Det är inte mycket men det lilla minimala räcker.
Jag är inte den som älskar påskpynt utan nöjjer mig med att pynta huset med några små ägg i mjukaste babyrosa och två tuppar.
Som förvisso stått framme hela året för jag tycker dom är så fina, så jag vet inte om man kan få lov att kalla det pynt då.
Barnen smyckade utomhusblommorna vid entren med knalligt rosa påskfjädrar men där räcker det.
Idag fixas det på alla kanter här hemma.
Alice och jag for tillsammans med hela lilla staden och storhandlade medan lillfis och pappa J shoppade fasadfärg.
Idag ska stora terrassmarkisen upp.
Hoppas vi.
Det var visst lite strul med att hitta regelar på gamla torpdelen och eftersom shabraket väger sina modiga 54 kg så behövs det ju liksom någonting att hålla fast i så man inte sitter där med en markis i huvudet en vacker dag.
Själv står jag här inne och bakar.
Enklaste marängtårtan till imorgon, fixar med påskägg och presenter från påskharen som skall hittas under morgondagen och bakar Bevemyrs Chokladsnitt som är så förödande goda att det räcker att titta på dom så blir pennkjolen en aning för tight.
You know what I mean.
Rätt som det är hörs det knak och brak och det flyger panel framför ögonen på mig och mannen dyker fram med huvudet som för att låtsas vara en smula galen.
Herregud, jag vågar knappt gå ut och titta vad som är på gång.
Han skulle sätta upp markis och måla just den fasad-delen men inte riva stället....
Soln på ingång precis som lovat så jag tänker bjuda familjen på sockerkringel-fika på altanen och så kommer barnen heppz hitta varsitt liiiiitet litet påskägg redan idag, det är ju trots allt långfredag och den är ju lång och det är fredag och det är ju som att vänta på julafton för mina små att vänta på påskharen och jag älskar ju allt sånt där, sånna där små överasknings-moment.
Så.
Fix trix och fasadrivning månne?
Glad Långfredag vänner.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar