-Mamma, säger Julia när jag ligger i hennes säng en kväll när hon hade svårt att somna.
Det har snurrat runt lite tankar i huvudet hos henne sedan vi var och firade lucia på Adams dagis.
- Mamma...ska jag inte få vara hemma längre nu?
- Jodå hjärtat, du ska vara hemma tillsammans med mig och Alice...men det kommer en dag när mamma måste börja jobba och då ska ju både du och Alice börja på förskola, men det är långt dit.
- Mmmm....bra....för jag vill ju bara vara hemma, med er....ska jag berätta varför jag sover hos dig på nätterna hela tiden...varför jag kommer till dig när det är mörkt och natt?
- Mmmmm....
- För det luktar mamma där..på din kudde.
- Ja du brukar ju vilja knycka min kudde du.
- Och nu, nu när du ligger i min säng, då luktar det både Julia och mamma, gott...
- Hur länge tror du att du kommer vilja sova hos mamma och pappa då?
- Jag lovar mamma, jag kommer vilja sova hos er tills jag blir lika gammal som pappa.
- Mmmm, ska vi sova nu?
- Mmmm, men du får inte gå innan jag somnat.
Sen liggs det panna mot panna och en liten hand i min.
Och så måste det få vara, när huvudet har lite funderingar och näsan vill ha doft av trygghet.
Och den, den får hon så länge hon önskar.
Doften.
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar