MASKERADKALAS

Lördagens jubilar Agnes.

Strålande helg och det fixades hit och dit och köptes markiser till tjejernas fönster och till altanen.

Hej och hå här ska vi njuta av altan-slapp dom semesterveckor vi har i år.

Lördagen innebar också maskeradkalas för Julias del hos dagiskompisen Agnes.

Och, som vanligt svämmade det över av rosa glittrande prinsessor och ballerinor men där fanns även en fotbollsspelare och Zorro.

Och så fanns ju giraffen.

Det är fint det där att förstå att hur stor man än blir så blir man aldrig för stor för otympliga stora mjukisdjur.

Inte om man heter Julia iallafall.

Det bjös på hippi-mamma och Skotte-pappa och mat och tårta, hipp hurra sång och riktig fiskdamm, och lekar och Bro-bro-breja och jag bara älskade det.

Från att ha vistats på tre gymnastikkalas på raken bjöds här på ett innerligt hemmakalas med alla dom där maja-tycker-om faktorerna som får det att bubbla i kroppen av total kalas-lycka.

Och barnen?

Dom trivdes dom.

Sen tog vi lördagkväll.

Med tillsammanstid och handen i godisskålen uppkrupen i soffan.

Återhämtning stavas det.

Det är en omställning som heter duga detta som nu kallas vardag.

Och kroppen hinner inte med.

Tempot är högt och tillsammans tiden ohyggligt liten.

Just det där "liten" skaver i hjärtat.

Den lilla tiden.

Så.

Vi hade helg och vi hade måndag.

Och 71 samtal med kund.

Hepps.

Kram