Med förväntan hängande i luften och två barn som knappt kunde sitta stilla utan att var femte minut fråga om dom inte kom snart..Dom där dom väntat på att få träffa så länge.
Dom där som dom tycker det är högst orättvist att bara jag fått träffa.
Vilket är precis samma ord som hörs i det andra hushållet också så den där förväntan och nyfikenheten har vart ömsesidig.
Just den där torsdagskvällen skulle vi bli fler till middagen.
Alla barnen. Och så vi två.
Vi två som hittat och funnit mitt i livet som det heter.
Även om jag hoppas att båda två har betydligt mer än bara halva livet kvar.
Det blev kväll och stora bilen rullade in på uppfarten och ut kom dom.
Äntligen.
Och vet ni.
Det var så otroligt bra. Det blev så otroligt bra.
Och medan vi stod här nere och lagade maten hördes prat och babbel och lek från ovanvåningen-
Dom där ljuden som landar mjukt i ett sockervaddsluddigt mammahjärta den där torsdagskvällen som blev senare än vi tänkt.
Men leken slutade aldrig.
Så vi kom ut hela, på andra sidan.
Men egna barn och förmånsbarn.
En ynnest som landade med tacksamhet i kroppen när vi stod där i månljuset och vinkade av dom tre för färden till andra huset.
Det gick bra.
Men vi hade aldrig tvivlat.
Det är fyra fantastiska barn det där.
Kärlek
Maja
1 kommentar:
Hej!
Oj, här måste det hänt en del. Har läst här till och från sedan vi skrev i samma grupp på FL och fick barn med några dagars mellanrum i juli 2008. Har själv separerat och inser att en andra kärlekschans måste man ta om den kommer i ens väg. Och att det är lite att landa i med allt. Lycka till! Hoppas du delar med dig om lite vad som hänt!:)
/Hanna
Skicka en kommentar