FÖRSTA DAGEN

Första dagen i klass 0, och första dagen på nya förskolan.

Två förväntansfulla, pirriga, stirriga, nyfikna, glada spralliga som började så smått igår med inskolning i respektive fina skolhus på den fina fina skolan mitt ute i skogen.

Där grupperna är små och resurserna stora. 

Där gården är en lummig trädgård med stora lekytor och gräsmattor, bensinstation och en båt.

Där det en dag i veckan är utflykt och lektioner utomhus med äventyrsfröken och skolskogen inpå knuten.

Där tryggheten är nära och det mesta känns mjukt och varmt och Astrid Lindgren likt.

Två förväntansfulla små damer, den där första dagen.

När sommarlovet nalkas sitt slut och man ska komma in i skolrutiner.

Matlåda för frukosten och upp tidigt på morgonen.

- Om jag saknar dig Julia, så frågar jag mina fröknar om jag får gå till dig en stund..

Det är otroligt härligt att vi fick en plats till Alice på densamma skola som Julia.

Båda inom räckhåll.

Trygghet och kärlek inpå knuten när saknaden efter oss blir stor.

Bara en liten grind emellan.

Hur det gick första dagen?

Alice stegande in, frågade vart hon skulle hänga sina kläder och ryggsäck, fick sin hylla, berättade att hon heter Alice och att hennes bästa vän heter Emma och bara var hennes och ingen annans.

Om barnen är tryggheten själva?

Jag vill gärna vara kvar i den förhoppningen och jag vet att det är så.

Det här blir bra.

Det är mamman som tycker det är jobbigast.

Att vara ifrån.

Att missa tillsammans tid.

Att missa utvecklingen och det lilla i vardagen.

Men för barnen blir detta bra.

KRAM

Maja

Och ja, självklart ska sleven vara i grytan så jag kommer till hösten sätta mig i styrelsen för skolan.

Sånna uppdrag tackar man inte nej till när dom kommer.

SEGWAY GENOM STAN

Mina fina härliga kollegor som det var så härligt att få krama om igen.

Jaha.

Igår började jag jobba.

Semesterluddig i hjärnan och inte alls i fas med att vara klar med semestern.

Att vara ifrån barnen igen alla dessa hiskeliga timmar.

Och så tankarna om ifall vi verkligen verkligen nyttjat varenda semesterdag till fullo?

Fanns det någon ynka pynka dag som vi inte badade när vi kanske borde ha gjort det?

Ja, ni vet säkert vad jag menar.

Att börja jobba efter ledighet framkallar också tankar om vad ledigheten var.

Nåväl.

Igår började jag.

Luddig och sommarseg och tänkte att herregud hur ska detta gå?

Kan jag detta igen?

Har jag glömt allt?

Troligen inte, det bara ligger lite sockervadds-inbakat bland semesterminnen och bland allt det härliga som sommaren bar med sig.

Men vet ni.

Ser ni mannen där?

Peter.

Han fick oss att starta på det mjukaste roligaste, mest skratt-givande sätt han kunde.

Ser ni vad som står där intill Peter?

Japp.

Segway's.

En väldig massa segways.

Lite senare än vanligt kom alla till kontoret.

Semestermjuka i kroppen och kramar i armarna.

Med fotriktiga skor och bekväma kläder promenerade vi iväg mot hemligt mål.

Gemensam frukost vid måndags-soligt Lilla Bommen med kajen och båtarna guppande strax intill.

Ventilera semesterminnen och återkoppla och återigen känna i kroppen att jag har världens bästa nät omkring mig, i mina kollegor.

Men sen då?

Segway!

Och som jag skrattade. 

Herregud vad det var boostande.

Varenda skrattgrop kom fram och jag hade kunnat tillbringa hela dagen på den där segwayen, i den där skalbagge-hjälmen, vi fick åka runt i stan med.

Lilla Bommen, Järntorget, Slottsskogen, Avenyn...

Smått beroende framkallande måste jag erkänna.

Och Peter som förstod att detta, det var en Maja sak rakt ut i fingerspetsarna, körde upp intill och viskade

- Ställ dig på tå...då går det ännu fortare..

Så där vindade vi oss fram, i reflexvästar och skalbagge-hjälm, det stora leendet runt hela huvudet och ständigt på tå.

Jag älskar fart.

Herregud så jag skrattade.

Och stod på tå.

Och log.

Och skrattade ännu mera.

Avenyn har aldrig känts så härlig som då.

Igår.

Igår började jag alltså jobba igen.

Här.

Och det var måndag och jag var semesterluddig och sockervaddsmjuk i hjärnan.

Och tänkte att herregud, jag kommer inte ihåg hur jag säljer.

Men, jag fick åka segway genom stan.

Med mina fantastiska kollegor.

I sommarsol.

Och det var inte alla förunnat en måndag som igår.

KRAM

Maja

ÄLSKA DEN DÄR PRUSSILUSKAN

 

Man skulle kunna tro att jag har en liten crusch på Prussiluskan.

Åtminstone kan man tro det då antal bilder på bara henne uppnådde närmare 100...

Så då kanske man skulle kunna säga att jag har det.

Ett litet svärmeri, som troligen är helt obesvarat men sånt måste man bortse ifrån.

Men, jag lovar att ni alla skulle drabbas om ni träffat och sett årets (tillika förra årets) upplaga utav Fröken P nere på finaste Astrid Lindgrens Värld.

För mig som vuxen är hon, och enkom hon, värd att åka dit för.

Flera gånger om.

Och det bara för att få se en glimt utav hennes helt fantastiska kroppsspråk och mimspel.

Hur synkat allt är ut i varenda muskel.

Från dom damiga 20 tals skorna på fötterna till den lilla doningen på det vällagda håret

Jag bara älskar henne.

Ä l s k a r henne.

Så ja.

Jag erkänner, jag har en hemlig crusch på Fröken Pruzelius.

Och det kära ni, erkänner jag stolt.

Men det skulle troligen även ni få, om (och när) ni såg henne.

Så, jag bjuder på denna tribute utav fantastiska Fröken P.

Varsågoda.

KRAM

Maja

EMMA OCH ALICE

Det är så fint det där.

Den där treårsförälskelsen som är mellan dom.

Där dom är trygga med varann.

Hur jag kan stå i smyg och lyssna på deras samtal när dom sitter och dinglar med benen på altantrappan i skuggan.

Deras funderingar på treårsvis.

Det är fint.

Och gör hjärtat luddigt och mjukt och ger ångest över att jag drar dom isär på vardagarna.

Nästa vecka delar dom inte längre förskola och fröknar.

Så vi lånar Emma så mycket vi bara kan nu när Per och Ulrika är borta.

Suger in varenda uns av Emma-gos det bara går.

Och trollen då.

Dom går, springer, hoppar, hand i hand, hjälps åt, bråkar, sjunger.

Och pussas.

- Jag älskar dig Emma, sa Alice.

Fint det där.

Dom där treåringarna.

Finaste jag vet.

Och målningarna då?

Fantastiska mästerverk kan jag lova.

KRAM

Maja

RAPUNZEL

Mitt hår före

Vet ni vad jag har gjort idag?

Skämt bort mig själv.

Tagit tillbaka det jag saknat.

Mitt långa hår.

Tillbringade tid hos rara fina Sofia på Salong Rapunzel i Göteborg och skrattade och sa 

-Ååååååå, 

-Woooooow, 

-Jaaaaaaa, 

-Uuuuuunderbart jag Älskart!

mest hela tiden.

Det är svårt att inte bli en aning begaistrad kan jag lova.

Hon var så rar.

Fina Sofia.

Vi valde ut ett clip-on-set, ett sånt jag själv kan klicka i och ta ur när helst jag vill.

40 cm svart.

Hon satte i det.

Klippte in det snyggt i mitt egna hår och stylade det och

Voila.

Nytt håt.

Ny Maja.

Som jag saknat att flänga och dänga med håret!

Längderna inklippta och allt plattat.

Stylisch och lite vågat med plattången.

Toddelo!

Ja ni får ursäkta kvaliten men dom togs med iphonen.

Sen tog jag några timmar på stan, gick där och slängde och dängde med mitt hår, tog en kaffe på Avalon med vännen i strålande sol och spatserade gatorna fram.

Jättenöjd.

Jättelångt.

Jätte lätt att slänga med.

Och ja, det sköts som mitt vanliga hår.

Samma behandling. 

Samma produkter.

Kram

Maja

DET GÅR FRAMÅT

För dom som undrar så går det framåt.

Det börjar se ut som en carport.

Men miljoner saker kvar.

Och just nu inte så lätt att föreställa sig hur det ska stå där snyggt, vitmålat och utan stöttor på sidorna.

Med dörrar och fönster till hobbyrum och kallförråd.

Innertak och spottar och marksten och gräs.

Men det kommer.

Det brukar bli klart.

Maja