ASTRID LINDGRENS VÄRLD

Godmorgon sköna söndag!

Äntligen är alla på benen efter dagar av sjukdom.

Och jag har tillbringat lite utav tiden med att redigera bilder och kom på att jag inte visat dagarna på Astrid Lindgrens underbara värld.

Där jag med lätthet skulle kunna tillbringa flera dagar, året om, när som helst och hur som helst.

Den där världen där barn får vara barn och vuxna får anpassa sig efter deras tempo.

Och jag gillar det.

Att det inte är (så) kommersiellt, att allt är anpassat till alla åldrar, att det är tillgängligt och genomtänkt och att alla karaktärer är utvalda med omsorg och ja, ni vet ju redan att jag har en crusch på både prussiluskan och Kling och Klang.

Det är lätt att få.

Att skriva om dagarna är en smula att ta i i överkant, dom flesta utav er har redan varit där och vet, och ni som inte varit där skulle nog tröttna en smula..

Det var solsken i dagarna två.

Det var glada varma rödkindade barn.

Det var teatrar och skådespel.

Och jag var troligen den enda som blev snyftig och blank när Ida sjöng sommarvisan vid Katthult.

Katthult som dom fått så vackert.

Och Allsången.

Med Fru P och poliserna.

Som jag skrattade.

Och barnen.

Och Julia som fick berätta historier med Pruzelius och Kling och Klang.

Och sitta intill Pippi och då behövs väldigt lite annat för att överträffa det.

Så.

Jag skriver inte mer.

Jag visar.

Önskar alla en Fab söndag.

Kram

Maja

MINA FINASTE SKATTER

Dom fick stanna hemma idag.

Hög feber och den där hemska skrovliga hostan som får lungorna att vända sig och Julias luftrör att strjeka, som vanligt.

Allt detta regn och utomhuslekar och jackor som gärna velat åka av och på.

Så idag var dom hemma.

Jag tog förmiddagen på jobbet och gjorde affärer för att efter lunch tillbringa resten av dagen med att pussa varma pannor, göra lätta mellanmål och äta glass mellan sagorna och filmerna.

Mina skatter som jag skulle göra allt för att ta bort det där onda ifrån.

Dom där glansiga ögonen av feberhetta och dom där hemska lätena i brösten när hostan skrovlar.

Imorgon blir jag hemma heldag med skatterna.

Får sätta affärer åt sidan och badda pannor och hoppas att allt det där hostiga snörvlandet som nu även landat i min kropp inte bryter ut.

Mina fina.

Som nu ligger med täppta näsor och varma kroppar och snarkar sig igenom natten.

Mina hjärtan.

Älskar

Kram

Maja

VID HÄRSJÖNÄS

Vi hade en halvdag vid Härsjönäs idag.

Vid vindskyddet med grillplats och ilagda bryggor i sjön.

Den där inbäddade fina platsen mitt ute i skogen som är så okänd för många.

Vi hade träff med fadderfamiljen vid barnens nya skola.

Grill och fiske och fika och prat och skratt och geocaching. 

En jättemysig dag med fyra barn och allt det där som hör till.

Varm oboj, bli bränd utav brännässlor, för man ska genom snårskogen och leta skatter.

Spring i benen och hittandet av en groda som pussades för att bli prins.

Men som inte blev det.

En dag i regnkläder och gummistövlar, nu är det höst.

Och solsken varvat med regn.

Vi är där nu.

Höst.

Och jag vill inte inse det.

Drar fortfarande på mig pumps och klänning till jobbet och ratar strumpbyxor för det är ju fortfarande sensommar, inte sant...

Vi tar söndag kväll efter härlig utedag och duschar av röklukten från elden och det där skogs-kliet som alltid kommer i hårbotten efter strapats utomhus.

Söndagskväll och laddar för en ny vecka.

Jobbig vecka.

Sista budgetveckan och tuffare än tuffast.

Imorgon behöver jag Röda Sten värre än nånsin på lunchen tror jag.

Vind i håret och havslukt i näsan.

Byta kontor mot friska vindar och härliga samtal.

Söndagskväll och jag hoppas ni alla mår bra.

KRAM

Maja

INTE PÅ LATSIDAN

Alltså.

Jag lever.

Jag andas.

Men det är massor nu.

På jobbet, i vardagen, hemma.

Familjen AB rullar på i veckorna med tvätt, hämtning, lämning, pussa barna-pannor alldeles för liten stund när jag kommer hem, möten, möten, packa skolväskor med matlådor och allt annat som måste vara fixat till varje morgon.

Upp klockan sex och i säng före elva.

Jag orkar ingenting annat än att bara vara.

Så.

Jag ligger inte på latsidan och ignorerar er.

Det är bara annat som måste gå före.

Och på fredag tar jag nya cytologprover...

Snart tillbaka och visar er fantastiska bilder från Astrid Lindgrens värld.

Kram

Maja

FÖR DEN STRUKTURERADE I MIG

Jag tycker om att anteckna och skriva upp.

Strukturera ordning och reda.

När jag fyllde var det en utav alla saker som jag fick.

Undrar vad för hemligheter den skall innehålla och inte bara trist och tråkiga To-Do.

Maja

FÖRSTA DAGEN

Första dagen i klass 0, och första dagen på nya förskolan.

Två förväntansfulla, pirriga, stirriga, nyfikna, glada spralliga som började så smått igår med inskolning i respektive fina skolhus på den fina fina skolan mitt ute i skogen.

Där grupperna är små och resurserna stora. 

Där gården är en lummig trädgård med stora lekytor och gräsmattor, bensinstation och en båt.

Där det en dag i veckan är utflykt och lektioner utomhus med äventyrsfröken och skolskogen inpå knuten.

Där tryggheten är nära och det mesta känns mjukt och varmt och Astrid Lindgren likt.

Två förväntansfulla små damer, den där första dagen.

När sommarlovet nalkas sitt slut och man ska komma in i skolrutiner.

Matlåda för frukosten och upp tidigt på morgonen.

- Om jag saknar dig Julia, så frågar jag mina fröknar om jag får gå till dig en stund..

Det är otroligt härligt att vi fick en plats till Alice på densamma skola som Julia.

Båda inom räckhåll.

Trygghet och kärlek inpå knuten när saknaden efter oss blir stor.

Bara en liten grind emellan.

Hur det gick första dagen?

Alice stegande in, frågade vart hon skulle hänga sina kläder och ryggsäck, fick sin hylla, berättade att hon heter Alice och att hennes bästa vän heter Emma och bara var hennes och ingen annans.

Om barnen är tryggheten själva?

Jag vill gärna vara kvar i den förhoppningen och jag vet att det är så.

Det här blir bra.

Det är mamman som tycker det är jobbigast.

Att vara ifrån.

Att missa tillsammans tid.

Att missa utvecklingen och det lilla i vardagen.

Men för barnen blir detta bra.

KRAM

Maja

Och ja, självklart ska sleven vara i grytan så jag kommer till hösten sätta mig i styrelsen för skolan.

Sånna uppdrag tackar man inte nej till när dom kommer.