Som jag skrev i tidigare inlägg åkte jag alltså in på egentid igår, shopping och ärenden till huset, och lämnade Jonas och Julia hemma för lite egentid dom emellan. Dels var Jonas borta hela helgen och dels kom han hem efter läggningen häromdagen och hans tid med henne är lika viktig som min, för bådas skull.
Men ack jag tycker inte alls om att åka utan henne.
Jag är tudelad.
Det går snabbare att göra det man ska.
Men jag känner mig handikappad.
Dels letar jag hela tiden efter var jag ställt vagnen då jag inte har den bredvid. Jag små pratar med mig själv, jag är så van att alltid hålla Julia informerad där framma om vad som pågår och att jag är tryggt bakom henne. (framåtvändvagn)
Sen saknar man lastmöjligheten under, nu får man släpa allt.
Dock kändes det bra när jag åkte hem, det var bäckmörkt och nollgradigt, jag avskyr att köra i båda dom tillstånden. Då kändes det bra att inte Julia satt intill. Skulle det hända något skulle hon inte vara i bilen.
Sen svänger man in på vår uppfart och det är så vackert, utebelysningen mot den svarta himlen, det är tänt i alla fönster mot gatan och man blir varm i hela kroppen.
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar