Ni som känner mig vet att jag värnar om den lilla.
Den lilla i det stora.
Människan.
Vuxen eller Barn.
Att alla har lika rätt och lika värde och att visa gråtmilda filmer på utsatta och fattiga sjuka barn eller vuxna är förenat med att hjärtat drar ihop sig till en klump och jag skulle vilja ta hand om varenda utsatt barn och ta dom vuxna i handen och leda dom till en plats där allt faktikst är bättre.
Så.
När jag fick se Julia och Unnas tillverkade skylt igår smälte jag totalt.
Blev sockervaddsmjuk och luddig och blank i ögat och ihopkramat hjärta och jag tänkte att det där barnen, det har empati och tanke och förstår att det finns skillnader.
Som när Alice har växt ur något och jag påpekar att det där får flytta ut ur din garderob nu hjärtat.
- Jaaaa, då kan jag ge det till fattiga barn. Som inte har några byxor, eller pengar.
Jag tror det är viktigt att tidigt förklara att det finns skillnader.
Att alla inte har samma förutsättningar.
En del har det inte självklart.
Alla får inte presenter, eller julklappar.
Eller ens kramar av en vuxen.
Att det finns barn i våran närhet som inte far så bra.
Att det är viktigt att ha den empatin i kroppen.
Och tidigt berätta att Alla kan göra något för att hjälpa till.
Alla.
Och någonstans så har alla berättelser och ord slagit rot i Julias kropp.
Det visar sig vid olika tillfällen.
När vi får slantar över i butiken och hon undrar varför dom inte har en sparbössa till dom fattiga barnen för hon vill ge dom slanten.
När vi går förbi den trasiga männiksan utanför någon av alla platser där man träffar på dom och hon vill ge dom mat eller godis eller frågar om jag har en peng hon kan få ge.
Det har slagit rot och jag är glad för det.
Så när jag fick läsa den lekfulla skylten till deras affär så blev jag glad för mitt i det lekfulla så har alla mina ord grott sig fast lite grann.
Älskade unge med stora hjärtat.
Kramar
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar