Att rusta för nya projekt

 

 

 

I fredags var jag en snabbis hemma hos Stina som hade HomeInredningsParty med

Living And Room.

Galet fina saker i mängd, tyvär också väldigt dyra saker men hey en fantastisk katalog som manade till inspiration.

 

Livsfarligt att sätta i händerna på en sån som jag som liksom suger åt mig som en svamp av nya ideer som far genom skallen och tänker:

- Kan vi bygga....Ja det kan vi!

- Kan vi applicera det här hemma...ja det kan vi!

- Vill vi det....Ja det vill vi...jag!

:-)

 

Snyggelisnygga betongbänken med fårafäll och enkelhet och barnamys och bokläsning.

Vart vi skulle rymma denna hemma?

I hallen nere kanske?

Sambon gick betongkurs via jobbet för några år sen och sedan dess glittrar det lite extra i ögonen så snart jag nämner ordet betong i termer av möbler, blomkrukor mm.

 

 Och vi behöver sittplatser märker jag.

Fåtöljen har Simon lagt beslag på och just nu sätter sig barnen på nedersta trappsteget vid skopåtagning vilket resulterar i att jag får sand i hela hallen och upp...

Gillar inte alls.

 

Den här ska byggas.

Beställning är lagd hos husets snickare.

Läg, lång och inte så djup, perfekt nedanför sängen som kuddsamlare...

Eller i hallen...

Eller.... :-)

 

 

Gillar mörka stora gaveln mot enkla vita väggen.

 

Så, i en gammal Gant reklam från 2009 hittade jag denna trägaveln.

Till vårt stora skepp på 2,40 bredd måste man snickra själv om man vill ha gavel, på gaveln ska sedan nuvarande gardinstång med ryggkuddar x tre monsteras fast.

Husets snickare krävde dock en ny såg (ännu en) om han skulle åta sig arbetet.

Himmel tänkte jag, hur många sågar behöver en man?

 

Så, projektlösa, det går vi aldrig.

Nu kanske man kan tycka att vi skulle ju kunna färdigställa dom projekt vi redan startat på.

Typ slutmåla trappräcket och grinden jag började på för två år sedan men som fortfarande bara är grundat...

Kanske borde slutdra med penseln på alla dörrfoder och lister i allrummet...

Och måla klart köksskänken som också bara fått grundstrykningen...

Men ser ni, det är ju det som charmen, och också surdegen.

Att göra det sista, sista.

Det tråkiga.

 

Så innan det sista sista är klart så börjar vi på lite annat så vi verkligen ska känna att man har häcken full.

Om vi nu hade missat det.

 

Maja