Inatt låg jag vaken med Julia i dryga timmen, hon var inte ledsen, klockan var strax efter fyra, men hon ville bara inte sova.
Trots att dom 90 år gamla träden på innergården har huggits ned så verkar det som att sommarens plågoandar kråkorna, eller om det är skator, flygfän är det iallafall, har hittat någon annanstans att sitta och kvackra på och det vaknade vi av.
Men inga ledsna miner, vi låg där och kurade, och hon fick pilla med mina händer, hon undersöker både mina och sina noga, väner och vrider, spretar med fingrana och kniper ihop, hon undrar nog hur det kan vara möjligt och vad dom där små knubbiga pinnarna är för något. Vi sjöng några vaggvisor, hon pratade och pratade och jag kunde bara ligga där, förjordans trött, men ack så extremt lycklig. Min lilla ljuvliga dotter. Knubbig och God, alltid glad, aldrig sjuk, kryper och sitter och äter och pratar, du ligger där och flaxar och äter på dina fötter och klockan är mitt i natten och jag bara älskar dig!
Skulle kunna ligga och sniffa bebishud 24 timmar om dygnet.
Varje kväll när vi går och lägger oss, ack på tok för sent, så kan jag ändå inte somna på en halv timma. Jag måste ligga och sniffa bebishud. Eller bara ligga nära och...bara veta att det där är min bebis som ligger här och snarkar och mumlar sömnen, för det gör hon.
Vi fick iallafall sova till halv nio innan bygggubbarna på innergården satte igång med slipen..
Och nu börjar veckans icke humana slit.
Men i slutet är det värt det. Hoppas jag.
För mina extra rynkor jag drar på mig har jag köpt Derma Genesis och mina gråa hår kan jag lätt färga. Magkrampen kanske man dock ska vara lite försiktigare med men det mesta kan botas med skumgodis och mörkchoklad.
Idag gick vi till Lekparken på fm och Ica, handlade gröna äplen och en massa annat inför visningen. tagit fram alla fem täcken det ska bäddas med, har dragit över fönstren ännu engång, imorgon ska jag putsa duschdörrar och blanka upp kalket, Jonas får ta tråkgörat och skura wc och handfat ikväll. Lite får han faktrikst hjälpa till med.
Nu på eftermidadgen måste det dammsugas och våttorkas, jag gillar inte att folk gör det samma dag som visningen är, det är för uppenbart om det luktar gott rengöringsmedel och känns olustigt, en dag innan så hinner doften lägga sig men blänket sitter kvar, sen ska vi tvätta så korgen är tom, tror inte folk vill se vår smutstvätt, jag vill iaf inte se deras.
Imorgon ska det på köksbönken ned i kartonger och upp till Cecilia och Pär, Simon och hans låda också, skötbordet, bänken ska torkas, kaklet ska skina, kranar ska putsas och rostfritt likaså. Sängen ska hotellbäddas, soffan och kuddar puffas. Vi ska försvinna, till lerum, prata med säljaren på Huset.
På onsdag är de samma procedur, inför den kvällens visning. Puh! Och även då åka till Lerum, igen, men denna gång för att skriva kontrakt och då även ha med mäklaren.
Sen hoppas jag att budgivningen startar i slutet på veckan och att inga fler visningar behövs för fy fabian, dom tar musten ur en. Först skulle det hållas på inför fotogarferingen och efter det lever man i någon slags mellanland. Det är inte roligt att pyssla, för här ska vi inte bo, och vi kan inte dra upp saker från källaren för dom ska ju ändå ned sen igen och hålla efter är inget roligt, jag som är pedant tycker det är skitjobbigt med all denna mallanlands-röra.
Och så nu likadant och lite till inför dom två visningarna.
Och man måste ju fixa, städa och göra fint i garderober och klädkammare, så folk kan gå in där, ta bort jackor och skor så folk kan tänka sig in deras egna saker, och jag vet ju hur folk gör, eller hur vi gör på visningar, jag kollar i lådor och skåp, jag vill ju se storlek och hur mkt som kan få plats, så även den minsta lilla vrå måste ju skina, städa städskåpet var det tråkigate, kändes ju som att städa för ingen. Men kollar dom så ska det vara fläckfritt.
Här ska ingen eventuell budgivare skrämmas bort. Jag ska tjäna på lägenheten. Det var tanken med att köpa den.
Nu vankas det iallafall lunch, Julia sover i vagnen...
Och jag går och luktar på henne flera gånger..
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar