Efter vila och lunch tog vi barn och vagn och gick upp tilll lekplatsen ovanför oss...
För som Julia utbrast så snart vi öppnat ytterdörren.
- Vijket häjit vädej vi haj mamma, sänn (känn) fåj du se, titta, däj äj sojen (solen), så sön (skön) den e.
Tyvär var vi ganska ensamma på lekplatsen trots våra två timmar men vi roade oss ändå.
Hade med massa sandleksaker och byggde broar, sandslott och lastade bilarna fulla av sand.
- Titta ja kan gunga mamma.
Ja gungaj fjamåt tijjbaka..
Och så lutade hon huvudet bakåt och studerade molnen.
- Titta vijket jitet fiiiiint mojn mamma, de mojnet äj snäjjt tjoj ja.
- Mamma, de kujjaj i min snippa.
Utbrast hon plötsligt.
- Du kanske kissar i blöjan?
- Ja de tjoj ja nog, hihi...
Våran lilla lekplats bjuder tyvär inte på så hisnande upplevelser men nästa gång drar vi till den stora uppe vid Timmeråsen.
- Titta, ja jidej..han äj gjön.
Jijja Gubben äj vit (pippis häst alltså)
Vi hade med oss lite fika mellis men rumpentuss knyckte min mugg med vatten, den var roligare att dricka ur tyckte hon än pipmugg.
- Mmm, smakaj supej gott o smaskit, mmm!
Alltså...detta är Julia.
Om någon missat det.
Den finaste Julia, den finaste skruttan, i hela världen.
Och hon är vår, fattar ni vilken Lycka!
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar