Våran tisdag i detta vackra väder och som vanligt tillbringar vi all tid utomhus och när kropar blivit varma sätts dom i skugga och fylls med vätska eller bäddas ner under filt där vi läser sagor och pratar om tankar.
Det känns som vi har halva huset ute på altanen och jag vet inte hur många steg jag tar per dag, eller hur många få sekunder jag faktikst får sitta ner på hela rumpan utan att hjälpa, krama, stötta, göra lunch, mellanmål, aktivera, rädda situationer av lite syskongnabb, smörja kroppar mot sol, hämta något, läsa något, slänga in några tvättar i maskinen, bädda några sängar osv osv...
Men änglar, det har jag och den där syskonkärleken som är så stor att den får mammahjärtat att bli luddigt och Julias funderingar som kommer.
- Vem ska hjälpa Alice när jag inte kan?
En av dom bästa sakerna är att lyssna på dom där två i enrum.
Hur Julia förklarar saker, läser saker, berättar saker och hur Alice verkligen lyssnar och "frågar" och hur Julia på något vis förstår vad det är hon frågar och vill veta mer av och som gärna delar med sig av det hon vet och hur Alice varje morgon när hon vaknar säger -Ässk-ässk när jag säger Älskar och så frågar hon efter - Jujju?
Vi fick också lite lekbesök när mamma Therese och Pontus och Robin kom för några timmars lek och hämtning av material till Mullestunderna i skogen.
Vi hann även med att pärla plattor där ute i solskenet i skuggan från parasollet....
Det nya parasolet infyndat på Jula då det gamla föll brak i stormen och knäcktes.
Något som Alice gärna berättar vidare.
- Pamm-pamm baaaak.
Och så visar hon med swischande rörelser hur det sa brak och föll och ja parasoll, tråkig utgift men livsnödvändigt om barnen ska kunna vistas där ute....
Så en tisdag, full av aktivitet och vänner.
Som vanligt.
Hur skulle vi klara oss utan dom?
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar