Min fantastiska dotter, min kramgoa pusssjuka nejsägande fröken. Som får mig le och skratta och storgråta av lyckokänslor. Min stora fina tjej med sina ljud och gester och galna bus. Med sin kärlek till Pricken och snutten och ömhetbevis mot Simon.
Jag älskar dina kletiga pussar fulla av dreggel och bananrester, när du använder mig som klätterborg och envisas med att kamma mitt långa hår som blir fullt av tovor. Du kan duktigt peka ut varenda kroppsdel på dig själv och dom flesta på oss, du har högljudda och säkert väldigt inteligenta konversationer med dig själv och dina dockor och jag vill aldrig att du ska sluta.
Sluta aldrig att upptäcka världen på ditt eget klurande sätt utan rätt och fel.
Du är helt fantastisk!
Älskar dig! /Mamma
Trots tio minus tog vi på oss igår och gick ut i snön och förfrös våra kinder..
Julia tycker det är konstigt men faschinerande med det vita som knarrar under skorna och som man kan ta i och som kittlar i ansiktet när det blåser.
Och när vi kom in igen och hade posten med oss upptäckte vi ett fint julkort från mormor och bonusmorfar med en nalle som tomte, som glittrade, det kortet är ganska knäckligt och tummat på nu.. :-)
// Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar