Att välja ut

 

Att välja ut några fina från många fina helt galna lustiga pussiga kramiga klängiga tokiga foton är inte lätt.

Att få några bättre tänker jag inte lägga energi på, jag tar nya om några månader ändå.

Det här är ju våra barn.

Dom är ju så här.

Fnissiga och fulla av miner.

Att få dom sitta korrekt och stilla stirra in i min kameralins tror jag aldrig går och frågan är om jag vill det.

Nästa projekt blir att få med hela familjen på ett stort svart vitt foto utomhus, bland höstlöv.

 

Maja

Att vara skodda för höst

 

Att vara höst skodda är viktigt.

Kunna springa i lövhögar och hoppa jämfota.

Att ge växande fötter rejält stöd och vingliga ben lite extra styrsel.

Viktiga saker att tänka på när barnskor ska köpas.

Och jag fortsätter min faschination för

Stor och Liten.

En 23:a och en 28:a.

Höstkängor från KAVAT i mörtk plommonlila med skönt foder och plats för tår att vicka.

Välkommen Höst.

 

/Maja

 

Att ännu en dag se regn

 

Det regnar mest varje dag känns det som.

Och då lockar varken lekpark eller skogsutflykter.

Julia frågas varje dag vad hon önskar göra och jag berättar vad jag tänkt att vi ska , eller kan , hitta på.

Igår regnade hela dagen bort så vi myste inomhus och lekte fotografer.

Ni ska få se.

Vet ni hur svårt det är att få med en fotoglad unge och en unge med spring i benen, på samma foto.

Jag ska göra svart vita förstoringar till vardagsrummet nämlich.

Därför dröjjer det innan ni får se hela vardagsrummets vinklar och vrår.

Jag vill ha det klart, så klart det kan bli.

 

Hur som haver.

Jag tror jag tog 200 foton.

Och dom är hur galna som helst men om jag kan använda några till förstoringar vet i katten.

Eller så gör jag det, bara för dom är så himmelens dom.

 

Tisdagskvällen åkte Julia på gymnastik som vanligt och det nya igår var att föräldrar inte fick hjälpa till med sina barn utan barnen gjorde stationerna själva och varje föräldrer hade sin egen station och hjälpte dom som behövde.

Vilken utveckling.

Detta är tredje terminen Julia går.

Och det är inte den sista....

 

Regn utanför rutan men idag trotsar vi det.

Vi känner oss trotsiga idag nämligen, jag och tjejerna.

Vi ska pälsa på oss i regnkläder och mössa.

Ta promenaden till skogen några hundra meter bort, ta med oss varm oboy och smörgås och vårt mål är att hitta fina fina spretiga grenar att sätta i vaser, plocka in naturen.

Leta röda löv, låta dom torka och göra vackra hösttavlor.

Julia vill ha glitter på sina löv sedan.

Tack mormor för alla jordens glitterpennor du kom med en gång, dom är snart slut, allihop.

Vi har nog förbrukat halva jordens glitter-penne ranson tror jag.

 

Fånga Dagen.

Ta paraply.

Kram Maja

Att visa före och efter

 

Skåpet såg ut så här före....

Eller egentligen inte så från början heller för egentligen om man ska vara petig, så är det ett bok-färgat skåp från en gammal Ikea tid.

 

Men nåväl, sedan jag gjorde om det sist så såg det ut så, med tapet och långa silver handtag,

Jag strippade den och slipade lite.

Inte mycket....jag gillar inte underarbete.

Liksom.

 

Sen åkte vi till AbiTrä och tittade ut dekorlister...

Då behövde jag lite hjälpa av Jonas sen, att hantera gersågen.

Den är stor och läskig.

Manlig så där.

Han blir glad om han får göra sånna saker, så det fick han.

 

 

Sen måttade jag in dom och förbrukade väldgt mycket illadoftande och yrselvarnings framkallande lim för att få dom på plats.

Trixigt som Julia skulle sagt,

Listerna var långa och ville liksom ligga lite bananformade.

Jag fick gå och pilla lite på dom hela kvällen under tiden limmet fixerades.

 

Sen började det roliga.

Grunda en gång och slutmåla två.

 

I min favorit Pekingsvart, vad annars?

 

Borra nya hål för knoppar och få dit lite tingel-tangel toffsar.

Nu tror jag att jag ska måla insidan för helt plötsligt är den lite skabbig när utsidan blev så fin...

 

Ni ser.

Ingenting är omöjligt.

Bara man har lite gamla möbler man tröttnat på.

Lite nära till en färgaffär.

Lite fantasti.

Lite tålamod.

Och två väldigt snälla och behjälpliga barn.

och såklart en gersåg.

Såklart.

och nån som kan sköta den.

Men annars så...

Omöjligt är det inte.

Det är inte ens dyrt.

Skåpet blev som nytt för 120 kr.

Om vi inte räknar med ringel-tangeltoffsarna då.

 

/Maja

Att visa lite

 

Det tar sakta fart framåt det där rummet.

Det är mycket jobb man inte ser som gjorts.

Det tråkigate var lister och måla fönster, fast man ser det ju, att det blir skillnad.

Spika ny antennkabel var trist, men behövligt.

Lite nya mjuka kuddar är det senaste min symaskin gjorde igår.

Skåpet är sågat i, målat på, lister är ditlimmade och nya knoppar har det fått.

Kuddar har fått korgen och Ljusstakar i fönstren och krukor har sprayats svarta.

Vi saknar en matta vid bokhyllorna, och så ska det där randiga tyget bli ett fåtöljöverdrag.

Man får liksom en käftsmäll av det när man kommer in i rummet.

Det kommer bli helt omöjligt att vända bort blicken, den bara kommer stå där och skrika

- Här är jag, sätt dig i mig.

Helt omöjlig att undgå.

Förhoppningsvis blir det bra....

Vi letar efter en snygg möbel som kan göras om till boxer/video och Dvd spelar-gömma.

Ett satsbord i hörnet ska letas efter på loppisar för rätta känslan.

Och klar, blir man det?

Men nu får ni iallafall se lite....

Jag ska visa hur skåpet kom till, jag lovar.....

Att ta vrålåket

 

Nu har hon blivit så stor att hon kan gå runt på den fina balans scootern hon fick av morbror Markus och hans Lotta.

 

Men ibland tippar den och behöver kämpas upp.

/Maja

Att ha träffat vänner och Alva

 

I söndags träffade vi Alva.

En ljusbrun liten häst med fläta i pannan i ett stall vid en ridskola i Norrköping.

 

Vännerna Wilma och Nellie går nämligen där på ridskola och eftersom vi skulle spendera dagen tillsammans med dom så hade vi bokat en plats även till Julia, som älskar att rida.

 

Barnen blev tilldelade hästar som dom fick vara med att göra klart, välja ut säkerhetsväst och hade man ingen hjälm fick man låna.

 

När alla var klara fick hästarna ledas till ridhuset

 

Där det skrittadesm sträcktes, kickade, drogs och där mungiporma på Julia var så breda och lyckan så stor.

 

Dom fick tom trava dom små parvlarna

 

Nellie och Daniel

 

Men hon är nog ett år för liten att få börja på riktigt hos en ridskola nära oss.

Hon får låna våra vänners hästar istället för det var svårt det där att vara koncentrerad och fokuserad och samtidigt som man skulle sträcka på sig och dra jämt i tyglarna, hålla sig fast och kicka med fötterna, allt det där på samma gång, det var svårt.

 

Men nu har hon gjort det och lycklig var hon och när allt var avslutat och hästen Alva klappad åkte hela det hästdoftande gänget hem till Daniel och Jenny där jag ställde mig och gjorde stuvade makaroner och stekt falukorv så alla magar blev stinna och skulle klara hemresan.

 

Men hemresan var jobbig.

Regnet föll mest hela tiden.

Trötta barn efter hektisk helg och lång resväg på så kort tid och det var ett fasligt underhållande den här gången med att leta nappar, ge böcker, hålla dom pigga och glada...

Nu får det dröja innan vi far den vägen igen, det tar för mycket kraft på alla.

 

Kram Maja

Att ha farit på kalas

 

Toddelo denna tisdags förmiddag, lika grå som en vättes mössa....

I lördags for vi till Norrköping för kalas för kusin som fyllde två, hon som önskat sig alla dessa bakverk jag satt och sydde....

och så den här snyggelisnygga kockmössan.

 

 

En väldigt matt Alice...

För så här är det nog.

Alice är åksjuk.

Vi hade packat in oss i bilen med kalaskläder och övernattningsväskor och skulle åka dom 30 milen för att vara framme till lunch.

När vi kommer en bit på väg genom kringelikrokiga skogen så kräks hon ner hela sig.

Hela hela sig.

Jacka, bilstol, klänning och tröja, ända in på bara undertröjan.

Så vi vänder och åker hem för att tvätta av och byta kläder.

Det är det humanaste, att vi kom 40 minuter för sent fick tålas, vi kommer aldrig försent, men nu gjorde vi det....

Stackars Alice.

 

Väl framme dukades det upp lunchpajer och fikabord, sjöngs och delades ut paket.

 

Barnen lekte och höll igång

 

och när vi tyckte att vi kalasat klart och barnen var trötta och behövde pyjamas-klädas så for vi till farfar och Gunilla där vi skulle sova över natten.

 

Vi passade ju även på att sniffa lite på nya kusintillskottet Walter, som öven han fick lite paket av oss att gosa med, en snuttefilt från Laban.

 

Kram Maja

Att göra en upptäckt

 

Nej men vet ni vad?!

Rätt som det är upptäckte vi något konstigt i vårt kök.

Ett knallrosa snöre runt Julias matstol....

 

.....som fortsatte ner för trappan....

 

Och höll man i snöret så ledde det oss rakt ner på bottenplan och in mot tvättstugan...

 

och tillbaka mot stora entren igen..

- Mamma! Jag tror att snöret fortsätter utomhus....

 

Och ja, det gjorde det...på med skor och ut och följa snöre....

Som ledde oss bakom garaget och runt och in igen...

Väldigt märkligt.....

 

Upp för trappan igen....

 

och där, där väntade en överaskning inne i vårt sovrum.

Täcke och kuddar att bulsa upp sig mot...

 

och en fikabricka med nylånade Bamseboken väntade där på oss....

 

Gissa om vi hade det mysigt där vi halvlåg och mumsade bullar och läste sagor.

 

Ja, svårare än så är det ju inte att bryta en liten vardagslunk där lekkamraterna uteblev pga sjukdom.

Nu fångar vi fredagen med mys pyssel och fredagsdans till Bamses visor.

/Maja

Att äntligen rensa ur lådan

Varje dag samma visa.
Vilka är hela, vilka hör ihop och vilka är tillräckligt tjocka?
Vad pratar jag om?
Något som de flesta kvinnor har.
Strumpbyxor i en salig röra i en låda.
Nu när hösten kommit med stormsteg och undertecknad tillbringar nästan varje dag i kjol eller klänning så behöver man ju ha koll, sa man slipper stå där och gräva när man har två leksugna barn som springer runt benen och drar i kläderna varje morgon.
Igår rensades det och veks och checkades av.
Köpte några nya tjockare och la i.
Nu klarar vi hösten!
En annan dag tar jag tag i garderoberna...
En annan dag, för idag känner jag p mig att det väntar ett äventyr runt hörnet...
Jag känner på mig det...
Undrar om jag ska rigga det här uppe eller där nere bara..
Spännande, återkommer....
/ Maja

Att knappt se ut

 

Vi ser knappt ut just nu.

Regnet skapar gigantiska pölar och det bara smätter mot rutorna.

- Nej vet du vad mamma, idag vill jag faktikst inte gå ut, jag tycker vi pysslar istället.

Så, det har vi gjort.

Bamse Yatxy, Vilda valpar och bokläsning.

Druckit Dunderhonung har vi också gjort.

Jojjo minsann.

Uttryck som annars kommer från stora damens mun är artiga fraser som.

- Självklart kan jag det, ingen orsak mamma.

När jag bett henne om hjälp med något.

Men det har också smugit sig in ett nytt.

- Nej, jag tror faktikst inte att jag kan det, inte nu mamma.

 

Den lilla damen pratar på.

Hon förstår precis vad jag menar när jag säger något.

Hon visar vart hon gömt sina tofflor, eller vart hon lagt sina saker.

Hon älskar att duka bordet men får hon inte hakklappen samtiidgt som sin tallrik att lägga fram ställer hon sig och pekar:

- Akpla!!

Hon älskar katter och utbrister högt så fort hon ser dom.

Dagarna går fort tycker jag...lite för fort.

Och hösten är här....lite för fort.

/Maja