VERNISSAGEN

Det var nu dryga veckan sedan som den där Vernissagen för alla underbara Mulle-barn gick av stapeln.

Det här inlägget är till alla dom.

Till alla de 38 fantastiska barn i just dessa tre grupper som deltog.

Och till alla dom föräldrar och anhöriga som gjorde att vi blev 102 stycken på denna Vernissage och avslutning där barnen i allra högsta grad stod i fokus på alla sätt.

Vi bjöd på bubblig cider (det är det vi har i glasen, ingenting annat), festis till barnen och kakor i massor, mycket tack vare att ledar-Therese svärmor stått och bakat för ett helt kompani, eller åtminstone hundra personer....

Välkomsttal och diplomutdelning och ett terminsmärke att sätta på ryggsäcken, en skål i luften för alla dessa barn och ideella ledare som gör det möjligt att ens erbjuda barnaktiviteter till de 90 barn vi totalt har ute i grupp.

Dom här barnen, dom sätter sig i hjärtat kan jag intyga, långt in i hjärtat bor dom, allihopa, och alla dom där kramarna stannade kvar i armarna länge.

Länge.

Varje dag påminns jag av den här Vernissagen när jag kliver in i hallen där nere.

Jag fick en present av de fina ledarna Stina Therese och Anette.

Ett grönt stort mosshjärta, som nu hänger på väggen.

Som tack för allt jag gör.

Det är ju så jag trodde hjärtat skulle vridas.

Jag blir blödig och tårig vid sånna här tillfällen.

Och jag var inte ensam om det...

Tack för en fantastisk hösttermin alla våra barn, utan er blir jorden hiskeligt tråkig.

Jag bjuder på detta bildregn, utan vidare förklaringar.

Och upplevs det långt så ha överseende med det.

102 gäster och 38 fantastiska barn, det blir lite foton det.

Och dom sista ovan, dom bara hände...

Tjolahopp sa det så låg jag där bland Mulle-fröken-armar och klamrade mig fast, höjdrädd som jag är.

Herregud vad jag tycker om dom här tjejerna!

Kram 

Maja