Julia kryper...fort går det. Jag jagar henne ständigt nu. Sätter jag henne i ett rum är hon snabbt i nästa utan att jag hinner blinka. Och glad blir hon när jag jagar henne. Och Simon jagas...till förskräckelse stackarn.
Och hans mat är jätterolig att krypa fram till snabbt under fnitter eftersom hon vet att hon inte får.
Formel-1 fröken. På stadiga knän far hon fram. Sätter sig upp mellan varven, kryper vidare, får lite blåmärken, kryper vidare.
Hon är superduktig, och glad. Sicken tjej!
Puss Mamma
tisdag 5 maj 2009
En härlig dag vid torpet
I lördags tog vi farmors picknickkorg och åkte för första gången till hennes torp.
Mitt ute i ingenstans som hon säger, med gröna ängar runt om, en härlig stor tomt med syrenberså, träd och ljuvlig tystnad där man hör alla fåglar prata med varandra.
Julia sov skönt i skuggan, humlor surrade, jag låg på filten och fick frisk luft i lungorna efter kaotiska och hektiska veckor bakom oss. Underbart!
Och inga ugglor... :-)
/Mamma
Med små små steg
Med små små steg ut i världen...undrar vart dom kommer att knalla...
Kommer följa vare steg.
Puss Mamma
30 års fest i Täby vid Hägerstens Strand.
I fredags vaknade vi tidigt och åt frukost med farmor för att sedan åka till Stockholm och fira Björn på hans 30 årsdag.
Det var picknick med smörgåstårta och tårta, vid Hägerstens strand.
Solensken, Julia lekte i sanden, några spelade kubb och när vi firat tillräckligt åkte vi tillbaka till norrköping och hade tevekväll hos farmor.
Julia bajsade ned sig två gånger så den kläduppsättning hon kom i, åkte hon inte hem i :-)
kram mamma
Valborgsfirande i Norrköping
Valborgsafton satte vi oss i bilen och styrde kosan och fullproppad bil mot farmor i Norrköping där vi skulle stanna till söndagen.
På kvällen efter supergod mat tog vi på oss och gick till Folkets park där det eldades stor brasa, köptes godisremmar och avfyrades en massa fyrverkerier.
Vi som åkte från högsommarvärme på 25 grader hade helt lämnat hjärnan i garderoben under packningen eftersom vi när vi kom fram möttes av ca fem plusgrader och inga tröjjor med oss. Det blev att låna av farmor.
Innan vi gick hem igen för att natta inför resan upp till Sthlm dagen därpå tog vi en skön, något kylig promenad till Robban och kristina och bad om lite kaffe.
Det var mysigt.
Kram Maja
torsdag 30 april 2009
För sista gången
...jag hoppas att jag för sista gången bäddat med fem stycken täcken på tvären för att få till rätta fluffet, för sista gången på millimetern placerat kuddarna rätt på överkastet, vridit på ala blommor för att deras "bästa" sida skall vara synlig, flyttat på ljustakar den där extra millimetern som mitt estetiska öga annars störde sig på. Rättat till stolsöverdrag, ställt stolar på centimern på rätt avstånd från bordet för "trevligast" intryck, dammsugit hela lägenheten en gång per dag, kånkat saker en våning upp för att sedan kånka ned dom igen, piffat balkongen för någon annans skull än vår egen, torkat kaklet med Zenit bang så fingrarna luktar av det, sprayat rostfritt-blönk och putsat så man kan spegla sig i alla vitvaror för tredje dagen i rad, gnott och gnott och polerat så jag har träningsvärk i axlarna och köpte hem ex antal gröna äpplen i rätt nyans, med rätt blänk och med pinnen kvar på toppen.
Gud vad jag är trött på vinsingar!
Men i slutänden blir det nog bra.
Jag kommer få en vinst på den lägenhet jag köpte 2005. Och nu säljer efter nio år. (den var hyresrätt första fem åren)
Den vinsten puttar jag in som kontaktinsats på vårt nya gemensamma bolån på huset.
En del kommer jag spara, det är trots allt min vinst.
Men det kommer köpas saker och renoveras även för den delen säkert. Men framför allt. Det jag varit hemma med Julia, dom 10 månader totalt utan ersättning från staten, då jag levt på mina sparanden, det ska puttas tillbaka.
För så är det. Jag fick ett mail med en liten tråkig kommentar om att det måste vara skönt att vara lyxhustru och leva på sin sambo, eller ha sin sambo som sörjer för mig så att jag kan vara hemma. Det gör mig ledsen och arg att folk tror att det är så. Jag lever inte på Jonas. Han lever inte på mig. Jag har mina pengar, som jag, då jag arbetat sedan 1992, har sparat undan för att jag har kunnat. Dom lever jag på nu när jag går hemma med Julia. Försäkringskassan betalar mig inte, Jonas betalar mig inte. Jag lever på mig själv. Lyxhustruliv sätter jag likhetstecken med att ha hjälp i hemmet och att shoppa för någon annans besparingar. Jag gör 99% av all marktjönst här hemma. Jag shoppar till både mig och Julia för mina besparingar. Vi sparar till Julia av barnbidraget.
Huset vi köper kan vi köpa pga att jag säljer den lägenhet vi båda bor i, men som jag till 100% äger. Den vinst som förhoppningsvis blir puttas till stor del, som jag skrev ovan, in som kontantintsats på vårt nya gemensamma lån för vårt nya gemensamma hem. Men, vi hade inte fått lånet om vi inte hade haft den här kontantinsatsen. Dvs, min vinst.
Vi har uppdelningar ekonomiskt här hemma som bara rör oss. Där Jonas tar bilen och jag tagit räntan på lånet. Jonas tar även en störra del av vårt gemensamma matkonto.
Men det kallar jag knappast lyxhustruliv. SÅ den lilla, kanske inte illa menad kommentar sårade. Mest kanske för att denna "någon" är en liten sladdertacka så vilka är det mer som tror att jag går hemma och sprätter loss Jonas surt inarbetade pengar?
Så, med detta inlägg hoppas jag att alla sånna spekulationer är avklarade och jag vill inte ännu en gång höra komentarer som att jag skulle vara dyr i drift, eller att jag lever på Jonas. Som sagt. Jag har mitt, och dom besparingarna borde jag få använda så som jag vill, oavsett om jag köper ett par vackra skor eller några extra tröjor till min älskade dotter. Inte sant?
Kram M
Gud vad jag är trött på vinsingar!
Men i slutänden blir det nog bra.
Jag kommer få en vinst på den lägenhet jag köpte 2005. Och nu säljer efter nio år. (den var hyresrätt första fem åren)
Den vinsten puttar jag in som kontaktinsats på vårt nya gemensamma bolån på huset.
En del kommer jag spara, det är trots allt min vinst.
Men det kommer köpas saker och renoveras även för den delen säkert. Men framför allt. Det jag varit hemma med Julia, dom 10 månader totalt utan ersättning från staten, då jag levt på mina sparanden, det ska puttas tillbaka.
För så är det. Jag fick ett mail med en liten tråkig kommentar om att det måste vara skönt att vara lyxhustru och leva på sin sambo, eller ha sin sambo som sörjer för mig så att jag kan vara hemma. Det gör mig ledsen och arg att folk tror att det är så. Jag lever inte på Jonas. Han lever inte på mig. Jag har mina pengar, som jag, då jag arbetat sedan 1992, har sparat undan för att jag har kunnat. Dom lever jag på nu när jag går hemma med Julia. Försäkringskassan betalar mig inte, Jonas betalar mig inte. Jag lever på mig själv. Lyxhustruliv sätter jag likhetstecken med att ha hjälp i hemmet och att shoppa för någon annans besparingar. Jag gör 99% av all marktjönst här hemma. Jag shoppar till både mig och Julia för mina besparingar. Vi sparar till Julia av barnbidraget.
Huset vi köper kan vi köpa pga att jag säljer den lägenhet vi båda bor i, men som jag till 100% äger. Den vinst som förhoppningsvis blir puttas till stor del, som jag skrev ovan, in som kontantintsats på vårt nya gemensamma lån för vårt nya gemensamma hem. Men, vi hade inte fått lånet om vi inte hade haft den här kontantinsatsen. Dvs, min vinst.
Vi har uppdelningar ekonomiskt här hemma som bara rör oss. Där Jonas tar bilen och jag tagit räntan på lånet. Jonas tar även en störra del av vårt gemensamma matkonto.
Men det kallar jag knappast lyxhustruliv. SÅ den lilla, kanske inte illa menad kommentar sårade. Mest kanske för att denna "någon" är en liten sladdertacka så vilka är det mer som tror att jag går hemma och sprätter loss Jonas surt inarbetade pengar?
Så, med detta inlägg hoppas jag att alla sånna spekulationer är avklarade och jag vill inte ännu en gång höra komentarer som att jag skulle vara dyr i drift, eller att jag lever på Jonas. Som sagt. Jag har mitt, och dom besparingarna borde jag få använda så som jag vill, oavsett om jag köper ett par vackra skor eller några extra tröjor till min älskade dotter. Inte sant?
Kram M
onsdag 29 april 2009
Världens bästa fötter och händer.
Jag skulle kunna äta upp dom, eller pussa ihjäl dom, hela dagarna...
/Mamma
Slagen hjälte.
Det var en slagen hjälte som idag vaknade först kvart i tio.
Invirad och feberhet i morgonrock låg hon bara på filten.
Febrig men ett leende kunde jag locka fram.
Underbara unge!
Puss Mamma
Nu är vi med hus..
Idag skrev vi på för huset. På måndag förs handpenningen över.
Den 1 juli flyttar vi.
var där idag, alla badbryggor ligger fint i sjön, folk sitter på altanerna och grillar och OJ vad jag längtar dit.
Men mitt i all stress med visningar och att vi mitt i allt ska till både norrköping och stockholm denna helgen, så har inte jag iallafall, kunnat ta in det riktigt, at huset nu är vårt, äntligen, vi har ett hus, ett dyrt, men ett hus, ett stort hus, vid en sjö...Från taket hav vi sjöutsikt fast där är man ju inte så ofta :-)
Fast med mäklartermer så har vi sjöutsikt, HUR man har det verkar vara mindre viktigt.
Visning idag jag och trodde det var den sista, att vi skulle kunna ta ned alla våra saker från stackars cecilia och pärs arbetsrum men icke, då ska vi ha en extra vinsing för EN ynka dam imorgon kl 1230. Väldigt icke populärt då hela tidsramen sprack. Jag hade tänkt tvätta håret då detta inte hunnits med på fyra dagar. Äckligt. Tänkte fila fötter och måla naglar, har liksom ingen ork just nu då hela kroppen värker. Men, denna lilla dam är ju viktig. Hon måste ju behandlas som att hon vore hundra spekulanter då hon kanske i sluänden är den som lägger högst bud. Så, ännu engång, upp med saker till grannen, Simon, låda, you name it. Ännu engång kånka frysen och micron, och lämna stället en timma.
Hoppas det är den sista och att budgivningen kommer igång imorgon, mäklaren markus skulle redan imorgon fm börja ringa runt. Bra. Hoppas hoppas. Hoppas på 1,9....eller 2...eller 3 :-) Man får drömma! :-)
Julias feber har gett med sig men inte allt. Fick alvedon på fm då hon hade 38,9. Inte alls sig själv. Klängig, ledsen, kinkig, vill bli buren, inte alls sysselsätta sig själv, gråter vid minsta lilla, och trött, övertrött, och somnar därför inte, bara gråter..Hon brukar vara sprudlande glad och krypa runt. idag på frukost så låg hon bara på täcket där jag lagt henne invirad i morgonrock. Stackarn.
Imorgon åker vi iallafall till Norrköping, på fredag stockholm, på lördag hoppas jag få se farmors torp, det har vi längtat efter, och träffa Robban och Kristina, och på kvällen grilla hos farfar och Gunilla och Madde. Ska hinna träffa gammelfarmor Märta också och få till ett kort med henne, pappa Jonas, farfar kent och Julia, fyra generationer! Viktigt!
Hus, vi äger snart ett hus..galet..nu ska man börja kompostera, ta kortare duschar, sorteta alla sopor, och storhandla...och ha mycket kaffe hemma för vänner, och nybakade bullar, och köpa parasoll till Julia på altanen. Och plaskpool. Och utemöbler i konstrotting, svarta, och massa möbler till inomhus. wwwwwwieieiei.
Kram mamma, sambo, snart-husägare
Den 1 juli flyttar vi.
var där idag, alla badbryggor ligger fint i sjön, folk sitter på altanerna och grillar och OJ vad jag längtar dit.
Men mitt i all stress med visningar och att vi mitt i allt ska till både norrköping och stockholm denna helgen, så har inte jag iallafall, kunnat ta in det riktigt, at huset nu är vårt, äntligen, vi har ett hus, ett dyrt, men ett hus, ett stort hus, vid en sjö...Från taket hav vi sjöutsikt fast där är man ju inte så ofta :-)
Fast med mäklartermer så har vi sjöutsikt, HUR man har det verkar vara mindre viktigt.
Visning idag jag och trodde det var den sista, att vi skulle kunna ta ned alla våra saker från stackars cecilia och pärs arbetsrum men icke, då ska vi ha en extra vinsing för EN ynka dam imorgon kl 1230. Väldigt icke populärt då hela tidsramen sprack. Jag hade tänkt tvätta håret då detta inte hunnits med på fyra dagar. Äckligt. Tänkte fila fötter och måla naglar, har liksom ingen ork just nu då hela kroppen värker. Men, denna lilla dam är ju viktig. Hon måste ju behandlas som att hon vore hundra spekulanter då hon kanske i sluänden är den som lägger högst bud. Så, ännu engång, upp med saker till grannen, Simon, låda, you name it. Ännu engång kånka frysen och micron, och lämna stället en timma.
Hoppas det är den sista och att budgivningen kommer igång imorgon, mäklaren markus skulle redan imorgon fm börja ringa runt. Bra. Hoppas hoppas. Hoppas på 1,9....eller 2...eller 3 :-) Man får drömma! :-)
Julias feber har gett med sig men inte allt. Fick alvedon på fm då hon hade 38,9. Inte alls sig själv. Klängig, ledsen, kinkig, vill bli buren, inte alls sysselsätta sig själv, gråter vid minsta lilla, och trött, övertrött, och somnar därför inte, bara gråter..Hon brukar vara sprudlande glad och krypa runt. idag på frukost så låg hon bara på täcket där jag lagt henne invirad i morgonrock. Stackarn.
Imorgon åker vi iallafall till Norrköping, på fredag stockholm, på lördag hoppas jag få se farmors torp, det har vi längtat efter, och träffa Robban och Kristina, och på kvällen grilla hos farfar och Gunilla och Madde. Ska hinna träffa gammelfarmor Märta också och få till ett kort med henne, pappa Jonas, farfar kent och Julia, fyra generationer! Viktigt!
Hus, vi äger snart ett hus..galet..nu ska man börja kompostera, ta kortare duschar, sorteta alla sopor, och storhandla...och ha mycket kaffe hemma för vänner, och nybakade bullar, och köpa parasoll till Julia på altanen. Och plaskpool. Och utemöbler i konstrotting, svarta, och massa möbler till inomhus. wwwwwwieieiei.
Kram mamma, sambo, snart-husägare
tisdag 28 april 2009
Visning nr 1 avklarad
Visningen hade gått superbra ringde mäklaren marcus och berättade. Vi tog vår bil till Rusta och till Fredrik och Malin och fick en kopp kaffe.
Det hade varit sex st och åtminstonde 4 av dom kommer buda. Som dom hade sagt iallafall. En tje, höggravis, hade redan flyttat in som marcus uttryckte det, hon redogjorde iallafall för sin man vad av deras saker som skulle och inte skulle, rymmas i hissen, och vad han då istället skulle få kånka upp för trapporna.
- ja, jag kan ju inte, jag är ju högggravid!!
Det känns bra, imorgon kommer det några till. Förhoppningsvis kommer budgivningen igång och vi slipper ännu en visning. För lets face it, jag tycker det är skitjobbigt. Fixa och fejja...pedant är jag, men jag gillar att städa för VÅR skull, för att VI ska ha det fint, nu känns det som att städa för några som ska godkänna att det ÄR fint och sen ska vi flytta.
Flyttstädning ska iallafall beställas. Jag lägger inte kvalitetstimmar med Julia på att slita hund med skurtrasa och Zenit Bang, känns som det är min andra parfym just nu, mina fingrar luktar av det...
Dessutom påmindes vi idag utav att visst satan, vi ska ju åka till Stockholm på torsdag till söndag. Jädrar. Simon. Stackarn. Att inte han skriver en lång protestlista och skickar in till Djurens Rätt snart är en gåta. Han får hela tiden sprnga undan för Julias framfart i gåstolen, hennes letade efter hans svans att dra i, päls hon kan slita av, min fy-ande och -Nääääää Simon!! När han hårat ned där jag precis dragit klädborsten. Han får inte frid någonstans stackarn, och ändå kommer han när vi sitter i soffan och lägger sig med ruman mot min nacke och spinner och spinner. Stackarn. Och nu har jag tom glömt att vi inte kan ta med han. Jag har glömt att ordna för Simon när vi åker bort.
Tacksamhetskorgen till Cecilia och Pär är ju redan gigantikst överfull. Jag tror vi får fylla en sån där luftsballongkorg med saker när vi flyttat, som innehåller Kaviar, Sweizernöt och kräftor och massa vin...Dom har hjälpt oss med så otroligt mycket, vilka underbara grannar, och så ska vi flytta?! Vi måste ju vara idioter..
Meeen, jag vet att du läser Cissi, vår altan är alltid öppen, vårt kök alltid doftande av kaffe, och speciellt för o-speciella besök :-)
Jag frågar er imorgon ang Simon. Ni kanske vill adoptera han. Han kanske defenitivt inte vill bli Lerums-bo :-)
Kram Mamma Maja, nu ska jag lägga mig intill min skållheta lilla febriga prinsessa och dofta bebishud, den absolut godaste doft som på denna jorden finns.
Det hade varit sex st och åtminstonde 4 av dom kommer buda. Som dom hade sagt iallafall. En tje, höggravis, hade redan flyttat in som marcus uttryckte det, hon redogjorde iallafall för sin man vad av deras saker som skulle och inte skulle, rymmas i hissen, och vad han då istället skulle få kånka upp för trapporna.
- ja, jag kan ju inte, jag är ju högggravid!!
Det känns bra, imorgon kommer det några till. Förhoppningsvis kommer budgivningen igång och vi slipper ännu en visning. För lets face it, jag tycker det är skitjobbigt. Fixa och fejja...pedant är jag, men jag gillar att städa för VÅR skull, för att VI ska ha det fint, nu känns det som att städa för några som ska godkänna att det ÄR fint och sen ska vi flytta.
Flyttstädning ska iallafall beställas. Jag lägger inte kvalitetstimmar med Julia på att slita hund med skurtrasa och Zenit Bang, känns som det är min andra parfym just nu, mina fingrar luktar av det...
Dessutom påmindes vi idag utav att visst satan, vi ska ju åka till Stockholm på torsdag till söndag. Jädrar. Simon. Stackarn. Att inte han skriver en lång protestlista och skickar in till Djurens Rätt snart är en gåta. Han får hela tiden sprnga undan för Julias framfart i gåstolen, hennes letade efter hans svans att dra i, päls hon kan slita av, min fy-ande och -Nääääää Simon!! När han hårat ned där jag precis dragit klädborsten. Han får inte frid någonstans stackarn, och ändå kommer han när vi sitter i soffan och lägger sig med ruman mot min nacke och spinner och spinner. Stackarn. Och nu har jag tom glömt att vi inte kan ta med han. Jag har glömt att ordna för Simon när vi åker bort.
Tacksamhetskorgen till Cecilia och Pär är ju redan gigantikst överfull. Jag tror vi får fylla en sån där luftsballongkorg med saker när vi flyttat, som innehåller Kaviar, Sweizernöt och kräftor och massa vin...Dom har hjälpt oss med så otroligt mycket, vilka underbara grannar, och så ska vi flytta?! Vi måste ju vara idioter..
Meeen, jag vet att du läser Cissi, vår altan är alltid öppen, vårt kök alltid doftande av kaffe, och speciellt för o-speciella besök :-)
Jag frågar er imorgon ang Simon. Ni kanske vill adoptera han. Han kanske defenitivt inte vill bli Lerums-bo :-)
Kram Mamma Maja, nu ska jag lägga mig intill min skållheta lilla febriga prinsessa och dofta bebishud, den absolut godaste doft som på denna jorden finns.
Våra änglar ovanpå...
Herregud, vad skulle vi göra, eller rättare sagt, hur i hela friden skulle vi lyckats ro iland detta med styling, fotografering av lägenheten, fix inför visningar, genomförandet av visningar, en plats för Simon under tiden dom pågår...
Om vi inte hade haft våra änglar ovanpå, Cecilia och pär. Vars arbetsrum vi nu, känns det som, fullständigt belamrat med saker som inte får plats i källaren och inte får vara kvar i lägenheten.
Där står skötbord, gåstola, en massa backar med leksaker, mina tygbackar, min symaskin, en flyttkartong med köksgrejjor, en arbetspall, en väska med mina syboxar, Julias fina stora dinousaur i plats, älsklig men ack så skrymmande..
Simon och hans låda fick också vara där och vår extrafrts och micro.
Ett helt litet bohag flyttade vi in i deras tredje rum, stackars er!!!
Så jag undrar, hur i hela friden hade vi klarat det utan dom. Inte alls skulle jag vilja påstå, inte utan att ha fått dubbla magsår, stora gigantiska svarta påsar under ögonen och tre till sju sammmabrott.
En part av änglarna ser ni ovan, det är Cecilia, Pär har jag inget kort på...och kortet snodde jag från Cecilias blogg, olovandes :-)
kramar från oss alla tre.
Håll tummarna!
...ikväll är det visning och jag fejjar och putsar och organiserar, flyttar om och lägger sista handen på allt. Under tiden som Julia knallar runt i gåstolen och drar allt till en oreda. Det roligaste idag var tydligen att dra ut alla pjamas ur lådan på skötbordet, som just nu sedan igår, står i matrummet då vi städat badrummet och skötbordet ska upp till grannen. Pjamaslådan var lätt att komma åt från gåstolen.
Det var också alla blommor...och ljusstakarna på golvet...och en massa annat.
Just nu är hon tämligen pigg, men hon har fortfarande lite feber, men fick alvedon i fm. Hela natten har varit ett h-vete, där fick jag för att jag igår skrev att Julia aldrig var sjuk. Vid 23 tiden märkte jag att hon var skållhet, tog bort täcket, tog av henne pjamaströjan, la henne på min mage, kylde henne med blöta handdukar (inte populärt) och gav henne vatten på nappflaska..
Hon sov i ca 20 minuters pass sen blev det nog varmt.
Gick upp med henne, vaggade henne i det svala vardagsrummet, gick och hämtade hennes madrass i spjälsängen och la på vårt sovrumsgolv och la mig där med henne, tänkte att det blir ju bara värre i vår säng där både Jonas och jag alstrar extra värme genom madrassen, svalare för henne att sova på sin egen. Hon höll precis på att falla i sömn när hon blev klarvaken och gallskrek. Det har hon gjort av och till hela natten, i långa pass..
Men pappa har inte vaknat....och vadjag tycker om det vet han.
Hur kan man sova lugnt när man hör sin dotter gallskrika. och när jag säger att hon är skållhet, så vänder han på sig och somnar om. Är det bara kvinnor som föds med en gen som direkt när vi blir mammor ställer sig givakt vid minsta lilla och defenitivt inte sover stencoolt vidare när min sambo påtalat att ens dotter är skållhet och gallskriker. Om jag är arg? Nej, jag är ledsen och besviken då detta defenitivt inte är första gången, och defeitivt inte den sista där det känns som allt ansvar vilar på mig nattetid. Trist är vad det är, och ledsamt för Julias skull. HON behöver oss båda, och JAG behöver avlastning och någon gång en hjälpande hand.
Nu en kort promenad i solen så Julia får sova vagn.
Kram Mamma
Det var också alla blommor...och ljusstakarna på golvet...och en massa annat.
Just nu är hon tämligen pigg, men hon har fortfarande lite feber, men fick alvedon i fm. Hela natten har varit ett h-vete, där fick jag för att jag igår skrev att Julia aldrig var sjuk. Vid 23 tiden märkte jag att hon var skållhet, tog bort täcket, tog av henne pjamaströjan, la henne på min mage, kylde henne med blöta handdukar (inte populärt) och gav henne vatten på nappflaska..
Hon sov i ca 20 minuters pass sen blev det nog varmt.
Gick upp med henne, vaggade henne i det svala vardagsrummet, gick och hämtade hennes madrass i spjälsängen och la på vårt sovrumsgolv och la mig där med henne, tänkte att det blir ju bara värre i vår säng där både Jonas och jag alstrar extra värme genom madrassen, svalare för henne att sova på sin egen. Hon höll precis på att falla i sömn när hon blev klarvaken och gallskrek. Det har hon gjort av och till hela natten, i långa pass..
Men pappa har inte vaknat....och vadjag tycker om det vet han.
Hur kan man sova lugnt när man hör sin dotter gallskrika. och när jag säger att hon är skållhet, så vänder han på sig och somnar om. Är det bara kvinnor som föds med en gen som direkt när vi blir mammor ställer sig givakt vid minsta lilla och defenitivt inte sover stencoolt vidare när min sambo påtalat att ens dotter är skållhet och gallskriker. Om jag är arg? Nej, jag är ledsen och besviken då detta defenitivt inte är första gången, och defeitivt inte den sista där det känns som allt ansvar vilar på mig nattetid. Trist är vad det är, och ledsamt för Julias skull. HON behöver oss båda, och JAG behöver avlastning och någon gång en hjälpande hand.
Nu en kort promenad i solen så Julia får sova vagn.
Kram Mamma
måndag 27 april 2009
Början på en galen vecka....
Inatt låg jag vaken med Julia i dryga timmen, hon var inte ledsen, klockan var strax efter fyra, men hon ville bara inte sova.
Trots att dom 90 år gamla träden på innergården har huggits ned så verkar det som att sommarens plågoandar kråkorna, eller om det är skator, flygfän är det iallafall, har hittat någon annanstans att sitta och kvackra på och det vaknade vi av.
Men inga ledsna miner, vi låg där och kurade, och hon fick pilla med mina händer, hon undersöker både mina och sina noga, väner och vrider, spretar med fingrana och kniper ihop, hon undrar nog hur det kan vara möjligt och vad dom där små knubbiga pinnarna är för något. Vi sjöng några vaggvisor, hon pratade och pratade och jag kunde bara ligga där, förjordans trött, men ack så extremt lycklig. Min lilla ljuvliga dotter. Knubbig och God, alltid glad, aldrig sjuk, kryper och sitter och äter och pratar, du ligger där och flaxar och äter på dina fötter och klockan är mitt i natten och jag bara älskar dig!
Skulle kunna ligga och sniffa bebishud 24 timmar om dygnet.
Varje kväll när vi går och lägger oss, ack på tok för sent, så kan jag ändå inte somna på en halv timma. Jag måste ligga och sniffa bebishud. Eller bara ligga nära och...bara veta att det där är min bebis som ligger här och snarkar och mumlar sömnen, för det gör hon.
Vi fick iallafall sova till halv nio innan bygggubbarna på innergården satte igång med slipen..
Och nu börjar veckans icke humana slit.
Men i slutet är det värt det. Hoppas jag.
För mina extra rynkor jag drar på mig har jag köpt Derma Genesis och mina gråa hår kan jag lätt färga. Magkrampen kanske man dock ska vara lite försiktigare med men det mesta kan botas med skumgodis och mörkchoklad.
Idag gick vi till Lekparken på fm och Ica, handlade gröna äplen och en massa annat inför visningen. tagit fram alla fem täcken det ska bäddas med, har dragit över fönstren ännu engång, imorgon ska jag putsa duschdörrar och blanka upp kalket, Jonas får ta tråkgörat och skura wc och handfat ikväll. Lite får han faktrikst hjälpa till med.
Nu på eftermidadgen måste det dammsugas och våttorkas, jag gillar inte att folk gör det samma dag som visningen är, det är för uppenbart om det luktar gott rengöringsmedel och känns olustigt, en dag innan så hinner doften lägga sig men blänket sitter kvar, sen ska vi tvätta så korgen är tom, tror inte folk vill se vår smutstvätt, jag vill iaf inte se deras.
Imorgon ska det på köksbönken ned i kartonger och upp till Cecilia och Pär, Simon och hans låda också, skötbordet, bänken ska torkas, kaklet ska skina, kranar ska putsas och rostfritt likaså. Sängen ska hotellbäddas, soffan och kuddar puffas. Vi ska försvinna, till lerum, prata med säljaren på Huset.
På onsdag är de samma procedur, inför den kvällens visning. Puh! Och även då åka till Lerum, igen, men denna gång för att skriva kontrakt och då även ha med mäklaren.
Sen hoppas jag att budgivningen startar i slutet på veckan och att inga fler visningar behövs för fy fabian, dom tar musten ur en. Först skulle det hållas på inför fotogarferingen och efter det lever man i någon slags mellanland. Det är inte roligt att pyssla, för här ska vi inte bo, och vi kan inte dra upp saker från källaren för dom ska ju ändå ned sen igen och hålla efter är inget roligt, jag som är pedant tycker det är skitjobbigt med all denna mallanlands-röra.
Och så nu likadant och lite till inför dom två visningarna.
Och man måste ju fixa, städa och göra fint i garderober och klädkammare, så folk kan gå in där, ta bort jackor och skor så folk kan tänka sig in deras egna saker, och jag vet ju hur folk gör, eller hur vi gör på visningar, jag kollar i lådor och skåp, jag vill ju se storlek och hur mkt som kan få plats, så även den minsta lilla vrå måste ju skina, städa städskåpet var det tråkigate, kändes ju som att städa för ingen. Men kollar dom så ska det vara fläckfritt.
Här ska ingen eventuell budgivare skrämmas bort. Jag ska tjäna på lägenheten. Det var tanken med att köpa den.
Nu vankas det iallafall lunch, Julia sover i vagnen...
Och jag går och luktar på henne flera gånger..
Kram Mamma
Trots att dom 90 år gamla träden på innergården har huggits ned så verkar det som att sommarens plågoandar kråkorna, eller om det är skator, flygfän är det iallafall, har hittat någon annanstans att sitta och kvackra på och det vaknade vi av.
Men inga ledsna miner, vi låg där och kurade, och hon fick pilla med mina händer, hon undersöker både mina och sina noga, väner och vrider, spretar med fingrana och kniper ihop, hon undrar nog hur det kan vara möjligt och vad dom där små knubbiga pinnarna är för något. Vi sjöng några vaggvisor, hon pratade och pratade och jag kunde bara ligga där, förjordans trött, men ack så extremt lycklig. Min lilla ljuvliga dotter. Knubbig och God, alltid glad, aldrig sjuk, kryper och sitter och äter och pratar, du ligger där och flaxar och äter på dina fötter och klockan är mitt i natten och jag bara älskar dig!
Skulle kunna ligga och sniffa bebishud 24 timmar om dygnet.
Varje kväll när vi går och lägger oss, ack på tok för sent, så kan jag ändå inte somna på en halv timma. Jag måste ligga och sniffa bebishud. Eller bara ligga nära och...bara veta att det där är min bebis som ligger här och snarkar och mumlar sömnen, för det gör hon.
Vi fick iallafall sova till halv nio innan bygggubbarna på innergården satte igång med slipen..
Och nu börjar veckans icke humana slit.
Men i slutet är det värt det. Hoppas jag.
För mina extra rynkor jag drar på mig har jag köpt Derma Genesis och mina gråa hår kan jag lätt färga. Magkrampen kanske man dock ska vara lite försiktigare med men det mesta kan botas med skumgodis och mörkchoklad.
Idag gick vi till Lekparken på fm och Ica, handlade gröna äplen och en massa annat inför visningen. tagit fram alla fem täcken det ska bäddas med, har dragit över fönstren ännu engång, imorgon ska jag putsa duschdörrar och blanka upp kalket, Jonas får ta tråkgörat och skura wc och handfat ikväll. Lite får han faktrikst hjälpa till med.
Nu på eftermidadgen måste det dammsugas och våttorkas, jag gillar inte att folk gör det samma dag som visningen är, det är för uppenbart om det luktar gott rengöringsmedel och känns olustigt, en dag innan så hinner doften lägga sig men blänket sitter kvar, sen ska vi tvätta så korgen är tom, tror inte folk vill se vår smutstvätt, jag vill iaf inte se deras.
Imorgon ska det på köksbönken ned i kartonger och upp till Cecilia och Pär, Simon och hans låda också, skötbordet, bänken ska torkas, kaklet ska skina, kranar ska putsas och rostfritt likaså. Sängen ska hotellbäddas, soffan och kuddar puffas. Vi ska försvinna, till lerum, prata med säljaren på Huset.
På onsdag är de samma procedur, inför den kvällens visning. Puh! Och även då åka till Lerum, igen, men denna gång för att skriva kontrakt och då även ha med mäklaren.
Sen hoppas jag att budgivningen startar i slutet på veckan och att inga fler visningar behövs för fy fabian, dom tar musten ur en. Först skulle det hållas på inför fotogarferingen och efter det lever man i någon slags mellanland. Det är inte roligt att pyssla, för här ska vi inte bo, och vi kan inte dra upp saker från källaren för dom ska ju ändå ned sen igen och hålla efter är inget roligt, jag som är pedant tycker det är skitjobbigt med all denna mallanlands-röra.
Och så nu likadant och lite till inför dom två visningarna.
Och man måste ju fixa, städa och göra fint i garderober och klädkammare, så folk kan gå in där, ta bort jackor och skor så folk kan tänka sig in deras egna saker, och jag vet ju hur folk gör, eller hur vi gör på visningar, jag kollar i lådor och skåp, jag vill ju se storlek och hur mkt som kan få plats, så även den minsta lilla vrå måste ju skina, städa städskåpet var det tråkigate, kändes ju som att städa för ingen. Men kollar dom så ska det vara fläckfritt.
Här ska ingen eventuell budgivare skrämmas bort. Jag ska tjäna på lägenheten. Det var tanken med att köpa den.
Nu vankas det iallafall lunch, Julia sover i vagnen...
Och jag går och luktar på henne flera gånger..
Kram Mamma
söndag 26 april 2009
Ta vara på varje liten stund...
Men det är så lätt att glömma bort i all stress....
Men då ska man titta på 99 ballonger, vackert, verkligt, och väldigt tårdrypande.
kram Maja
Men då ska man titta på 99 ballonger, vackert, verkligt, och väldigt tårdrypande.
kram Maja
Liserbergs premier och strålande sol!
Igår lördag var det dags för Liseberg att slå upp sina sommriga portar och vi passade på att ta en promenad i solskenet.
På vägen dit via den vackra å-vägen kom vi fram till vad jag trott skall bli en lekpark för barn, men det visar sig att det ska nog bli en lekpark för vuxna, med träningsredskap och boluebana för våra seniorer, men tja, dom behöver väl också någonstans att få vara.
Den komunala Orbitrecken tyckte jag var rolig, och vem har sagt att man måste ha fotriktiga skor för att träna :-)
Till Liseberg kom vi och faktikst inte så fasligt lång kö (ca fem minuter) köpte vårt årskort, spankulerade, Julia sov och missade Kanin-poliserna och Kanin-tjuvarna, men vi tog en mjukglass i solen, Julia fick smaka pyttepytte, tittade på dom nya attraktioner och bara av att titta så vände sig magen och så hittade vi ett supermysigt amningsrum nere vid Kaninhuset. Det måste varit en tjej som är mamma som varit inblandad i den skapelsen. Underbart rogivande, gröna mattor som gräsmatta, fina stora härliga färgrika tavlor, många blodröda fina skinnfåtöljer, gott om plats, långa vita gardinvepor och stor toalett med skötbord OCH plats för barnvagnen. För oss mammor är detta hur mycket värt som helst..
Det blev också ett litet inköp i presentboden, där kan jag gå i timmar, ett set med två berlocker till mitt armband och det första inköpet till huset. Stora vackra vitmålade träbokstäver som bilder " VÄLKOMMEN" i bästa chabby chic stil att limmas fast på väggen i den stooooooora hallen sedan...
En mycket härlig dag...
kram Mamma
På vägen dit via den vackra å-vägen kom vi fram till vad jag trott skall bli en lekpark för barn, men det visar sig att det ska nog bli en lekpark för vuxna, med träningsredskap och boluebana för våra seniorer, men tja, dom behöver väl också någonstans att få vara.
Den komunala Orbitrecken tyckte jag var rolig, och vem har sagt att man måste ha fotriktiga skor för att träna :-)
Till Liseberg kom vi och faktikst inte så fasligt lång kö (ca fem minuter) köpte vårt årskort, spankulerade, Julia sov och missade Kanin-poliserna och Kanin-tjuvarna, men vi tog en mjukglass i solen, Julia fick smaka pyttepytte, tittade på dom nya attraktioner och bara av att titta så vände sig magen och så hittade vi ett supermysigt amningsrum nere vid Kaninhuset. Det måste varit en tjej som är mamma som varit inblandad i den skapelsen. Underbart rogivande, gröna mattor som gräsmatta, fina stora härliga färgrika tavlor, många blodröda fina skinnfåtöljer, gott om plats, långa vita gardinvepor och stor toalett med skötbord OCH plats för barnvagnen. För oss mammor är detta hur mycket värt som helst..
Det blev också ett litet inköp i presentboden, där kan jag gå i timmar, ett set med två berlocker till mitt armband och det första inköpet till huset. Stora vackra vitmålade träbokstäver som bilder " VÄLKOMMEN" i bästa chabby chic stil att limmas fast på väggen i den stooooooora hallen sedan...
En mycket härlig dag...
kram Mamma
Julia sätter sig upp själv.
Att från liggande läge sätta sig upp för egen maskin har lilla fröken gjort betydligt längre än att krypa. Hon har gjort det ifrån både rygg och mage. Behöver jag påpeka att jag tycker hon är världens duktigaste? / Kram Mamma
Julia kryper...
Vad som verkar generellt för alla våra små knoddar är att det finns inget roligare än fjärrkontroller, mobiltelefoner, nycklar och så, pappas lilla konstiga bilnyckel. Det var iaf den som gjorde att hon kröp första gången för några dagar sedan och nu fick vi det på film, våran duktiga lilla tjej! Puss Mamma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)