Julias fina glugg.
Två framtänder där nere är tappade.
Igår spatserade vi den långa vägen på 40 minuter i ömsom regn ömsom sol, ner till tandläkare Birgitta där hon var tredje månad ska pensla sina hörntänder med bananflour.
Inte det minsta rädd, bara frågvis.
Och hon fick lova Birgitta att absolut sluta sulta och tutta på tummen som hon börjat med...
Något jag vet bara är en trygghetsgrej inför allt det nya vi berättat.
Hon är i behov av sina comfort-zoner våran Julia.
Som alla barn.
Efter Birgitta-besöket blev det lite Red Cross shopping och upphämtning av pappa och bus och lek i trädgården och kvällscykling för båda fialottorna i pyjamas innan nanntning och pappa gick ner och fiskade vid bryggan.
Idyll utanför husknuten?
Jepp.
Om detta är bästa platsen på jorden så här års?
Jepp.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar