag och far på långväga kalas jag och barnen medan pappa J är kvar hemma och river och fixar och förbereder för nästa veckas leverans av nya altandörrar minsann.

Ha en härlig dag!

Kram

FÖRSTA BADET

Första badet ägnade sig barnen åt idag medan jag satt på jobbet.

Herregud vad det blåste nordlig vind när jag stannade till vid stranden på vägen hem och fick med mig Alice i bilen.

Men, första badet är första badet.

Nu tar vi fredag och jag vet att jag inte har visat Alice kalas ännu.

Det kommer

Härlig fredag allihopa!

Kram

HEMLIG LEVERANS FRÅN THE HOME

Två stora kollin levererades idag.

Två kollin med innehåll som jag drömt om länge länge.

Två vita.

Hemklickade från The Home´s lilla vår-yra-rea.

Mannen visste ingenting :-)

Visar vad det var när vi slitit bort kartongen...

Kram

ANSIKTSMASKA SIG PÅ HEMMAPLAN

Har ni sett dessa innan?

Fladdrar runt på dom flesta bloggar av inredning, mode och lite hemmaflärd.

Så även på min.

För när jag läser om något som formligen ska dra bort en massa orenheter, porer och faktiskt även en smula fjun i ansiktet så måste man ju slå till och testa.

Så hem i brevlådan kom det 10 stycken gröna små paket och en fördundrande skön borste så man ska slippa få det tjocka svarta kletet på fingrarna.

För kletigt, det var det kan jag lova.

Men, betyget då.

Förutom att jag skrämde slag på båda mina barn...

Masken ska ju sitta på i 30 minuter eller tills den stelnat och stelnat, det gjorde den.

Det var som att ha en mask med murbruk i ansiktet och jag var helt oförmögen att ens dra på munnen det minsta lilla.

När den där stelnande halvtimman gått skulle alltihopa av och ja, jag hade blivit varnad för att just den biten inte är för folk med låg smärttröskel men hey tänkte jag, jag har ju en hög sådan men Åh maj gådd!

Tänk er att ni har ett jätteplåster i ansiktet.

Som sitter med superlims-effekt-tejp.

Sen ska alltihopa av.

Jo jag tackar ja.

Men av kom masken, och typ all ansiktsbehårig jag hade.

Jag förstår varför det noga påpekats att man i-n-t-e ska kleta det minsta lilla på ögonbrynen...

Resultatet, som man lite små läskigt kunde beskåda på baksidan av hela den där masken som drogs av, var att ja, allt ryker.

Och efteråt är man len som en bebisrumpa i ansiktet.

Så då är det ju perfekt att preppa ansiktet på studs med den där sk. laser-dag krämen jag har från Lóreal.

Kan varmt rekommendera dom är små påsarna.

Som du kan köpa Här

Men kom gärna ihåg:

För att vara fin får man lida lite pin...

Kram

GUNGSTÄLLNING

Så står den där.

Stor men ändå diskret.

Grå och svart och perfekt för året runt gung.

Ännu en present för lillfis.

Det har varit på agendan att pappa J ville bygga en ställning.

Ni vet så där robust att tom stora stygga vargen skulle kunnat stå och pusta och frusta och blåsa utan att det hade vibrerat det minsta lilla.

Nu är det ju så att den där agendan måste trappas ner till förmån för en massa annat.

Inte konstigt alls.

Dessutom är denna lättare att flytta runt lite efter behag, trots att den nu är nerkörd med långa långa armeringsjärn i marken, än en stor och stadig timmerstocks-ställning.

Om någon annan är i gung-inköps-tagen finns denna på K-rauta.

Kram

LOUNGEGRUPPEN FRÅN TRADEMAX

Där låg jag igår.

Raklång med utbredda armar och Alice intill när Julia var hos Vidar och lekte.

Solen ligger perfekt på där från tolvtiden tills den beslutar sig för att gå ner för kvällen.

Alltså förstå, det där var Årets Bästa investering.

Det och markiserna.

Den här klickade jag hem från Trademax  som egentligen skulle kunnat fått sig ett personligt besök då butiken faktiskt ligger i Göteborg men jag är, och förblir en klickare.

Den lilla lediga tid jag numera har efter jobb och på helgerna lägger jag i-n-t-e på att springa i affärer och provsitta möbler. Den vill jag tillbringa halvt liggande i nämnda möbel.

Så.

Klick Klick så var den vår.

Hemkörd med frifrakt efter bara några dagar.

Och äntligen, äntligen utnyttjar vi altanen fullt ut.

Äntligen blev den som ett extra rum.

Ett mysigt rum.

Inte bara en gigantisk plats som gapar tomt.

(den är ju trots allt på totalt ca 80 kvm)

Fina stora, nåja, olivträdet fyndat på Ica Kvantum för någon hundralapp.

Så.

Nu fick ni se den.

Våran Loungegrupp Queen med en extra sittfåtölj och kritvita fluffigt mjuka dynor.

Och ja, dom är impregnerade och tål maskintvätt.

Har man två chokladälskande barn så får man ta det säkra före det osäkra och man kan, man k-a-n köra krispigt vitt trots små barnaben i hemmet.

Kram

EN EGEN JABADABADO

En utav dom många många presenterna som Lillfis öppnade på sin stora treårsdag.

Herregud vad paket det var till det tacksamma lilla livet.

Julia har haft sin länge så nu var det Alice tur att få sin alldeles ena resväska på hjul så hon slipper packa i min varje gång vi ska åka någonstans som kräver lite mer packning.

Eller mer packning...fel uttryck när man tillhör eliten av Över-packare.

Jag tycker allt ska packas ner, för man vet ju aldrig.

Man vet ju aldrig vilket väder, eller humör, eller vad man liksom känner för i kläd och skoväg nästa dag och dagen efter och den kan ju vara bra att ha alternativ...

Så resonerar jag, både till barnen, och till mig.

Och uppskattad var den fina paketen.

Den står framme i lekrummet eftersom Alice packar den, varje dag.

Med saker, dockor, leksaksporslinet.

Sen går hon, vinkar lite och intygar att hon ska absolut komma tillbaka, hon kommer inte att vara borta länge, att hon bara ska gå på en liten utflykt och picknick och att hon lovar att snart vara tillbaka så vi inte ska sakna henne.

Sen rullar hon bort med resväskan bakom sig.

Och den bara skramlar av allt porslin som nog säkert inte alls mår så bra där inne i trunken men allt det där är petitesser.

Kram