PÅSKAFTON IN THA HOUSE

Påskafton har firats.

Jajjamensan.

In tha House.

Med familjen H och barnen och solen som värmde.

Grillad god mat, ett foccaciabröd alá Leila som jag slängde ihop "bara därför att" en halvtimma innan gästerna kom, och så våran hermmafavorit i efterrättsväg.

Den enkla marrängtårtan.

Det där med att "bara därför att" är så himla likt mig.

Får en tanke så där bara att Åh, woop-woop vore det inte gott med....

Och så bakas det.

Iklädd klänning och fixat hår.

Barnen valde årets påskservetter och det fick bli en liten grön tupp och rosa bakelse.

Så fick vi både lite djur och lite kakor som sig bör.

Och så finaste barnen mina.

Brödet...baka det, gör det.

Det blir två stora.

Ett till dig och ett till nån du tycker om :-)

För så gott är det att du lätt skulle kunna äta bara det till middag, i flera veckor, utan att tröttna det minsta.

Iallafall jag.

Men det är ju jag och vi vet ju alla hur jag är med bakade ting. 

Vi slopade påskmaten hela helgen.

Har vi syndat nu?

Enligt väl belästa kollegor fick man tydligen inte äta kött på långfredagen, varför vet jag inte, jag lyssnade kanske inte så uppmärksammat som jag borde inser jag nu men vi köpte färsk lax och klarade oss alltså undan köttätandet.

Vi klarade oss hela helgen faktiskt.

Från sill och nubbe och Janson.

Förutom att barnen ätit köttbullar så har väl det enda påskiga vi inmundigat varit äggen och dom har varit många, både i kokt variant och i godis-skepnad.

Medan barnen myste med film och ännu mera påskägg.

(Ja förlåt, jag vet, jag är ju en ohyggligt dålig moder som ger mina barn alla dessa godisbitar innehållande både E-koder och krossade löss och allt vad det var som skrevs, men vet ni, det är påsk och dom har borstat tänderna noga, förvisso under protest men hey, vi "vann" den kampen)

Så var påskaftonen till ända sent sent när månen gått upp och det bara fanns en enda stjärna på himlen.

Just den stjärnan fick då Julia för sig att hon skulle stå och studera.

Hela natten.

Det kunde ju vara så att det blev ett stjärnfall och det hade hon aldrig sett och faller en stjärna får man önska sig något och det ville hon.

Hade vi inte sagt till lite på skarpen hade det funnits risk att hon stod där än...

Hoppas alla hade en fin och fantastisk härlig påsk.

Min far, han är i Kroatien.

Inte avundsjuk alls.

Inte alls.

Inte.

Alls.

Ni hör ironin va?

Jag är j-ä-t-t-e avundsjuk.

Kram

Ps.

Tack alla ni som skickat påskägg och påskpeng till barnen.

Ingen nämnd, ingen glömd.

Ds.

OCH SÅ KOM PÅSKHAREN

Påskafton.

Den där solvarma dagen då påskharen skulle komma på besök kom ju äntligen.

När man skulle få gå på påskhare-jakt.

Även om han redan på långfredagen knackat på dörren och smygande lämnat en liten liten korg med varsitt mini påskägg till fredagskvällens mys så är det ju på påskafton man vill ut och leta.

Vart kan han ha gömt korgen funderade barnen, och Julia, hon med specialminnet för detaljer, kom precis ihåg vart han ställde korgen förra året men nähä, där var ju inget iår.

Till slut knallade dom bort mot indiankojan i skogen...

Och där var det ju.

Påskharekorgen med ägg och paket och en bild på haren själv, så man skulle veta vem som vart i farten där på morgonkvisten. 

Sen tillbringades dagen utomhus, med lite mindre kläder skall påpekas.

För värmen slog till.

Och J målade och drog ström till terrass-markisen och bände bort foder och plankor och ner med kabel och upp med kabel och skruva skruva skruva och så blev det både fika och lunch där på altantrappan.

Och godisägg-ätning kan jag lova.

Julia, hon är mera typen som sparar, hon kan säga, jag tar det sen, jag sparar till ikväll och så släpper hon ägget och går och leker.

Alice, hon mumlar i sig allt, allt på engång helst, har inga hämningar i kroppen mot tandtroll eller annat sockerstinnt ha-begär. Hon bara äter. Allt. Hon smakar allt.

Och fanns det sånt i ägget hon inte uppskattade spottar hon ut det i handen och ger till närmaste person.

- Tycka inte om de gooodiis.

Julia smakade sitt första godis när hon var tre, gillade det inte och åt inget förens hon var närmare fyra.

Alice, hon har mumlat godis sedan hon fått tänder.

Herregud, det är det där med barn nummer ett och barn nummer två.

Hur som haver.

Vi (jag) försökte smyga undan påskägget och chokladlådan där en stund.

Inget undgår Alice hökblick.

- Va ä min schokla-ack mamma?

- Vaaaaaa ääääää min ack mamma, va min schokla?!?!

När hon insåg att jag varje gång hon vände ryggen till, tog in den i köket så tog hon det egenhändiga och handlingskraftiga beskedet att helt enkelt lägga sig på asken, på altanen.

Och det får man ju ge henne en liten eloge för.

Att ta saken i egna händer och ta det som var sitt eget.

Att hon skulle dela med sig av just den chokladasken till Julia fanns dock ingen förståelse för.

Kram

VÅRT MINIMALA PÅSKPYNT

Det är inte mycket men det lilla minimala räcker.

Jag är inte den som älskar påskpynt utan nöjjer mig med att pynta huset med några små ägg i mjukaste babyrosa och två tuppar.

Som förvisso stått framme hela året för jag tycker dom är så fina, så jag vet inte om man kan få lov att kalla det pynt då.

Barnen smyckade utomhusblommorna vid entren med knalligt rosa påskfjädrar men där räcker det.

Idag fixas det på alla kanter här hemma.

Alice och jag for tillsammans med hela lilla staden och storhandlade medan lillfis och pappa J shoppade fasadfärg.

Idag ska stora terrassmarkisen upp.

Hoppas vi.

Det var visst lite strul med att hitta regelar på gamla torpdelen och eftersom shabraket väger sina modiga 54 kg så behövs det ju liksom någonting att hålla fast i så man inte sitter där med en markis i huvudet en vacker dag.

Själv står jag här inne och bakar.

Enklaste marängtårtan till imorgon, fixar med påskägg och presenter från påskharen som skall hittas under morgondagen och bakar Bevemyrs Chokladsnitt som är så förödande goda att det räcker att titta på dom så blir pennkjolen en aning för tight.

You know what I mean.

Rätt som det är hörs det knak och brak och det flyger panel framför ögonen på mig och mannen dyker fram med huvudet som för att låtsas vara en smula galen.

Herregud, jag vågar knappt gå ut och titta vad som är på gång.

Han skulle sätta upp markis och måla just den fasad-delen men inte riva stället....

Soln på ingång precis som lovat så jag tänker bjuda familjen på sockerkringel-fika på altanen och så kommer barnen heppz hitta varsitt liiiiitet litet påskägg redan idag, det är ju trots allt långfredag och den är ju lång och det är fredag och det är ju som att vänta på julafton för mina små att vänta på påskharen och jag älskar ju allt sånt där, sånna där små överasknings-moment.

Så.

Fix trix och fasadrivning månne?

Glad Långfredag vänner.

Kram

KLICKAT HEM PÅ ZARA

Nytt och vårfint hemklickat från ZARA

Nej ingen hemlighet att fröken älskar, ä-l-s-k-a-r välskräddade klänningar.

Och nej ingen hemlighet att jag veckans alla jobbdagar antingen bär just klänning eller kjol.

Det är liksom bekvämast enligt mig.

Så precis innan jag släckte ner datorn på jobbet igår strax före fem så råkade jag visst klicka hem både skor och klänning...

Skorna i mjukaste getskinnet kommer få mina fötter att njuta hela dagarna där jag ständigt står upp och jobbar.

Dom har vant sig nu kollegorna.

Att jag står, aldrig sitter, gestikulerar med armar och ben när jag har kunder i örat för att verkligen övertyga den där vd'n i andra änden att han gör ett big misstake om han utsätter företaget sitt för fara.

Dom har vant sig.

Vid flaxande armar och benrörelser.

Dom har också vant sig vid att jag kommer välklädd och i klackar.

För det är också skönast.

Och inger förtroende.

Ja inte att ha klack men att vara presentabel.

Så, med kollegor runt mig som skrattade gott åt mina skoantal klickade jag hem denna fina skräddade klänning igår.

Sen for jag hem.

I regn.

Till man och barn som varit hemma sedan kl två.

Nu tar vi fyra dagars ledigt och har tillsammanstid.

Gladpåsk allihopa!

Kram

PÅSKKÄRRINGAR MOT BLÅKULLA

Det var påskfirande på förskolan idag och självklart for jag dit med två blåkulla sugna påskkärringar.

Vi ska till Blåkulla tjoades det här denna morgon när frosten satt som berg på bilen trots att J varit rar och skrapat rutorna redan halv sju åt oss.

Påskfirande med påsklunch och skifte av avdelningar stod på schemat på tjejerna och ett jäkla säljrace för mamman.

94 kundsamtal idag.

Man blir en aning luddig i huvudet när man kör hem där vid fem.

Men idag har det bjudits på kinderägg och lockande stora påskägg som nog väger 6 kilo stycket.

Innehållet är hemligt men herregud så gärna jag vill ha ett av dom där.

Godisråttan i mig säger att chefen min fyllt det med godis jag bara älskar.

Håll tummsarna vänner att jag kommer hembalanserande med ett utav dom imorgon.

Torsdag imorgon.

Och lite planerande inför helgens påskfirande tillsammans med vännerna och grannarna i familjen H.

Julias Adam och Alice lilla Elsa kommer.

Jag har laddat med påskägg och prinsessfilm.

Knytkalas-påskmiddag, sånna gillar vi.

Men innan dess sista säljdagen på veckan innan fyra dagars ledighet och tillsammanstid som jag ska vrida ur varenda droppe ur. Njuta av sovmorgon och pratmorgon och krammorgon och Alice finurliga frågor och harang av nya ord som väller ut.

Och utomhus tid.

Det ska bli 20 grader i vår lilla stad.

Bara en sån sak.

Njut Lill-lördag och ta hand om er.

Kram

MASKERADKALAS

Lördagens jubilar Agnes.

Strålande helg och det fixades hit och dit och köptes markiser till tjejernas fönster och till altanen.

Hej och hå här ska vi njuta av altan-slapp dom semesterveckor vi har i år.

Lördagen innebar också maskeradkalas för Julias del hos dagiskompisen Agnes.

Och, som vanligt svämmade det över av rosa glittrande prinsessor och ballerinor men där fanns även en fotbollsspelare och Zorro.

Och så fanns ju giraffen.

Det är fint det där att förstå att hur stor man än blir så blir man aldrig för stor för otympliga stora mjukisdjur.

Inte om man heter Julia iallafall.

Det bjös på hippi-mamma och Skotte-pappa och mat och tårta, hipp hurra sång och riktig fiskdamm, och lekar och Bro-bro-breja och jag bara älskade det.

Från att ha vistats på tre gymnastikkalas på raken bjöds här på ett innerligt hemmakalas med alla dom där maja-tycker-om faktorerna som får det att bubbla i kroppen av total kalas-lycka.

Och barnen?

Dom trivdes dom.

Sen tog vi lördagkväll.

Med tillsammanstid och handen i godisskålen uppkrupen i soffan.

Återhämtning stavas det.

Det är en omställning som heter duga detta som nu kallas vardag.

Och kroppen hinner inte med.

Tempot är högt och tillsammans tiden ohyggligt liten.

Just det där "liten" skaver i hjärtat.

Den lilla tiden.

Så.

Vi hade helg och vi hade måndag.

Och 71 samtal med kund.

Hepps.

Kram

TRENCH MED LITE KLÖS I

Våren innebär att man kan hänga undan ullkappor och plocka fram allehanda våriga kappor och trenchar.

Till förfäran (ja jag var ironisk) insåg madonnan i hushållet att dom svarta trenchar som fanns absolut hade passerat bäst före datum och gav sig ut på jakt efter ny som skulle fylla några viktiga kriterier.

Snygg

Lite annorlunda men fortfarande så klassisk att den kan bäras till både byxa och klänning

Den skulle ha detalger och den skulle tåla att vistas i regn.

Vad jag hittade?

Den här!

En svart snygg sak från Dawn Levy inhandlad på Zalando.

1000 riksdaler med rabatt.

Så, nu känner jag mig redo för våren.

Garderoben ståndar med fyra trenchar i olika snitt och färg och det får ju tom jag erkänna att ja, det räcker, eller vad tror ni?

:-)

Kram