Det finns dom som anammar trender lite snabbare än andra...och så finns det vi som tar det lite lugnare och måste nästan bo in oss lite i känslan av vad det där nya trendiga och omskrivna skulle kunna göra för oss och uttrycket vi önskar förmedla i vårt hem och där vi spenderar mest plats.
Så har det vart med all denna hysteri kring kalkfärger som var och varann penslar på möbler och väggar och bänkar och golv och det har inte funnits någon hejd på det och jag ska inte sticka under stol med att jag har velat färglägga varenda vägg med en gråtonad kalklitir som förmedlar betongkänsla men åt det varma hållet.
Så ja, även jag har ju trillat dit.
Men aldrig testat.
Förens nu.
Och vad har vi då..
Jo ett tämeligen hiskeligt tråkigt och ordinärt stort bord med iläggskiva inköpt på det stora svenska smålänska varuhuset där man inte alls blir ruinerad trots att man får fler saker med sig hem än man först tänkt.
Detta stora, just nu, vita bordet kan vi gott och klämma in 14 personer runt så ni förstår ju att med den storfamilj som nu väntar runt hörnet så måste vi ha plats.
Bara vi är ju ett halv handbollslag...
Och Vad vill jag ha?
Denna känslan...
(Och ja, är det någon som vet vart jag hittar exakt sådana stilrena och fantastiskt klädda stolar så berätta....)
Min tanke är att måla bordskivan så känslan blir just betong, lite grå, vit, mörk melerad.
Levande och mjuk.
Bordsbenen något ljusare än skivan, eller tvärtom, jag har inte funderat klart om det ännu.
Just för det här projektet så valde jag att botanisera ute hos Helis Hem för att kunna se rätt nyanser och få lite tips.
Inte för jag är den harkrankiga sorten som räds några penseldrag, det vet ni ju redan, men ibland behöver man lite ledsagade och råd på vägen.
Som med det mesta i livet kan jag tro.
Livet.
Färg.
Same Same.
Så vad kom jag hem med i min stora härliga påse då?
Jag testar färgen Paris Grey.
Tonar lite med Pure och Graphite.
Och eftersom det trots allt är ett bord, som ska nötas och stötas med kärlek och under en mängd härliga middagar med vänner och barn och tallrikar och glas som lyfts och sänks och skickas fram och tillbaka så måste man ju trots att man inte uppskattar lackytor det minsta lilla, ändå försegla och skona färgen mot nötningen en aning.
Men jag går till att börja med på den softa varianten och köpte Soft Wax clear och tänker att -Jaja, jag får väl gå där och dutta i lite då och då, bara jag slipper den där blanka fabrikstillverkade ytan.
Ja ni ser ju...inte ett dugg roligt att ha det här bordet att servera härliga middagar på i stora huset där den lite hårda kalla arkitekturen ska mjukas upp med vitt, ljusgrått och mjuka betongföremål och fladdrande textilier..
Jag är ruskigt sugen på att redan idag sätta fart och blanda och se resultatet snabbt, det bästa är ju nämligen att inget, ni hörde rätt, i-n-g-e-t underarbete behövs.
Inget.
Passar mig perfekt.
Jag tröttnar gärna i förväg då.
Dock kommer jag leva tillsammans med en man som är metodisk och noggrann och som himlar med ögonen när jag glittrande och bubbligt förklarar att Nej Nej Nej, inget underarbete, man b-a-r-a målar på direkt.
Och han genast vill googla och försäkra sig om att den här lilla kvinnan inte försöker dra honom vid näsan bara för att undkomma det där slipandet och spacklandet..
(Som om jag skulle göra det...Host Host)
Hur som haver.
Jag är riktigt spänd på resultatet.
Blir det bra har jag ett vitrinskåp jag kommer ge densamma omsorg.
Kan bli bra det här.
Riktigt bra.
Så, nu hakade även jag på trenden.
Chalk Paint.
Bra grejor sägs det...
Kramar
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar