torsdag 1 oktober 2015

NÄR MAN ÄNTLIGEN ÄR SÅ STOR SÅ MAN FÅR LÅNA MAMMAS...



En hög med tyg, som vi tillslut hittade i en utav dom otaliga flyttlådor jag ännu inte packat upp och som står inne i förrådet eftersom var sak har sin tid..



 Men nu har hon frågat nästan varje dag under dessa varannan-vecka stunderna när vi kan ta fram min symaskin för att skapa saker till hennes Prickar. 
Ja, alltså dom där knallrosa gosedjuren som huserar uppe i hennes rum och som jag varannan-vecka har ansvaret för...










Så nu blev det ju äntligen dags.

Symaskinen plockades fram.

Hon klippte, hon nålade, hon satt med stor koncentration och sydde den i särklass finaste tygpåsen man kan skåda (ja nu kan det ju vara så att jag är en smula partisk men låt gå för det) till sina båda Prickar att ha sina saker i.

Och jag minns ju den där känslan när man fick sitta vid mammas symaskin och sy sitt eget.
Jag var bara sju år när jag tillsammans med kompisen Petra, satt vid mammas symaskin i lilla köket och knåpade ihop mina alldeles egna byxor i lilarutig ull som trots att vi fodrade dom på halva benen kliade så mycket att det gav spader men jag envisades med att ändå krångla på mig dom för det man sjäklv skapat föder stolthet och det var exakt den blicken jag såg hos Julia.

Den där gnistrande blicken.

Hon gjorde det själv.

Skapade på egen hand.

Älskade Underbaring.

Kram 

Maja

1 kommentar:

Unknown sa...

Härliga bilder och takterna sitter inne efter mammas och mormor's gener
Puss och kram från pappa och morfar :-)