Mina fina.
Som är helt omöjliga att få med skarpa kanter på foton :-)
Det kramas, pussas och busas.
Alice som lärt sig säga Al-iss när hon delar upp det men Ajje när det ska gå snabbt.
Som ropar Jujja ä du? så snart hon försvunnit ur synfältet och dom små benen kan inte springa nog fort när jag hämtar på förskolan och vi ska gå dit Julia är.
Dom bråkar, dom gnabbas, dom kan slita och dra.
Absolut.
Men dom stunderna är så ohyggligt få och små och korta att alla dom andra världefulla timmarna när dom bara tankar närhet och kärlek från varandra och till varandra, dom överskuggar bråken och den mikroskopiska osämjan.
Dom har börjar räkna ner nu.
Till julafton.
Inte till Tomten ska komma för det vill inte Alice det minsta utan till Julafton.
Med allt vad det innebär.
Mys och brasa och mat och dans kring granen och gröt och kärlek och närhet och Kalle Ankas jul.
Och Morbergs glögg.
Och Morbergs glögg.
Vi ska vara ödmjukt tacksamma att vi har det vi har.
Det finns många, närmare än du och jag tror, som inte har förmånen.
Mitt bland alla andra önskningar så hoppas vi att Kung Bore kunde hälsa på, åtminstone till Jul och jullov.
Barnen går sista dagen på förskolan imorgon, sen väntar ledighet i några veckor.
Det är bra det där med klämdagar må jag säga.
Ledighetsdagar när jag ska njuta udden av att få vara med mina barn, utan dessa timmar ifrån dom.
Barna-armar kring halsen och barnkropps-tyngd i knät.
Doften i näsan och kärlek i hjärteroten.
Det är en fin jul vi väntar.
Jag önskar alla er detsamma.
Kram
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar