Jag har en marodör här hemma. Artig, men ändå.
Igår när vi kom hem från promenaden satte jag mig vid bordet med en fralla med gurka. Marodörer gillar gurka. Jag ser ett par små fingrar som tittar upp över bordskanten, våran marodör är inte så lång, knycker den ena gurkskivan och försvinner med ett artigt -Ack ack.
Hennes lilla upptäckar-marodör-kropp har en rutin. Efter frukost och klapp i händerna (tack för maten) och jag tar ned henne från stolen så stolpar hon iväg för glatt livet -Ack ack och så in i sovrummet, som fortfarande ligger i mörker, man hör henne rumstera om där inne, och vipps kommer hon ut med pricken i famnen och nappen (app) i munnen OCH min mobil, självklart.. -Ack ack kom hon idag och gav mig den.
Marodör.
man skulle kunna släppa in henne i en mörk labyrint med bara en mobiltelefon i slutet av den, hon skulle kunna sniffa sig till den, jag lovar.
Mamma: -Julia, har du tagit min mobil?
Julia:- Jööhöö (vilket betyder ja)
Mamma: - Kan du kolla om Simon är i ditt rum?
Julia går på knatiga steg, ställer sig i dörren till sitt rum, pekar och ropar:
-Nääähäää
Fast hon brukar gå runt och kolla i dom andra rummen och hittar hon honom så: -Iiiaaaaoooooo,och pekar för glatta livet.
En liten kattletar-marodör.
Fast såklart, en mycket artig sådan. Det hon inte får göra, men gör ändå (rycker alla doslock på väggarna, tar mobiler och fjärrkontroller eller knycker kökshanduken och trycker ned den i simons vattenskål) avslutas ju med ett -Ackack...
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar