tisdag 28 april 2009

Håll tummarna!

...ikväll är det visning och jag fejjar och putsar och organiserar, flyttar om och lägger sista handen på allt. Under tiden som Julia knallar runt i gåstolen och drar allt till en oreda. Det roligaste idag var tydligen att dra ut alla pjamas ur lådan på skötbordet, som just nu sedan igår, står i matrummet då vi städat badrummet och skötbordet ska upp till grannen. Pjamaslådan var lätt att komma åt från gåstolen.
Det var också alla blommor...och ljusstakarna på golvet...och en massa annat.

Just nu är hon tämligen pigg, men hon har fortfarande lite feber, men fick alvedon i fm. Hela natten har varit ett h-vete, där fick jag för att jag igår skrev att Julia aldrig var sjuk. Vid 23 tiden märkte jag att hon var skållhet, tog bort täcket, tog av henne pjamaströjan, la henne på min mage, kylde henne med blöta handdukar (inte populärt) och gav henne vatten på nappflaska..
Hon sov i ca 20 minuters pass sen blev det nog varmt.
Gick upp med henne, vaggade henne i det svala vardagsrummet, gick och hämtade hennes madrass i spjälsängen och la på vårt sovrumsgolv och la mig där med henne, tänkte att det blir ju bara värre i vår säng där både Jonas och jag alstrar extra värme genom madrassen, svalare för henne att sova på sin egen. Hon höll precis på att falla i sömn när hon blev klarvaken och gallskrek. Det har hon gjort av och till hela natten, i långa pass..
Men pappa har inte vaknat....och vadjag tycker om det vet han.
Hur kan man sova lugnt när man hör sin dotter gallskrika. och när jag säger att hon är skållhet, så vänder han på sig och somnar om. Är det bara kvinnor som föds med en gen som direkt när vi blir mammor ställer sig givakt vid minsta lilla och defenitivt inte sover stencoolt vidare när min sambo påtalat att ens dotter är skållhet och gallskriker. Om jag är arg? Nej, jag är ledsen och besviken då detta defenitivt inte är första gången, och defeitivt inte den sista där det känns som allt ansvar vilar på mig nattetid. Trist är vad det är, och ledsamt för Julias skull. HON behöver oss båda, och JAG behöver avlastning och någon gång en hjälpande hand.

Nu en kort promenad i solen så Julia får sova vagn.
Kram Mamma

1 kommentar:

Malin o Linus sa...

Du gör ett toppen jobb...Verkar som det är ett väldgit vanligt beteende hos den manliga delen...
Kram