Äntligen träffade vi Robin igen efter många månaders saknad.
Robin har börjat på förskolan och dom lediga måndagarna blir snabbt uppbokade på båda våra håll men igår, mitt i snöyran, skulle vi åka dit.
Kärt återseende kan jag lova.
Och dom lekte massor, och pysslade med färger och stämplar och vi bjöds på god mat och kaffe.
Och Therese och jag kunde sitta ner och prata och ta igen lite missade samtal medan barnen lekte
Och Pontus, så stor han har blivit.
Från liten bebis till stor kille.
Alice och han roade sig glatt med att flyga med helikoptrar, vilja ha samma helikopter, eller så klättrade dom upp på stolar.
Jag ska ge mig själv en klapp på axeln att jag ens åkte iväg igår.
Eller ett rejält jävla ryggdunk om ni ursäktar språket.
Att jag ens gick ut och startade bilen.
Vägarna var igensnöade och oplogade, svinhala och det är mycket uppför och massa branta nerför med tvära svängar.
Det hade inte gått förbi en plogbil eller sandbil den tiden vi åkte på fm och inte heller när vi skulle hem på eftermiddagen då det kommit ännu mera snö.
Men jag körde.
Jag körde sakta, i sann penisonärs anda, på radion varnade dom för halka, men jag körde.
Darrade som ett löv när jag äntligen körde in hemma på uppfarten men jag körde.
Aprädd men tänkte att vi kör ju en stor jäkla trygg svensk bil,
Och för det ska jag ha en jävla stor ryggdunk.
Bravo mig, bravo jag!
Och Robin och Pontus, ja dom träffar vi snart igen, för snart har dom julledigt från förskolan.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar